Annons och text i Hudiksvallstidningen 24/10
Hej på er alla!
Idag skiner solen på Soludden, men pappa saknas. Mamma har stått i gammelstugan och bakat på morgonen och Kristina och AnnaMaria varit ute i skogen med Ida och plockat lingon, gran och enris inför dekorationer till begravningen. Härligt att andas frisk höstluft, men ibland känns andetagen tunga och blir djupa suckar.
Ville skicka en länk så att ni får se dödsannonsen i HT, samt den minnesruna som sattes in i HT, och ev i Dalarnas tidningar. Det är overkligt att läsa, men vi är tacksamma för den tid vi fått ha vår pappa med oss.
Flera av er träffar vi på torsdag vid begravningsgudstjänsten och minnesstunden. Skönt att ha ert stöd denna svåra dag. Tack också alla ni som inte kan komma med, vi vet att ni tänder ljus eller tänker på oss alla!
Hälsningar Helena
http://www.ht.se/parser.php?level1=5&level2=77&searchDate=2008-10-24
Idag skiner solen på Soludden, men pappa saknas. Mamma har stått i gammelstugan och bakat på morgonen och Kristina och AnnaMaria varit ute i skogen med Ida och plockat lingon, gran och enris inför dekorationer till begravningen. Härligt att andas frisk höstluft, men ibland känns andetagen tunga och blir djupa suckar.
Ville skicka en länk så att ni får se dödsannonsen i HT, samt den minnesruna som sattes in i HT, och ev i Dalarnas tidningar. Det är overkligt att läsa, men vi är tacksamma för den tid vi fått ha vår pappa med oss.
Flera av er träffar vi på torsdag vid begravningsgudstjänsten och minnesstunden. Skönt att ha ert stöd denna svåra dag. Tack också alla ni som inte kan komma med, vi vet att ni tänder ljus eller tänker på oss alla!
Hälsningar Helena
http://www.ht.se/parser.php?level1=5&level2=77&searchDate=2008-10-24
| Leif Bergqvist, Delsbo, har avlidit | |
 | |
| |
|
27 oktober
Snart en vecka har gått sen vår älskade pappa lämnade oss. Det känns fortfarande overkligt och man tror att han liksom ska dyka upp vilken minut som helst hos oss på Soludden.
Dagarna som ligger bakom har varit blandade av olika känslor; goda minnen av den härliga person vår pappa alltid varit och kommer att vara, och även stor sorg över det enorma tomrum han lämnat. Det är svårt att se framför sig åren som ligger framför och tänka att vår goa papps inte ska vara med oss. Men jag inser att såna tankar är alltför jobbiga att tänka i nuläget. Nu försöker vi att leva en dag i taget.
Det finns så många tankar, så många varför.....
Pappa var alltid en levnadsglad person, därför är det så svårt att förstå att just han fick lämna jorden så tidigt. Det gör så ont i själen och han fattas oss. Man inser att vi inte lever i en perfekt värld, utan det finns en bättre värld där ingen sorg längre finns och där vi kommer att vara tillsammans, för alltid! Den platsen heter himlen, och pappa är där nu och väntar tills vi kommer. Det är en stor tröst!
Sen är vi så tacksamma till er alla vänner som hör av er på olika sätt. Tack för omsorgen! Det behövs inte många ord, utan bara ett enkelt "jag tänker på dig" berör!
Vill bara påminna om att om ni tänker vara med vid begravningen och vill vara med vid minnesstunden på torsdag kl 13, glöm inte att anmäla er till Bergströms begravningsbyrå i Delsbo senast imorgon tisdag. Se telefonnummer i tidigare inlägg.
/ varma hälsningar, Kristina
Dagarna som ligger bakom har varit blandade av olika känslor; goda minnen av den härliga person vår pappa alltid varit och kommer att vara, och även stor sorg över det enorma tomrum han lämnat. Det är svårt att se framför sig åren som ligger framför och tänka att vår goa papps inte ska vara med oss. Men jag inser att såna tankar är alltför jobbiga att tänka i nuläget. Nu försöker vi att leva en dag i taget.
Det finns så många tankar, så många varför.....
Pappa var alltid en levnadsglad person, därför är det så svårt att förstå att just han fick lämna jorden så tidigt. Det gör så ont i själen och han fattas oss. Man inser att vi inte lever i en perfekt värld, utan det finns en bättre värld där ingen sorg längre finns och där vi kommer att vara tillsammans, för alltid! Den platsen heter himlen, och pappa är där nu och väntar tills vi kommer. Det är en stor tröst!
Sen är vi så tacksamma till er alla vänner som hör av er på olika sätt. Tack för omsorgen! Det behövs inte många ord, utan bara ett enkelt "jag tänker på dig" berör!
Vill bara påminna om att om ni tänker vara med vid begravningen och vill vara med vid minnesstunden på torsdag kl 13, glöm inte att anmäla er till Bergströms begravningsbyrå i Delsbo senast imorgon tisdag. Se telefonnummer i tidigare inlägg.
/ varma hälsningar, Kristina
Avskurna från omvärlden
Efter en stormig natt ute på Stormnäs, blev vi strömlösa och telefonlösa och även utan internät.
Telias automatiskatelefondam sa att felet skulle åtgärdas den 3 nov. men vi hoppas att det går fortare. Under tiden kan vi nås på dessa nummer:
070-6824652,070-3875790 Britta
070-5286998 Kristina
070-5392485 Anna Maria
Fortsätt gärna att komma ihåg oss i er böner inför dessa tuffa dagar som ligger framöver.
Hälsningar vi på Stormnäs genom Peter.
Telias automatiskatelefondam sa att felet skulle åtgärdas den 3 nov. men vi hoppas att det går fortare. Under tiden kan vi nås på dessa nummer:
070-6824652,070-3875790 Britta
070-5286998 Kristina
070-5392485 Anna Maria
Fortsätt gärna att komma ihåg oss i er böner inför dessa tuffa dagar som ligger framöver.
Hälsningar vi på Stormnäs genom Peter.
Mer information...
Hej igen! Ja, livet är annorlunda nu och tomheten är stor. Vi är tacksamma att vi fick säga hur mycket han betydde medan han levde så han förstår vilken underbar person han har varit.
Som vi skrivit tidigare så kommer begravningen äga rum på torsdag den 30 oktober kl. 13.00 i Delsbo kyrka.
Anmälan sker till Delsbo begravningsbyrå på tel. 0653-10051. (säg gärna till om specialkost när ni anmäler er!)
Om någon vill skänka pengar till minne av pappa Leif kan man antingen sätta in pengar direkt på
"Gatubarn i Colombia" på Swedbank personkonto: 8187-7 (clearingnummer) 4.105.688-8 ( kontonummer). Skriv ditt namn på inbetalningen så vi vet vem som skickat.
eller till "Lions cancerforskningsfond" pg 900940-8 alt. kontakta Delsbo begravningsbyrå, tel.nr. 0653-10051
Vi hörs och ses! Kram annamaria
Som vi skrivit tidigare så kommer begravningen äga rum på torsdag den 30 oktober kl. 13.00 i Delsbo kyrka.
Anmälan sker till Delsbo begravningsbyrå på tel. 0653-10051. (säg gärna till om specialkost när ni anmäler er!)
Om någon vill skänka pengar till minne av pappa Leif kan man antingen sätta in pengar direkt på
"Gatubarn i Colombia" på Swedbank personkonto: 8187-7 (clearingnummer) 4.105.688-8 ( kontonummer). Skriv ditt namn på inbetalningen så vi vet vem som skickat.
eller till "Lions cancerforskningsfond" pg 900940-8 alt. kontakta Delsbo begravningsbyrå, tel.nr. 0653-10051
Vi hörs och ses! Kram annamaria
Info ang. hälsningar inför begravningen...
Det har kommit någon fråga gällande begravningen om någon vill skicka hälsningar eller pengar till föreslagna ändamål.
Om någon vill skänka pengar till minne av pappa Leif kan man antingen sätta in pengar direkt på
"Gatubarn i Colombia" på Swedbank personkonto: 8187-7 (clearingnummer) 4.105.688-8 ( kontonummer)
eller
"Lions cancerforskningsfond" pg 900940-8
alternativt kontakta Delsbo begravningsbyrå, tel.nr. 0653-10051
Gällande postogram kan de skickas hem till oss på Soludden, på följande adress:
Britta Bergqvist
Stormnäsvägen 36, Soludden
820 60 DELSBO
Varma hälsningar
Elisabeth
Dagen efter...
Nu har ännu en dag gått, en lång dag! Pappa vilade kvar här över natten och vi fick chansen att gå in till honom och prata och säga adjö. Även fast han inte svarar så känns det ändå viktigt för processen att få vara nära honom. Men vi vet ju att han är nån annanstans; att han har kommit hem. Även fast det ger oss hopp så tar det inte bort den smärta och saknad vi känner. Den är oerhörd!
Idag har vi varit inne på begravningsbyrån i Delsbo och pratat om allt praktiskt som behöver ordnas. Känns overkligt att det är pappa vi pratar om, men det är tyvärr sånt som måste göras. Vi valde kista och pratade om andra viktiga praktiska saker runt begravningen.
På eftermiddagen kom männen från begravningsbyrån och hämtade honom. Det var en lugn och fin stund. De hade ingen brådska utan vi fick tid att säga hejdå igen. Han får en fin furukista, det tyckte vi passade honom bra. Bilen de körde var en svart volvo 245:a. Den påminde oss om pappas gamla "pärla"; en orange volvo 245:a från 1975. Så det var dubbla känslor när de åkte härifrån, både sorg men även en frid på något sätt.
Ikväll har vi varit i Skogsta hos Helena och Peter och pratat om begravningen. Vi vill här på bloggen denna sena kväll berätta för er om när den är och hälsa er varmt välkomna!
Begravningen kommer att bli redan nästa vecka, TORSDAGEN DEN 30 OKTOBER kl. 13.00. Anledningen till att vi har den så tidigt är för att Elisabeth och hennes Daniel åker till Colombia veckan efter och blir borta 3 veckor. Att vänta tills de kommer hem skulle bli alldeles för länge, man får inte vänta så länge helt enkelt.
Här kommer information om begravningen och vi hoppas att du vill och har möjlighet att närvara;
Begravningsgudstjänsten äger rum i Delsbo kyrka, torsdagen den 30 oktober kl.13.00
Därefter inbjudes till minnesstund i Mariagården. O.S.A senast tisdagen den 28 oktober, tel: 0653-10051
Tänk gärna på "gatubarn i Colombia" Swedbank personkonto: 8187-7 (clearingnummer) 4105688-8 ( kontonummer) eller Lions cancerforskningsfond pg 900940-8 (alt. genom Delsbo begravningsbyrå, tel 0653-10051)
Nu är det dax för oss att sova. Att komma hem till ett tomt hus ikväll kändes lite tungt och konstigt. Vill ju att pappa Leif ska vara här o ta emot oss när vi kommer, men det gör han inte. Fast det känns ändå som om han tittar ner på oss från sin himmel!
Tack att ni är med oss! Vi behöver varandra! Kram fam Bergqvist genom AnnaMaria
Idag har vi varit inne på begravningsbyrån i Delsbo och pratat om allt praktiskt som behöver ordnas. Känns overkligt att det är pappa vi pratar om, men det är tyvärr sånt som måste göras. Vi valde kista och pratade om andra viktiga praktiska saker runt begravningen.
På eftermiddagen kom männen från begravningsbyrån och hämtade honom. Det var en lugn och fin stund. De hade ingen brådska utan vi fick tid att säga hejdå igen. Han får en fin furukista, det tyckte vi passade honom bra. Bilen de körde var en svart volvo 245:a. Den påminde oss om pappas gamla "pärla"; en orange volvo 245:a från 1975. Så det var dubbla känslor när de åkte härifrån, både sorg men även en frid på något sätt.
Ikväll har vi varit i Skogsta hos Helena och Peter och pratat om begravningen. Vi vill här på bloggen denna sena kväll berätta för er om när den är och hälsa er varmt välkomna!
Begravningen kommer att bli redan nästa vecka, TORSDAGEN DEN 30 OKTOBER kl. 13.00. Anledningen till att vi har den så tidigt är för att Elisabeth och hennes Daniel åker till Colombia veckan efter och blir borta 3 veckor. Att vänta tills de kommer hem skulle bli alldeles för länge, man får inte vänta så länge helt enkelt.
Här kommer information om begravningen och vi hoppas att du vill och har möjlighet att närvara;
Begravningsgudstjänsten äger rum i Delsbo kyrka, torsdagen den 30 oktober kl.13.00
Därefter inbjudes till minnesstund i Mariagården. O.S.A senast tisdagen den 28 oktober, tel: 0653-10051
Tänk gärna på "gatubarn i Colombia" Swedbank personkonto: 8187-7 (clearingnummer) 4105688-8 ( kontonummer) eller Lions cancerforskningsfond pg 900940-8 (alt. genom Delsbo begravningsbyrå, tel 0653-10051)
Nu är det dax för oss att sova. Att komma hem till ett tomt hus ikväll kändes lite tungt och konstigt. Vill ju att pappa Leif ska vara här o ta emot oss när vi kommer, men det gör han inte. Fast det känns ändå som om han tittar ner på oss från sin himmel!
Tack att ni är med oss! Vi behöver varandra! Kram fam Bergqvist genom AnnaMaria
Nu har Leif flyttat hem
Ja, nu har vår älskade man, pappa, svärfar och morfar fått flytta hem till Jesus...
Ofattbart, men nu har detta hänt, som vi förstod skulle hända förr eller senare.
Han sov ganska lugnt under natten, även om han vid något tillfälle fick problem med andningen. Då kom nattpatrullen hit och gav honom en lugnande spruta. Sedan sov han ganska lugnt under ett antal timmar. Skönt att ha personal här.
Helena, svärmor Marianne och lille Jonathan kom hit på förmiddagen och Peter kom hit lite senare. Övriga familjemedlemmar åkte från Mariefred på morgonen idag.
Under ett tillfälle fick pappa problem med andningen och sköterskan kom hit ganska snabbt för att ge lugnande. Då märkte vi att han inte hade långt kvar. Men vi sa åt honom att kämpa på lite till, även om vi unnade honom vila.
Han blev lugnare och somnade om igen. Vi fick sitta inne hos pappa och småprata och läsa några psalmer och bibelord för honom.
Vid halv ett började han kämpa igen med andningen och vi satt och vakade hos honom. Klockan var tjugo i ett när han drog det sista andetaget. Det gick lugnt tillväga, så det var skönt att han fick somna in utan att ha så svåra smärtor och att han fick vara på Soludden. Det var ju hemma han ville sluta sina dagar.
Läkare och sköterska från palliativa teamet var på plats strax efter, och det var skönt att ha dem att bolla tankar med också. Maria (Anders fru) bilade upp från Mariefred lite senare på eftermiddagen.
Vi fick en skön minnesstund tillsammans i familjen inne i sovrummet hos pappa. Vi läste Psalm 23 och bad en bön och tackade för tiden som varit. Sen sjöng vi sången: "Du omsluter mig på alla sidor".
Vi vet nu att pappa Leif är helt omsluten på alla sidor av Gud. Vi vet att hans tro på Jesus har burit honom hela vägen och nu har han fått komma hem dit. Där får han vänta på oss tills vi kommer.
Vi är tacksamma för tankar, omsorg och böner för oss den tid som ligger framför, för sorgen och saknaden efter Leif kommer att bli enorm.
Nu får ni gärna ringa oss på vår vanliga telefon om ni vill!
Vi kommer att fortsätta att skriva lite på bloggen framöver och meddela er angående begravning.
Med varma hälsningar, familjen Bergqvist (genom Kristina)
Ofattbart, men nu har detta hänt, som vi förstod skulle hända förr eller senare.
Han sov ganska lugnt under natten, även om han vid något tillfälle fick problem med andningen. Då kom nattpatrullen hit och gav honom en lugnande spruta. Sedan sov han ganska lugnt under ett antal timmar. Skönt att ha personal här.
Helena, svärmor Marianne och lille Jonathan kom hit på förmiddagen och Peter kom hit lite senare. Övriga familjemedlemmar åkte från Mariefred på morgonen idag.
Under ett tillfälle fick pappa problem med andningen och sköterskan kom hit ganska snabbt för att ge lugnande. Då märkte vi att han inte hade långt kvar. Men vi sa åt honom att kämpa på lite till, även om vi unnade honom vila.
Han blev lugnare och somnade om igen. Vi fick sitta inne hos pappa och småprata och läsa några psalmer och bibelord för honom.
Vid halv ett började han kämpa igen med andningen och vi satt och vakade hos honom. Klockan var tjugo i ett när han drog det sista andetaget. Det gick lugnt tillväga, så det var skönt att han fick somna in utan att ha så svåra smärtor och att han fick vara på Soludden. Det var ju hemma han ville sluta sina dagar.
Läkare och sköterska från palliativa teamet var på plats strax efter, och det var skönt att ha dem att bolla tankar med också. Maria (Anders fru) bilade upp från Mariefred lite senare på eftermiddagen.
Vi fick en skön minnesstund tillsammans i familjen inne i sovrummet hos pappa. Vi läste Psalm 23 och bad en bön och tackade för tiden som varit. Sen sjöng vi sången: "Du omsluter mig på alla sidor".
Vi vet nu att pappa Leif är helt omsluten på alla sidor av Gud. Vi vet att hans tro på Jesus har burit honom hela vägen och nu har han fått komma hem dit. Där får han vänta på oss tills vi kommer.
Vi är tacksamma för tankar, omsorg och böner för oss den tid som ligger framför, för sorgen och saknaden efter Leif kommer att bli enorm.
Nu får ni gärna ringa oss på vår vanliga telefon om ni vill!
Vi kommer att fortsätta att skriva lite på bloggen framöver och meddela er angående begravning.
Med varma hälsningar, familjen Bergqvist (genom Kristina)
20 okt, kväll
Ännu en dag har gått till ända och det har fungerat på ett eller annat sätt, otroligt nog.
Nu har vi personal hos oss dygnet runt och det inger trygghet. De kan sitta och vaka hos Leif när vi behöver ut och hämta nya krafter, och de finns som stöd för oss.
Leif har varit oerhört trött och sovit mest idag också. Ibland har han kämpat med andningen och ibland varit rosslig i halsen. Det har tagit på krafterna, så han har fått hjälp av personalen med sprutor. Han uttrycker själv nu att orken tryter och att det är en enormt påfrestande situation han befinner sig i. Vi hoppas att han kan kämpa på lite till.
Helena, hennes svärmor Marianne och småpojkarna kom på besök idag.
Tanken var att de övriga barnen Bergqvist skulle komma senare i veckan, men på grund av pappa Leifs allvarliga tillstånd bestämde de sig för att komma upp redan imorgon tisdag.
Märkligt nog känner Britta sig väldigt lugn trots mycket tårar och förtvivlan, och lugnet måste nog bero på era förböner. Tack, de behövs!
Vi fattar inte att det är en sån stor skara som följer oss och bär oss. Det är en stor rikedom med er alla kära vänner. Vi ser ju på bloggen att ni är många som är in varje dag. Vi är väldigt tacksamma för att ni deltar med oss i det här.
Nu hoppas vi på en lugn natt då vi alla får sova gott och att Leif ska ha krafter att möta morgondagen!
/ Kristina
Nu har vi personal hos oss dygnet runt och det inger trygghet. De kan sitta och vaka hos Leif när vi behöver ut och hämta nya krafter, och de finns som stöd för oss.
Leif har varit oerhört trött och sovit mest idag också. Ibland har han kämpat med andningen och ibland varit rosslig i halsen. Det har tagit på krafterna, så han har fått hjälp av personalen med sprutor. Han uttrycker själv nu att orken tryter och att det är en enormt påfrestande situation han befinner sig i. Vi hoppas att han kan kämpa på lite till.
Helena, hennes svärmor Marianne och småpojkarna kom på besök idag.
Tanken var att de övriga barnen Bergqvist skulle komma senare i veckan, men på grund av pappa Leifs allvarliga tillstånd bestämde de sig för att komma upp redan imorgon tisdag.
Märkligt nog känner Britta sig väldigt lugn trots mycket tårar och förtvivlan, och lugnet måste nog bero på era förböner. Tack, de behövs!
Vi fattar inte att det är en sån stor skara som följer oss och bär oss. Det är en stor rikedom med er alla kära vänner. Vi ser ju på bloggen att ni är många som är in varje dag. Vi är väldigt tacksamma för att ni deltar med oss i det här.
Nu hoppas vi på en lugn natt då vi alla får sova gott och att Leif ska ha krafter att möta morgondagen!
/ Kristina
Måndag 20 okt
En ny dag har börjat, gråmulen och med lite blåst som ger krusningar på sjön. Vi blickar bort mot andra sidan och vackra höstfärger lyser upp i landskapet. Det borde vara en härlig dag, men det är jobbigt att se älskade Leif i den situation han är.
Vi borde ju släppa taget och önska honom vila, men vi önskar och har ju hela tiden hoppats på ett under. Vi skulle ju vilja få se honom livs levande, glad, skämtsam och full av livslust, som han alltid varit. Men nu är Leif trött och orkeslös.
Han sov lugnt några timmar i natt, men vaknade och han pratade om nya behandlingar och tyckte sig sakna luft. Nattpatrullen kom och han fick en lugnande spruta. Det gjorde att han somnade på en gång och sov lugnt i tre timmar. Då var det tidig otta, men det kändes som mitt i natten. Leif kände sig törstig och ville ha vatten och så höll det på i ett par timmar. Sen upplevde han saknaden av luft igen på morronen, så sköterskan kom och har nu gett morfinspruta. Leif blev genast lite lugnare, men han klagar för trötthet nu igen.
Vi är iallafall tacksamma för all vård vi får härhemma, även om det är spring av många olika personer. Men de gör ett fantastiskt arbeter och utstrålar sån värme och omtanke. Nu har vi fått löfte om att få ha personal här dygnet runt. Vi skall få känna trygghet och ro och få "bara vara" och få sitta vid Leif. Sen har vi då möjlighet att få gå ut och hämta nya krafter ute i omgivningen runt omkring. Det behövs säkert.
Just nu har en sköterska från hospice-gruppen kommit och senare idag kommer kuratorn från palliativa teamet.
Helena skulle komma på fm, men har själv fått besvär att gå och sitta, då hon fått problem med någon låsning och enorm smärta i ena ljumsken. Kroppen säger väl till, när det är jobbigt. Men onödigt att det läggs till just nu, tycker vi. Hon skall försöka komma på em, efter besök hos läkare. Hennes kära svärmor kommer från Uppsala och skall vara henne till hjälp. Gott att resurser utlöses, när behov finns.
Ja, detta var en liten och ej så uppiggande lägesrapport, men så här lever vi just nu. Oerhört tacksamma för allt ert stöd, i tankar, hälsningar och böner.
På återseende, Stor kram från oss gm Britta
Vi borde ju släppa taget och önska honom vila, men vi önskar och har ju hela tiden hoppats på ett under. Vi skulle ju vilja få se honom livs levande, glad, skämtsam och full av livslust, som han alltid varit. Men nu är Leif trött och orkeslös.
Han sov lugnt några timmar i natt, men vaknade och han pratade om nya behandlingar och tyckte sig sakna luft. Nattpatrullen kom och han fick en lugnande spruta. Det gjorde att han somnade på en gång och sov lugnt i tre timmar. Då var det tidig otta, men det kändes som mitt i natten. Leif kände sig törstig och ville ha vatten och så höll det på i ett par timmar. Sen upplevde han saknaden av luft igen på morronen, så sköterskan kom och har nu gett morfinspruta. Leif blev genast lite lugnare, men han klagar för trötthet nu igen.
Vi är iallafall tacksamma för all vård vi får härhemma, även om det är spring av många olika personer. Men de gör ett fantastiskt arbeter och utstrålar sån värme och omtanke. Nu har vi fått löfte om att få ha personal här dygnet runt. Vi skall få känna trygghet och ro och få "bara vara" och få sitta vid Leif. Sen har vi då möjlighet att få gå ut och hämta nya krafter ute i omgivningen runt omkring. Det behövs säkert.
Just nu har en sköterska från hospice-gruppen kommit och senare idag kommer kuratorn från palliativa teamet.
Helena skulle komma på fm, men har själv fått besvär att gå och sitta, då hon fått problem med någon låsning och enorm smärta i ena ljumsken. Kroppen säger väl till, när det är jobbigt. Men onödigt att det läggs till just nu, tycker vi. Hon skall försöka komma på em, efter besök hos läkare. Hennes kära svärmor kommer från Uppsala och skall vara henne till hjälp. Gott att resurser utlöses, när behov finns.
Ja, detta var en liten och ej så uppiggande lägesrapport, men så här lever vi just nu. Oerhört tacksamma för allt ert stöd, i tankar, hälsningar och böner.
På återseende, Stor kram från oss gm Britta
Leif trött idag
Sömnen har varit dagens aktivitet för vår käre Leif, så John Blund har fått sällskap hela dagen.
Personalen har kommit om vartannat och hjälpt med diverse sysslor och då har han vaknat till lite och småpratat. Men i övrigt har han mest slumrat.
Anders E från Leksand fick sig några pratstunder med Leif innan han styrde kosan hemåt igen. Helena och Peter och småpojkarna var här under dagen och hälsade på. Vi har bytts av med att sitta vid sängkanten hos Leif och bara varit i hans närhet. Det har varit skönt, även om det inte kunnat bli så mycket av samtal. Men det viktigaste är att vara nära.
Lite senare mot kvällen kom kusin Björn hit och han ska vara vår "nattvakt" inatt. Det känns gott att ha en man i huset som kan vara till stöd ifall något händer under natten.
Vår Anders åkte ju hem tidigare idag, och återkommer i mitten av veckan. Han lämnade kvar hundarna som är i gott sällskap till oss.
AnnaMaria och Elisabeth planerar också att komma hem lite senare i veckan.
Nu önskar vi att Leif ska kämpa på vidare och orka med. Det är ju trots allt så, att så länge det finns liv finns det hopp om förändring, även om man inte ser en utväg när man är i mörkret.
Vi får leva på det sätt som beskrivs i den välkända psalmen: Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag som barn väl ängslas då?...
Varma hälsningar, fam Bergqvist genom Kristina
Personalen har kommit om vartannat och hjälpt med diverse sysslor och då har han vaknat till lite och småpratat. Men i övrigt har han mest slumrat.
Anders E från Leksand fick sig några pratstunder med Leif innan han styrde kosan hemåt igen. Helena och Peter och småpojkarna var här under dagen och hälsade på. Vi har bytts av med att sitta vid sängkanten hos Leif och bara varit i hans närhet. Det har varit skönt, även om det inte kunnat bli så mycket av samtal. Men det viktigaste är att vara nära.
Lite senare mot kvällen kom kusin Björn hit och han ska vara vår "nattvakt" inatt. Det känns gott att ha en man i huset som kan vara till stöd ifall något händer under natten.
Vår Anders åkte ju hem tidigare idag, och återkommer i mitten av veckan. Han lämnade kvar hundarna som är i gott sällskap till oss.
AnnaMaria och Elisabeth planerar också att komma hem lite senare i veckan.
Nu önskar vi att Leif ska kämpa på vidare och orka med. Det är ju trots allt så, att så länge det finns liv finns det hopp om förändring, även om man inte ser en utväg när man är i mörkret.
Vi får leva på det sätt som beskrivs i den välkända psalmen: Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag som barn väl ängslas då?...
Varma hälsningar, fam Bergqvist genom Kristina
17-18 oktober
Det är lördagkväll och just nu har vi personal från Hospice här som hjälper pappa Leif med kvällsrutinerna. Personalen gör ett väldigt bra jobb, och vi är glada att Leif kan vara hemma här på Soludden och få den hjälp han behöver, trots sitt svåra tillstånd.
Igår och idag har han mest sovit, men han har också haft möjlighet att sitta uppe lite idag. Påfrestande men viktigt för kroppen. Händer och fötter har svällt en del och han försöker ibland göra övningar för att träna bort det. Han föredrar att sova och vila, och äter litegrann. Bra att han får näringsdropp varannan natt.
Jag (Kristina) hade möjligheten att få hälsa på en kompis i Hudiksvall igår till idag. Behövlig avkoppling mitt i det vi befinner oss i. Idag kom mamma till Hudiksvall och vi, tillsammans med familjen Westberg åkte till idrottshallen för att se när Ida spelade sina premiärmatcher i badminton. Hon gjorde riktigt bra ifrån sig go-tjejen.
Skönt att Anders då hade möjlighet att vara hemma och ta hand om pappa. Det märks att han har erfarenhet av att jobba i vården så det är en trygghet.
Senare på eftermiddagen idag kom Helena och Peter med barnen hit. Tillsammans fick vi ha en fin och värdefull stund tillsammans med Delsboprästen Ellinor som delade nattvard med oss. Pappa Leif var väldigt tacksam för den stunden och vi likaså.
Om ett antal timmar får vi besök. Vår extra-bror Anders E, i Leksand kommer hit för att träffa sin extra-pappa Leif.
Imorgon åker Anders tillbaka till Mariefred men återkommer troligtvis om några dagar igen. Hundarna får vara bo kvar här på Soludden tills dess.
Förra veckan fick jag ett sms från en kompis, och hon kom med idén att det vore bra att organisera en böne och- fastedag för Leif. Väldigt fint initativ tycker jag. Nu är det ju svårt att veta hur allas schema ser ut, men vi skulle vilja uppmuntra alla er som tror på bönens makt och ett helande för Leif, att ta en dag eller en stund denna vecka för att be och fasta för vår älskade Leif.
Leif hälsar till er alla vänner att han är tacksam för att ni är med och bär.
Tack vänner för att ni finns!
Fam Bergqvist genom Kristina
Igår och idag har han mest sovit, men han har också haft möjlighet att sitta uppe lite idag. Påfrestande men viktigt för kroppen. Händer och fötter har svällt en del och han försöker ibland göra övningar för att träna bort det. Han föredrar att sova och vila, och äter litegrann. Bra att han får näringsdropp varannan natt.
Jag (Kristina) hade möjligheten att få hälsa på en kompis i Hudiksvall igår till idag. Behövlig avkoppling mitt i det vi befinner oss i. Idag kom mamma till Hudiksvall och vi, tillsammans med familjen Westberg åkte till idrottshallen för att se när Ida spelade sina premiärmatcher i badminton. Hon gjorde riktigt bra ifrån sig go-tjejen.
Skönt att Anders då hade möjlighet att vara hemma och ta hand om pappa. Det märks att han har erfarenhet av att jobba i vården så det är en trygghet.
Senare på eftermiddagen idag kom Helena och Peter med barnen hit. Tillsammans fick vi ha en fin och värdefull stund tillsammans med Delsboprästen Ellinor som delade nattvard med oss. Pappa Leif var väldigt tacksam för den stunden och vi likaså.
Om ett antal timmar får vi besök. Vår extra-bror Anders E, i Leksand kommer hit för att träffa sin extra-pappa Leif.
Imorgon åker Anders tillbaka till Mariefred men återkommer troligtvis om några dagar igen. Hundarna får vara bo kvar här på Soludden tills dess.
Förra veckan fick jag ett sms från en kompis, och hon kom med idén att det vore bra att organisera en böne och- fastedag för Leif. Väldigt fint initativ tycker jag. Nu är det ju svårt att veta hur allas schema ser ut, men vi skulle vilja uppmuntra alla er som tror på bönens makt och ett helande för Leif, att ta en dag eller en stund denna vecka för att be och fasta för vår älskade Leif.
Leif hälsar till er alla vänner att han är tacksam för att ni är med och bär.
Tack vänner för att ni finns!
Fam Bergqvist genom Kristina
15-16 oktober, hemma på Soludden
God middag kära vänner!
Igår eftermiddag kom Leif till sitt älskade Soludden. Han åkte hem i sjukbil tillsammans med Britta.
Han var ganska trött igår och kräktes senare. Det blev ju ganska jobbigt med förflyttning och byte av miljö.
Från och med nu får vi hemsjukvård, så igår varvades besöken av personal från Hospic, hemtjänst och distriktssköterskor. De sköter morgon och kvällsrutiner, personlig hygien, träning och de ger dropp.
Nattpatrullen fick komma hit inatt och ändra inställning på droppet. Sömnen har varit lite "hattig" för mor Britta då Leif behövt hjälp med olika göromål.
Idag har Leif fått hjälp från Hospic med morgonrutiner. Men han är så trött att han inte orkar ur sängen. Vi hade planerat att han skulle få sitta i rullstol på altan idag ute i solen och få njuta av att vara hemma. Men orken tryter och sen så regnar det för fullt. Riktigt inneväder med andra ord. Arbetsterapeuten har varit hit med diverse hjälpmedel och nyss var också palliativa teamet här på besök. Det blev mycket på en gång med olika människor som kommer, alla med önskan om att göra det bästa för Leif.
Det är ju väldigt tufft att se att han tappar orken och försämras men det är skönt iallafall att han inte har någon värk.
Idag på morgonen åkte Elisabeth hem till Jönköping och senare på dagen åkte Ingrid och Ronny tillbaka till Öland.
Anders, tillsammans med hundarna blir kvar några dagar till i Stormnäs.
Ikväll åker mamma iväg för att hälsa på några väninnor. Viktigt och välbehövligt för henne att få lite andningspaus mitt i allt.
Ha det så bra kära vänner.
/ Kristina
Igår eftermiddag kom Leif till sitt älskade Soludden. Han åkte hem i sjukbil tillsammans med Britta.
Han var ganska trött igår och kräktes senare. Det blev ju ganska jobbigt med förflyttning och byte av miljö.
Från och med nu får vi hemsjukvård, så igår varvades besöken av personal från Hospic, hemtjänst och distriktssköterskor. De sköter morgon och kvällsrutiner, personlig hygien, träning och de ger dropp.
Nattpatrullen fick komma hit inatt och ändra inställning på droppet. Sömnen har varit lite "hattig" för mor Britta då Leif behövt hjälp med olika göromål.
Idag har Leif fått hjälp från Hospic med morgonrutiner. Men han är så trött att han inte orkar ur sängen. Vi hade planerat att han skulle få sitta i rullstol på altan idag ute i solen och få njuta av att vara hemma. Men orken tryter och sen så regnar det för fullt. Riktigt inneväder med andra ord. Arbetsterapeuten har varit hit med diverse hjälpmedel och nyss var också palliativa teamet här på besök. Det blev mycket på en gång med olika människor som kommer, alla med önskan om att göra det bästa för Leif.
Det är ju väldigt tufft att se att han tappar orken och försämras men det är skönt iallafall att han inte har någon värk.
Idag på morgonen åkte Elisabeth hem till Jönköping och senare på dagen åkte Ingrid och Ronny tillbaka till Öland.
Anders, tillsammans med hundarna blir kvar några dagar till i Stormnäs.
Ikväll åker mamma iväg för att hälsa på några väninnor. Viktigt och välbehövligt för henne att få lite andningspaus mitt i allt.
Ha det så bra kära vänner.
/ Kristina
14 oktober
Kära vänner,
Idag har vi njutit av en fantastisk höstdag. Solen sken på de färgglada träden, medan vi satt utanför sjukhuset och åt lunch ihop med mamma.
Kristina fick en välbehövlig vilodag hemma på Soludden.
Under tiden som mamma var ute på stan och promenerade i det härliga vädret, kom extra-sonen Mathias till Leif på besök. Vid det besöket satt pappa uppe i fåtöljen ganska länge, vilket han inte orkat med de senaste dagarna. Positivt!
Imorgon, onsdag, får pappa äntligen komma hem till sitt kära Soludden. Han har länge önskat att få komma hem, men hans allmäntillstånd har inte varit tillräckligt ok för att så skulle ske. Det känns skönt för både pappa och mamma att få en lugnare tillvaro i hemmiljö. För att vardagen ska fungera (med tanke på pappas tillstånd) kommer hemsjukvården att hjälpa honom varje dag. Vi hoppas att det kommer att fungera bra!
Vi vill be er, kära vänner och släktingar att vara försiktiga med att ringa på Soluddens hemtelefon från och med imorgon!!
Detta beror på att pappa är enormt känslig för alla typer av ljud och blir mycket trött av det!!!!
Vi i övriga familjen kan gärna ta emot samtal, men vi önskar att ni skickar ett sms eller kontaktar oss via bloggen ifall ni vill ringa, så kan vi ringa upp er. I respekt för pappas aktuella tillstånd...
Han är mycket tacksam för alla hälsningar, tankar och böner från er!!
Kram
/Bergqvistarna genom Elisabeth
12 oktober- En mycket positiv dag!
Gokväll alla bloggare!
Vill ge några rapporter från dagen! Som vi skrev igår så pendlar vi mellan hopp och förtvivlan, idag har det varit mer hopp...
Pappa var trött på förmiddan och vilade och sov en del. Det är på kvällen pappsen tycks komma igång nämligen. Då är han som piggast och pratar och ger små gliringar. Idag har han ätit väldigt, väldigt bra och behållit maten. Det är första gången på länge som det händer. Tack Gode Gud!
Svullnaden i händerna har minskat en del också och dessutom verkar hans problem med smärtan när han sväljer vara borta. Han har inte känt av det alls idag och det känns som ett riktigt bönesvar!!! Det är stort tycker vi!
Vi frågade pappa ikväll vad han ville att vi skulle skriva på bloggen och då sa han; "skriv att den helige ande har rört vid mig så att jag kan resa mig upp och vara frisk". Det vill vi verkligen kunna skriva! Men även om vi inte kan skriva det just idag så kan vi ändå berätta allt det andra positiva, vilket är SÅ fantastiskt! Så som ni förstår så har det tänts ett litet hopp idag, men man måste samtidigt tänka på sjukdomens allvar och det är ärligt talat svårt att pendla mellan dessa ytterligheter. Men vi känner ändå vila, förtröstan och en stor uppmuntran i detta.
Ingrid (pappas syster) och hennes Ronny har varit hos pappa rätt mycket idag. Helena var upp en sväng på förmiddan och AM, Tina och Bettan åkte upp på eftermiddagen och har varit där tills nu ikväll. Vi hade en mycket go bönestund där vi även sjöng för Pappa; sånger om helande, om Guds storhet och hans omsorg. Pappa tog verkligen emot det!
Vill avsluta med att förtälja att det inte bara pappa som behöver vård på sjukhuset i vår familj. Idag gick undertecknad och ramlade på en liten grusplätt och slog upp knäet. Det var inte så skönt. Bettan som befann sig på Högliden på gudstjänst kom och hämtade mig och så fick jag hjälp av en sjuksyrra i församlingen. Sen när vi åkte tillbaka till sjukhuset, så fanns en av pappas sjuksyrror inne på hans rum. Hon rengjorde såret än en gång o plåstrade om mig. Så min dag resulterade i ett par trasiga jeans som slets upp vid knäet i fallet och ett omplåstrat knä. Det är sånt som händer ibland. En liten lustig anekdot så här mitt i allt som händer...
Tack att ni är med oss! Vi får fortsätta hoppas och be, för hoppet är det sista som lämnar en människa...
" Det som är omöjligt för människor, är möjligt för Gud"
/Fam Bergqvist genom AnnaMaria
Vill ge några rapporter från dagen! Som vi skrev igår så pendlar vi mellan hopp och förtvivlan, idag har det varit mer hopp...
Pappa var trött på förmiddan och vilade och sov en del. Det är på kvällen pappsen tycks komma igång nämligen. Då är han som piggast och pratar och ger små gliringar. Idag har han ätit väldigt, väldigt bra och behållit maten. Det är första gången på länge som det händer. Tack Gode Gud!
Svullnaden i händerna har minskat en del också och dessutom verkar hans problem med smärtan när han sväljer vara borta. Han har inte känt av det alls idag och det känns som ett riktigt bönesvar!!! Det är stort tycker vi!
Vi frågade pappa ikväll vad han ville att vi skulle skriva på bloggen och då sa han; "skriv att den helige ande har rört vid mig så att jag kan resa mig upp och vara frisk". Det vill vi verkligen kunna skriva! Men även om vi inte kan skriva det just idag så kan vi ändå berätta allt det andra positiva, vilket är SÅ fantastiskt! Så som ni förstår så har det tänts ett litet hopp idag, men man måste samtidigt tänka på sjukdomens allvar och det är ärligt talat svårt att pendla mellan dessa ytterligheter. Men vi känner ändå vila, förtröstan och en stor uppmuntran i detta.
Ingrid (pappas syster) och hennes Ronny har varit hos pappa rätt mycket idag. Helena var upp en sväng på förmiddan och AM, Tina och Bettan åkte upp på eftermiddagen och har varit där tills nu ikväll. Vi hade en mycket go bönestund där vi även sjöng för Pappa; sånger om helande, om Guds storhet och hans omsorg. Pappa tog verkligen emot det!
Vill avsluta med att förtälja att det inte bara pappa som behöver vård på sjukhuset i vår familj. Idag gick undertecknad och ramlade på en liten grusplätt och slog upp knäet. Det var inte så skönt. Bettan som befann sig på Högliden på gudstjänst kom och hämtade mig och så fick jag hjälp av en sjuksyrra i församlingen. Sen när vi åkte tillbaka till sjukhuset, så fanns en av pappas sjuksyrror inne på hans rum. Hon rengjorde såret än en gång o plåstrade om mig. Så min dag resulterade i ett par trasiga jeans som slets upp vid knäet i fallet och ett omplåstrat knä. Det är sånt som händer ibland. En liten lustig anekdot så här mitt i allt som händer...
Tack att ni är med oss! Vi får fortsätta hoppas och be, för hoppet är det sista som lämnar en människa...
" Det som är omöjligt för människor, är möjligt för Gud"
/Fam Bergqvist genom AnnaMaria
Mellan hopp och förtvivlan...
Rubriken är en sångtext från en av Micke Fhinns låtar, refrängen går så här:
"För mellan hopp och förtvivlan, mellan hopp och förtvivlan
mellan hopp och förtvivlan, har Du stämt möte med mig"
Det är så vi har känt de senaste dagarna. Man pendlar emellan hela tiden, men nånstans finns ändå en frid mitt i allt. Pappa känner den, där han ligger i sin sjuksäng, och mamma känner den, när hon finns på sjukhuset i närheten av pappa. Ja så är det, trots allt...
De senaste dagarna har varit tuffa. Pappa har fortsatt att vara trött och matintaget har inte varit stort. Han får näringsdropp på nätterna nu och behovet av vila och lugn och ro är stort.
I fredags kom Daniel, (Elisabeths man) och Maria och Anders upp hit. Så i helgen var alla samlade. Vi fick gå in till pappas rum i omgångar och hälsa på honom. Han uppskattade det, men blev också mycket trött.
Barbro och Sören hade också en go stund med honom under fredagen.
I går, lördag åkte jag och Kristina upp på förmiddagen till Pappa, för både han och vi trodde att han skulle vara piggare då eftersom han fått sova och vilat upp sig under natten. Men tyvärr hade han inte sovit så bra, vilket gjorde att han nästan somnade flertalet gånger under vårt samtal. Men han var klar hela tiden och när han vaknade till, så fortsatte han samtalet där vi slutade. Men detta gjorde oss förstås mycket, mycket oroliga, så förmiddagen var riktigt tuff, för vi trodde att han skulle somna ifrån oss för gott.
Runt ett-tiden samlades alla barn med respektive hemma hos Helena och Peter i Skogsta för att prata lite framtidsfrågor och hur allt ska bli framöver. Det är inte alltid lätt att veta.
Senare på eftermiddagen åkte alla utom Peter och barnen Westberg, upp till sjukhuset igen. Då hade Pappa sovit hela dagen och var mycket piggare. Vi gick in i omgångar för att träffa honom och det var stor skillnad från förmiddagen vilket kändes gott.
Innan Paret Gyris och Tornell åkte mot Delsbo samlades alla barnen och mamma inne hos pappa. Vi hade en jättego stund tillsammans där vi fick uttrycka allt som vi känner för pappa. Hur mycket vi älskar honom och allt han betytt för oss. Vi har ju gjort ett diplom både till mamma och pappa för att uttrycka vår uppskattning till dem och vi läste upp det vi skrivit till pappa. Det blev självklart mycket tårar, men ändå en härlig stund tillsammans som familj! Pappa tyckte vi skulle avsluta med den bön vi alltid bett tillsammans när vi var barn, den lyder såhär;
Det går en ängel kring vårt hus
den bär på många förgyllda ljus
Och när den viskar barnens namn
så somnar vi i Jesu famn, Amen.
Detta fick avsluta stunden och sen åkte delar av gänget till Delsbo och Skogsta medan Tina och jag stannade kvar en liten stund med pappa och mamma på sjukhuset. Runt halv tio-tiden åkte även vi hem och lite senare kom Ingrid och Ronny upp från Öland för att säga hej till Pappa innan de åkte till Stormnäs för att sova.
De mötte en rätt pigg och pratglad pappa som började snacka sport med Ronny direkt.
Så dagen har verkligen pendlat, men avslutades mycket ljus och positiv. Pappa har bus och humor kvar trots allvaret i sjukdomen och det känns så skönt.
Söndagmorgonens rapporter är att han har fått sova gott inatt och det känns ju skönt. Maria och Daniel styrde kosan söderut mot Stockholm och Jönköping vid 9-tiden. Jag (AM) hade tänkt följa med, men kände att jag ändå ville stanna så länge jag har möjlighet så jag tar tåget ner om någon dag istället.
Detta var lite rapporter från oss...Hoppas ni har det bra där ni är. Här på soludden ser det ut att bli en strålande vacker dag...
Hälsningar från hela familjen genom AnnaMaria
"För mellan hopp och förtvivlan, mellan hopp och förtvivlan
mellan hopp och förtvivlan, har Du stämt möte med mig"
Det är så vi har känt de senaste dagarna. Man pendlar emellan hela tiden, men nånstans finns ändå en frid mitt i allt. Pappa känner den, där han ligger i sin sjuksäng, och mamma känner den, när hon finns på sjukhuset i närheten av pappa. Ja så är det, trots allt...
De senaste dagarna har varit tuffa. Pappa har fortsatt att vara trött och matintaget har inte varit stort. Han får näringsdropp på nätterna nu och behovet av vila och lugn och ro är stort.
I fredags kom Daniel, (Elisabeths man) och Maria och Anders upp hit. Så i helgen var alla samlade. Vi fick gå in till pappas rum i omgångar och hälsa på honom. Han uppskattade det, men blev också mycket trött.
Barbro och Sören hade också en go stund med honom under fredagen.
I går, lördag åkte jag och Kristina upp på förmiddagen till Pappa, för både han och vi trodde att han skulle vara piggare då eftersom han fått sova och vilat upp sig under natten. Men tyvärr hade han inte sovit så bra, vilket gjorde att han nästan somnade flertalet gånger under vårt samtal. Men han var klar hela tiden och när han vaknade till, så fortsatte han samtalet där vi slutade. Men detta gjorde oss förstås mycket, mycket oroliga, så förmiddagen var riktigt tuff, för vi trodde att han skulle somna ifrån oss för gott.
Runt ett-tiden samlades alla barn med respektive hemma hos Helena och Peter i Skogsta för att prata lite framtidsfrågor och hur allt ska bli framöver. Det är inte alltid lätt att veta.
Senare på eftermiddagen åkte alla utom Peter och barnen Westberg, upp till sjukhuset igen. Då hade Pappa sovit hela dagen och var mycket piggare. Vi gick in i omgångar för att träffa honom och det var stor skillnad från förmiddagen vilket kändes gott.
Innan Paret Gyris och Tornell åkte mot Delsbo samlades alla barnen och mamma inne hos pappa. Vi hade en jättego stund tillsammans där vi fick uttrycka allt som vi känner för pappa. Hur mycket vi älskar honom och allt han betytt för oss. Vi har ju gjort ett diplom både till mamma och pappa för att uttrycka vår uppskattning till dem och vi läste upp det vi skrivit till pappa. Det blev självklart mycket tårar, men ändå en härlig stund tillsammans som familj! Pappa tyckte vi skulle avsluta med den bön vi alltid bett tillsammans när vi var barn, den lyder såhär;
Det går en ängel kring vårt hus
den bär på många förgyllda ljus
Och när den viskar barnens namn
så somnar vi i Jesu famn, Amen.
Detta fick avsluta stunden och sen åkte delar av gänget till Delsbo och Skogsta medan Tina och jag stannade kvar en liten stund med pappa och mamma på sjukhuset. Runt halv tio-tiden åkte även vi hem och lite senare kom Ingrid och Ronny upp från Öland för att säga hej till Pappa innan de åkte till Stormnäs för att sova.
De mötte en rätt pigg och pratglad pappa som började snacka sport med Ronny direkt.
Så dagen har verkligen pendlat, men avslutades mycket ljus och positiv. Pappa har bus och humor kvar trots allvaret i sjukdomen och det känns så skönt.
Söndagmorgonens rapporter är att han har fått sova gott inatt och det känns ju skönt. Maria och Daniel styrde kosan söderut mot Stockholm och Jönköping vid 9-tiden. Jag (AM) hade tänkt följa med, men kände att jag ändå ville stanna så länge jag har möjlighet så jag tar tåget ner om någon dag istället.
Detta var lite rapporter från oss...Hoppas ni har det bra där ni är. Här på soludden ser det ut att bli en strålande vacker dag...
Hälsningar från hela familjen genom AnnaMaria
Vår älskade Pappa!
En liten hälsning från Sjukhussängen! Kortet är taget den 9 oktober! Visst är han fin?
Han har glimten i ögat och det är typiskt honom! Han hälsar till alla!
Pappas tro bär
Tänkte att jag skulle berätta om ett par stunder jag fått med pappa de två sista veckorna. De kan vara till tröst för en eller annan läsare, vän, släkting eller sökare.
För 1,5 vecka sedan tillbringde jag, Peter och våra barn helgen i Stormnäs med pappa och Tina, när mamma var på kvinnohelg. Pappa var ganska trött, och hade somnat i sängen. När jag kom in till honom i sovrummet satt han och sov, med händerna knäppta. Det såg så tryggt ut, trots sin sjukdom, trots trötthet och sömn, såg det ut som att han bad till Gud. Han har kontakten med himmelens Gud och jordens Skapare, som i detta nu ser till hans enskilda situation och hjälper och ger tröst.
I förrgår på kvällen lämnade vi tjejerna hemma med William, så att Peter och jag(och Jonathan) kunde åka upp för att i lugn och ro en stund träffa pappa. När vi kom dit var han ganska trött, låg och vilade och "smälte maten", som han brukar säga. Rösten var trött också. Vi stannde inte så länge, men innan vi skulle åka hem bad vi tillsammans. Ibland, tidigare denna vecka, har pappa somnat av mitt i bönen, så att man fått väcka honom, men denna gång var han med. Vi bad, och pappa bad en lång bön, där han bad för sig och familjen, men han inneslöt även er alla, släktingar och vänner. Han önskar att ni alla ska få känna av Guds närvaro i era liv, det är så värdefullt!!!! Ni ska veta att han tänker på er också, hans hjärta är stort. När vi avslutat bönestunden, hade hans röst blivit starkare, ögonen piggare och pappa kändes mycket mer alert än när vi kom. Är det inte fantastiskt?!!
Nu är det dags att gå vidare denna dag med att göra sönerna i ordning, åka till barnsång, sjukhus och planera för mat åt familjen på em. Det är ju många som passerar vårt hem dessa dagar, och idag får vi besök av moster Barbro och morbror Sören, Amy, Tina och Bettan. Kanhända att Daniel, Anders, Maria och hundarna tittar in också. Och mot senkvällen eller natten rullar Ingrid och Ronny hit.
Helena
Ord till tröst
"Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende son, för att de som tror på Honom inte ska gå under, utan ha evigt liv" (Johannes evangelium 3:16)
"Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad" (Psaltaren 103:11)
"Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad" (Psaltaren 103:11)
9 oktober
Ja, vad skriver man i dagsläget. Det är väldigt tungt just nu i ärlighetens namn. Pappa har fått blodtransfusion men det blev inte någon större förändring. Helena var upp till sjukhuset idag på förmiddagen och då var han en aning piggare och hade ätit sin blåbärssoppa. Elisabeth kom upp från Jönköping på eftermiddagen och fick några timmar med pappa själv innan Mamma, Tina och AM kom dit. Vi fick en go stund med honom, men sen behövde han vila innan maten som han hade skjutit på till klockan 19. Han åt hälften av maten han fick ikväll. Tidigare idag spydde han litegrann, därför har han nu mot natten fått näringsdropp för att få i sig mer näring och vitaminer.
Mamma Britta bor över på sjukhuset nu i helgen, för att få vara nära pappa och bara ha tid tillsammans med honom.
Ev. kommer Pappas syster Ingrid och hennes Ronny upp imorgon från Öland. Dessutom anländer sonen Anders med fru Maria + Bettans man Daniel imorgon eftermiddag. Skönt att vara tillsammans hela familjen i en sån här tuff tid.
Trots den tuffa sjukdomen har pappa ändå bus i blicken stundtals och kommer med små gliringar och roliga kommentarer som lockar oss till skratt mitt i tårarna.
Tack kära bloggare att ni är med oss! kram annamaria
Mamma Britta bor över på sjukhuset nu i helgen, för att få vara nära pappa och bara ha tid tillsammans med honom.
Ev. kommer Pappas syster Ingrid och hennes Ronny upp imorgon från Öland. Dessutom anländer sonen Anders med fru Maria + Bettans man Daniel imorgon eftermiddag. Skönt att vara tillsammans hela familjen i en sån här tuff tid.
Trots den tuffa sjukdomen har pappa ändå bus i blicken stundtals och kommer med små gliringar och roliga kommentarer som lockar oss till skratt mitt i tårarna.
Tack kära bloggare att ni är med oss! kram annamaria
Onsdag
Idag åkte Britta och hennes syster Barbro till Hudiksvall. Det blev bilprovning och besök hos Helena med familj för att gratta lille William som har namnsdag ( Nils är hans andranamn). Sen besökte de Leif på sjukhuset. Han var trött idag också, men piggnade på sig lite när han fick reda på att han ska få blodtillförsel ikväll och imorgon. Värdena har sjunkit lite så därför togs beslutet att han skulle få extra blod. Han har fortfarande svårt att äta eftersom han har svårt att svälja. Han ska få hjälp av en logoped imorgon för att se vad problemet med sväljningen beror på.
Lite senare på kvällen var Helena och Peter och hälsade på hos Leif.
AnnaMaria bestämde sig för att stanna kvar några dagar till så hon har varit hemma och skött hushållet.
Sören har kämpat med veden hela dagen och fått hjälp av Kristina.
Imorgon kommer Elisabeth hem från Jönköping, så hon får möjlighet att få träffa pappa, och då åker vi ( Britta, AnnaMaria och Kristina) in också.
Stor kram från oss alla/ Kristina
Lite senare på kvällen var Helena och Peter och hälsade på hos Leif.
AnnaMaria bestämde sig för att stanna kvar några dagar till så hon har varit hemma och skött hushållet.
Sören har kämpat med veden hela dagen och fått hjälp av Kristina.
Imorgon kommer Elisabeth hem från Jönköping, så hon får möjlighet att få träffa pappa, och då åker vi ( Britta, AnnaMaria och Kristina) in också.
Stor kram från oss alla/ Kristina
6-7/10; besök på sjukhuset
Nu är det kväll igen och dags för bloggen. Om en liten stund kommer AnnaMaria hem igen, eftersom hon blev kvar i Hudik lite längre ikväll. Hon åker ju vidare till Örebro imorgon och ville därför ha lite mer tid med pappa innan hon åker.
Det har tyvärr varit lite tunga dagar för oss eftersom vi ser att Leif är trött och svag och inte orkar med lika mycket som tidigare. Inga infektioner har hittats även om vissa värden är lite högre än det normala. Han försöker äta och dricka så gott det går och i tillägg får han dropp. Cellgiftsbehandlingen som pappa skulle ta imorgon blir framskjutet i väntan på att han ska få krafterna tillbaka.
Vi har varit och hälsat på honom både igår och idag och det har varit gott och viktigt för oss att få dela tid med honom.
Idag fick Helena, Anders, AnnaMaria och jag (Kristina), ett samtal med en av läkarna i palliativa teamet där vid fick bolla lite tankar och ställa frågor. Vi gick sen upp till pappa på besök, där mamma varit hos honom en stund. Vi fick några goda timmar tillsammans innan det var dags för oss att skjutsa Anders till tåget.
På Soludden har paret Starrin hållit ställningarna tillsammans med vår kusin Björn. Här har det varit full aktivitet på vedbacken med kapning och klyvning av ved. Herrarna har verkligen gjort ett bra arbete ute och Barbro har skött köket, så det har blivit mat i tomma magar.
Imorgon blir det besök hos pappa Leffen igen, och vår önskan är ju att sjukdomen ska vända och att pappa ska bli frisk, men samtidigt inser vi allvaret i sjukdomen. Därför är vi tacksamma för att ni bär oss i tankar och böner. Det behövs verkligen!
/Fam Bergqvist genom Kristina
Det har tyvärr varit lite tunga dagar för oss eftersom vi ser att Leif är trött och svag och inte orkar med lika mycket som tidigare. Inga infektioner har hittats även om vissa värden är lite högre än det normala. Han försöker äta och dricka så gott det går och i tillägg får han dropp. Cellgiftsbehandlingen som pappa skulle ta imorgon blir framskjutet i väntan på att han ska få krafterna tillbaka.
Vi har varit och hälsat på honom både igår och idag och det har varit gott och viktigt för oss att få dela tid med honom.
Idag fick Helena, Anders, AnnaMaria och jag (Kristina), ett samtal med en av läkarna i palliativa teamet där vid fick bolla lite tankar och ställa frågor. Vi gick sen upp till pappa på besök, där mamma varit hos honom en stund. Vi fick några goda timmar tillsammans innan det var dags för oss att skjutsa Anders till tåget.
På Soludden har paret Starrin hållit ställningarna tillsammans med vår kusin Björn. Här har det varit full aktivitet på vedbacken med kapning och klyvning av ved. Herrarna har verkligen gjort ett bra arbete ute och Barbro har skött köket, så det har blivit mat i tomma magar.
Imorgon blir det besök hos pappa Leffen igen, och vår önskan är ju att sjukdomen ska vända och att pappa ska bli frisk, men samtidigt inser vi allvaret i sjukdomen. Därför är vi tacksamma för att ni bär oss i tankar och böner. Det behövs verkligen!
/Fam Bergqvist genom Kristina
söndag 5 oktober
I morse vaknade vi av att regnet slog mot våra nyputsade fönsterrutor. Vilket oväder det var! man ville helst bara vara inne och sitta framför brasan och läsa. En brasa blev det iallafall, vilket var skönt. Vi åt en sen frukost och styrde sen vår resa till Hudiksvalls sjukhus för att hälsa på Pappa Leif. Han var lite trött idag också. Hans CRP (sänka) var 90 i värde och värdet på vita blodkroppar var 36, vilket är alldeles för högt. Vanligen ska det ligga under 10. Läkarna har ännu inte hittat nån infektion. Så vi får se vad de säger imorgon. Pappa tycker iallafall att det känns skönt att vara på sjukhuset och bli omhändertagen.
Efter några timmar hos pappa åkte vi till Fam Westberg i Skogsta och åt mat. Mysigt att träffa dem. Innan hemfärd till Soludden, åkte vi upp till sjukhuset för att träffa pappa igen. Vi samtalade lite och bad tillsammans och sen åkte vi hem.
Kort efter att vi kommit hem så kom kusin Björn förbi med mammas syster Barbro o hennes Sören som ska vara här några dar. Det blev fika och skön gemenskap.
Imorgon kommer vår Anders att arbeta i Hudiksvall och passar då på att hälsa på Pappa Leif. AnnaMaria stannar några dar extra också,för att få vara tillsammans med familjen och ta vara tiden med Pappsen.
Gonatt och sovgott alla bloggare! /Fam Bergqvist genom AnnaMaria
Några viktiga ord på vägen i livet
För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Gud sände inte sin Son till världen för att döma dem utan för att rädda dem. ( Joh. 3.16)
Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig ( Joh 14:6)
Det finns ingen frälsning genom någon annan. Nej, det finns inget annat namn under himlen som kan rädda en människa ( Apg 4:12)
Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig ( Joh 14:6)
Det finns ingen frälsning genom någon annan. Nej, det finns inget annat namn under himlen som kan rädda en människa ( Apg 4:12)
4 oktober
Gokväll!
Idag var det fullt fart på morgonen i det "soluddska hemmet. Helenas svärmor Marianne putsade fönster. Precis när fönstren var klara så kom regnet. Men nu känns det fräscht o vi kan se utsikten på ett helt nytt sätt än förr:)
Pappa Leif har legat mest hela dan och varit mycket trött och kraftlös. Så på kvällskvisten ringde mamma till distriktsköterskan som gav rådet att de skulle åka in. Tina o AM hade redan innan åkt till Westbergs i Skogsta. Så det blev ambulans in till sjukhuset, där pappa fick dropp och mycket god vård. Han hade hög sänka, vilket inte var så bra, men de ska väl ta mer prover för att se vad det beror på och försöka få bukt på det. Nu ligger han kvar på sjukhuset, hur länge vet vi inte. Men vår förhoppning är att han ska hämta nya krafter inför den framskjutna cellgiftsbehandlingen på onsdag.
Pappa var mycket nöjd att ligga inne på sjukhuset även om han trivs bäst hemma i sin säng på Soludden.
Nu har vi nyss kommit hem från sjukhuset och ska sova för att sen åka tillbaka till pappa imorgon.
Be för oss, vi behöver det! Kram på er alla! /annamaria
3 oktober
Gokväll alla bloggare!
Här kommer återigen en uppdatering från denna fredag. Vi konstaterade nu ikväll att det är 7 månader sen vi fick beskedet om pappas sjukdom. Jag vet inte om jag ska säga att det var länge sen eller alldeles nyss. Det enda jag vet är att hade man fått vrida tillbaka tiden så hade jag gjort det och att detta aldrig skulle ha hänt. Livet tog ju en annan vändning, men man inser samtidigt att livet är skört och att det är viktigt att ta vara på det och på varandra varje dag!
Idag har vi haft besök av en gammal skolkamrat till pappa. Hon och hennes man var här några timmar och hälsade på och vi satt o pratade. De är så omsorgsfulla o goa. De hade med sig två frysväskor med bröd och mat. Fantastiskt gulligt! När de åkte kom en annan vän till pappa på besök. Min far verkar omåttligt populär eftersom besöken bara avlöser varandra.
Men han är trött, Pappa Leif, väldigt trött. Man märker att behandlingen tar på krafterna. Och så är det alla dessa mediciner. Alla ska tas under ett speciellt tidsschema. Det kan också vara lite påfrestande för pappa Leif.
Ikväll kom Helenas svärmor hit från Uppsala. Hon gav " komma och putsa fönster" present till mamma för ett tag sen och nu ska det infrias. En tacksam gåva för mamma Britta.
Nu lite senare väntar vi in Kristina som varit o handlat en ny garderob i Sundsvall. Alltså inte en garderob på IKEA, utan nya kläder...Ska bli spännande att se!
Ha nu en godnatt och tack för att ni är med oss. Vi behöver det!
Kram fam Bergqvist genom AnnaMaria
Överraskningarnas dag.
En del dagar blir inte något skrivet och idag blir det två gånger. Blev lite annorlunda dag än vi tänkt och vill delge det.
Vi kände oss lite nedstämda både av vädret och Leifs sjukdom. Humöret var alltså inte på topp. Så kom vår käre snickare för att sätta en ny, fin dörr på plats. Det blev ett lyft, även om han inte hann klart allt idag. Det fattas lite dörrfoder, men det blir en annan dag.
Vi skulle just till att bjuda honom på em.kaffe, så dök en bil upp på gården. In kommer så Elisabeths svärföräldrar med gott fikabröd lagom till fikastunden. Det var en överraskning att de dök upp mitt i vardagen, då de bor i Dalarna. Vi fick en skön stund tillsammans och fick dela våra bekymmer med dem och även en härlig bönestund. Det blev lite "guldkant" på dagen.
Kristina sa hon var bjuden till en kompis och for iväg på kvällssidan, men det dröjde inte länge förrän bilen kom in på gården igen. Förvånad går jag och frågar om något är glömt. "Tog fel på dag" blev svaret och in efter henne dyker AnnaMaria upp. Vilken överraskning!!!! Det hade jag inte väntat mig, men desto gladare blev jag. Hon längtade hem till oss och särskilt pappa Leif, så hon valde Soludden istället för kompisar i Örebro denna helg. Det uppskattar vi verkligen!
Så gott att dagen kunde vändas från deppighet till lite ljusare tillvaro. Nu får vi suga på detta några dagar och dela tid med varann. I morgon får vi också besök en stund av goda vänner från Sundsvall. Det ser vi fram emot.
Leif är lite trött, men blev uppiggad av de besök vi haft idag. Det är gott och bryter lite negativa tankebanor, så livet känns lättare. Sköterska från palliativa teamet har också ringt för att höra om dagsformen. Så härligt att de bryr sig om oss. Det är verkligen omtänksamt. Vi är glada att vara med i det teamet, för de har sån omsorg.
Dags för sängen, vi försöker få bättre kvällsvanor. Det behövs!!
Varm hälsning från "fyrklövern på" Soludden/ gm Britta
Vi kände oss lite nedstämda både av vädret och Leifs sjukdom. Humöret var alltså inte på topp. Så kom vår käre snickare för att sätta en ny, fin dörr på plats. Det blev ett lyft, även om han inte hann klart allt idag. Det fattas lite dörrfoder, men det blir en annan dag.
Vi skulle just till att bjuda honom på em.kaffe, så dök en bil upp på gården. In kommer så Elisabeths svärföräldrar med gott fikabröd lagom till fikastunden. Det var en överraskning att de dök upp mitt i vardagen, då de bor i Dalarna. Vi fick en skön stund tillsammans och fick dela våra bekymmer med dem och även en härlig bönestund. Det blev lite "guldkant" på dagen.
Kristina sa hon var bjuden till en kompis och for iväg på kvällssidan, men det dröjde inte länge förrän bilen kom in på gården igen. Förvånad går jag och frågar om något är glömt. "Tog fel på dag" blev svaret och in efter henne dyker AnnaMaria upp. Vilken överraskning!!!! Det hade jag inte väntat mig, men desto gladare blev jag. Hon längtade hem till oss och särskilt pappa Leif, så hon valde Soludden istället för kompisar i Örebro denna helg. Det uppskattar vi verkligen!
Så gott att dagen kunde vändas från deppighet till lite ljusare tillvaro. Nu får vi suga på detta några dagar och dela tid med varann. I morgon får vi också besök en stund av goda vänner från Sundsvall. Det ser vi fram emot.
Leif är lite trött, men blev uppiggad av de besök vi haft idag. Det är gott och bryter lite negativa tankebanor, så livet känns lättare. Sköterska från palliativa teamet har också ringt för att höra om dagsformen. Så härligt att de bryr sig om oss. Det är verkligen omtänksamt. Vi är glada att vara med i det teamet, för de har sån omsorg.
Dags för sängen, vi försöker få bättre kvällsvanor. Det behövs!!
Varm hälsning från "fyrklövern på" Soludden/ gm Britta
Regnig dag
Igår blev det inget skrivet och vi ser att många varit in för att kolla läget. Tack än en gång för att ni står med oss i en jobbig tid. Dagsformen och känslorna är olika från dag till dag. Träffade häromdagen en god vän, som blev änkeman i våras och han liknade livet som en jo-jo. Det går upp och ner och ibland känns det som att snöret går av och då är det extra jobbigt. Viktigt att man har vänner som finns och kan stötta i dessa situationer.
Leif var enormt trött igår, då han natten innan sovit dåligt. Promenaden inskränkte sig till en liten tur på altanen. Han ville kolla Kristinas rödfärgsmålning och se vedförrådet och så vedklyven, som Peter kopplade på ett stativ i helgen. Till veckan får han se klyven i funktion, då Brittas syster Barbro och hennes man Sören kommer. Sören skall hjälpa oss med att få undan det som återstår av vedhögen Gott att Leif vill ha lite koll på det som händer här, så vi inte gör saker utanför hans vilja och kännedom.
Ja, de vackra soliga höstdagarna fick ge vika för regniga dagar. Här har det piskat på rutorna hela natten, så det har stört sömnen en del och regnet fortsätter också nu under förmiddagen. Tur att vi inte är tvungna att gå på utedasset!! Vi är glada att få hålla oss inne och får passa på att ha en skön innedag.........
Ja, så stilla blir det inte. Just nu ringde vår käre snickare och aviserade att han kommer idag och skall byta ytterdörren i grovingången. Vi behöver en bredare dörr med tanke på rullator och rullstol och ramp har vi fått förut. Skönt att få det klart. Snyggare blir det också med en ny dörr.
Leif hälsar att han mår ganska bra och försöker just nu få i sig av alla mediciner. Han följer någon intressant diskussion på tv 24 och tränar samtidigt lite fotgymnastik. Det gäller att få fart på blodcirkulationen och få liv i kroppen!!!!
Varma tankar till er alla från oss Bergqvistar.
Leif var enormt trött igår, då han natten innan sovit dåligt. Promenaden inskränkte sig till en liten tur på altanen. Han ville kolla Kristinas rödfärgsmålning och se vedförrådet och så vedklyven, som Peter kopplade på ett stativ i helgen. Till veckan får han se klyven i funktion, då Brittas syster Barbro och hennes man Sören kommer. Sören skall hjälpa oss med att få undan det som återstår av vedhögen Gott att Leif vill ha lite koll på det som händer här, så vi inte gör saker utanför hans vilja och kännedom.
Ja, de vackra soliga höstdagarna fick ge vika för regniga dagar. Här har det piskat på rutorna hela natten, så det har stört sömnen en del och regnet fortsätter också nu under förmiddagen. Tur att vi inte är tvungna att gå på utedasset!! Vi är glada att få hålla oss inne och får passa på att ha en skön innedag.........
Ja, så stilla blir det inte. Just nu ringde vår käre snickare och aviserade att han kommer idag och skall byta ytterdörren i grovingången. Vi behöver en bredare dörr med tanke på rullator och rullstol och ramp har vi fått förut. Skönt att få det klart. Snyggare blir det också med en ny dörr.
Leif hälsar att han mår ganska bra och försöker just nu få i sig av alla mediciner. Han följer någon intressant diskussion på tv 24 och tränar samtidigt lite fotgymnastik. Det gäller att få fart på blodcirkulationen och få liv i kroppen!!!!
Varma tankar till er alla från oss Bergqvistar.
