14 oktober
Kära vänner,
Idag har vi njutit av en fantastisk höstdag. Solen sken på de färgglada träden, medan vi satt utanför sjukhuset och åt lunch ihop med mamma.
Kristina fick en välbehövlig vilodag hemma på Soludden.
Under tiden som mamma var ute på stan och promenerade i det härliga vädret, kom extra-sonen Mathias till Leif på besök. Vid det besöket satt pappa uppe i fåtöljen ganska länge, vilket han inte orkat med de senaste dagarna. Positivt!
Imorgon, onsdag, får pappa äntligen komma hem till sitt kära Soludden. Han har länge önskat att få komma hem, men hans allmäntillstånd har inte varit tillräckligt ok för att så skulle ske. Det känns skönt för både pappa och mamma att få en lugnare tillvaro i hemmiljö. För att vardagen ska fungera (med tanke på pappas tillstånd) kommer hemsjukvården att hjälpa honom varje dag. Vi hoppas att det kommer att fungera bra!
Vi vill be er, kära vänner och släktingar att vara försiktiga med att ringa på Soluddens hemtelefon från och med imorgon!!
Detta beror på att pappa är enormt känslig för alla typer av ljud och blir mycket trött av det!!!!
Vi i övriga familjen kan gärna ta emot samtal, men vi önskar att ni skickar ett sms eller kontaktar oss via bloggen ifall ni vill ringa, så kan vi ringa upp er. I respekt för pappas aktuella tillstånd...
Han är mycket tacksam för alla hälsningar, tankar och böner från er!!
Kram
/Bergqvistarna genom Elisabeth
Kjære dere alle sammen!Nå har vi vært på en ukes tur i Estland og besøkt gode venner fra vårt hjelpearbeid der. Det har vært utrolig rikt og givende. Kjenner Guds godhet for det estiske folk. Mange lever i fortsatt stor fattigdom selvom butikkene bugner av varer.Det er fortsatt mange som ikke har penger til det daglige brød.Så det er godt å kunne få være til oppmuntring og hjelp med det lille vi kan bidra med. Fikk også nye kontakter i en av Baptistkirkene i Tallin. Der skulle de i november starte Alfa Kurs for de hjemløse, gi de mat og rene klær.Spurte en av arbeiderne der om hva de trengte hjelp til og da svarte han. At menneskene skulle bli frelst. Han hadde så nød for de ufrelste. Han kalte seg lille bror fordi han ønsket at Jesus skulle være den største. Måtte det også være slik for oss at Jesus må få ha den største plassen i våre liv. Da ble nøden for de ufrelste enda større.
Så er hverdagen fylt av mye smerte og uro over situasjonen vi kan være i. Da er det godt å kunne minne hverandre om Guds løfter og trofasthet. Han har ikke ulykkestanker for oss, men tanker til framtid og håp!Ja vi ber for dere kjære venner at Gud skal gripe inn og gjøre store under. Så takker vi Gud for alt det store han gjør i det lille.
Guds velsignelse og fred være over dere alle. Stor klem fra oss to i Langesund.
Hej på er alla,jag vill bara sända en hälsning till er och säga att jag följer med i er resa på er blogg.Hälsa Leif att han finns i min tanke varje dag. En stor kram till er alla, Anna Lindkvist Adolfsson
