31 juli
Vi har nyss kommit hem från den tradionsenliga surströmmingsskivan här på Stormnäsudden, doften har spridit sig över udden och vi har haft mycket trevligt. Tyvärr var det en som saknades oss denna ljumma sommarkväll, nämligen pappa Leif. Han är kvar på avd 8 i Hudik.
Jag pratade med honom mitt på dagen och då var det en trött och slut pappa jag hörde i andra luren. Han berättade att natten varit tung, med febertoppar på 38, 8 och 38,6, vilket är mycket högt när han till vardags håller sig runt 36,5. Sen blev han störd vid 4-snåret i morse då de skulle ta prover. Under fm försökte han sova, men när det var dags för lunch blev han illamående och kräktes. Usch! Jag vill verkligen inte att han ska behöva må så dåligt! Då kände jag mig ganska orolig, men sen under em har det vänt och han har ätit, både mat och färska nyplockade hallon och röda vinbär från åkerdikena hos oss i Skogsta.
Han kommer troligtvis att stanna under helgen, men jag hörde att det pratades om ev permission. Han får ju fortfarande dropp med antibiotika några ggr per dygn så eg vore det önskvärt att han fick stanna tills de fått bukt med infektionen, även om han skulle trivas bäst här på Soludden. Nästa vecka är det inbokad cellgiftbehandling som vi gärna vill att han ska få.
Nu kom mamma precis in genom dörren, men hennes andedräkt vill man helst inte komma i närheten av ikväll, då jag antar att hon som vanligt denna afton intagit minst en halv surströmmingsburk.....vänta så ska jag få detta bekräftat.....(går iväg till köket).....nu står hon och räknar efter......8 st stinkande firrar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tur att jag fick barn så jag tappade smaken att äta suring under graviditeten, och aldrig börjat igen trots att de invigda suringfanatikerna himlat med ögonen och suckat när jag tackat nej för femtioelfte gången och hellre äter sibyllakorven vid barnbordet.
Peter har vattnat sina gullebarn i trädgården, nämligen herr och fru Kantarell med sina ättlingar vars släkt ständigt växer. I morgon kväll ska vi smörsteka några av dem och äta grillat kött till.
Idag var vi i Hudik för att skörda bären, och då fick vi vår vän CarlGöran från Västergötland på besök. Han hälsade också på uppe på sjukhuset, det var ett besök som pappa Leif uppskattade. Igår fick mamma stanna hemma och skura mattor i solskenet och andra gladde pappa med sin närvaro. Anders delade tid med pappa hela em och också Lars och Eva från Umeå tittade in en stund.
Nu ska mormor och Ida ta semester och lägga sig i gammelstugan medan jag och sönerna går en trappa upp. Peter och Emma åkte hem för att imorgon bitti hjälpa en av våra vänner att flyttpacka.
God natt på er alla!!!!
"I frid vill jag lägga mig ner, och i frid ska jag somna in. Ty Du, Herre, låter mig bo i trygghet och i ro"
//Helena
Jag pratade med honom mitt på dagen och då var det en trött och slut pappa jag hörde i andra luren. Han berättade att natten varit tung, med febertoppar på 38, 8 och 38,6, vilket är mycket högt när han till vardags håller sig runt 36,5. Sen blev han störd vid 4-snåret i morse då de skulle ta prover. Under fm försökte han sova, men när det var dags för lunch blev han illamående och kräktes. Usch! Jag vill verkligen inte att han ska behöva må så dåligt! Då kände jag mig ganska orolig, men sen under em har det vänt och han har ätit, både mat och färska nyplockade hallon och röda vinbär från åkerdikena hos oss i Skogsta.
Han kommer troligtvis att stanna under helgen, men jag hörde att det pratades om ev permission. Han får ju fortfarande dropp med antibiotika några ggr per dygn så eg vore det önskvärt att han fick stanna tills de fått bukt med infektionen, även om han skulle trivas bäst här på Soludden. Nästa vecka är det inbokad cellgiftbehandling som vi gärna vill att han ska få.
Nu kom mamma precis in genom dörren, men hennes andedräkt vill man helst inte komma i närheten av ikväll, då jag antar att hon som vanligt denna afton intagit minst en halv surströmmingsburk.....vänta så ska jag få detta bekräftat.....(går iväg till köket).....nu står hon och räknar efter......8 st stinkande firrar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tur att jag fick barn så jag tappade smaken att äta suring under graviditeten, och aldrig börjat igen trots att de invigda suringfanatikerna himlat med ögonen och suckat när jag tackat nej för femtioelfte gången och hellre äter sibyllakorven vid barnbordet.
Peter har vattnat sina gullebarn i trädgården, nämligen herr och fru Kantarell med sina ättlingar vars släkt ständigt växer. I morgon kväll ska vi smörsteka några av dem och äta grillat kött till.
Idag var vi i Hudik för att skörda bären, och då fick vi vår vän CarlGöran från Västergötland på besök. Han hälsade också på uppe på sjukhuset, det var ett besök som pappa Leif uppskattade. Igår fick mamma stanna hemma och skura mattor i solskenet och andra gladde pappa med sin närvaro. Anders delade tid med pappa hela em och också Lars och Eva från Umeå tittade in en stund.
Nu ska mormor och Ida ta semester och lägga sig i gammelstugan medan jag och sönerna går en trappa upp. Peter och Emma åkte hem för att imorgon bitti hjälpa en av våra vänner att flyttpacka.
God natt på er alla!!!!
"I frid vill jag lägga mig ner, och i frid ska jag somna in. Ty Du, Herre, låter mig bo i trygghet och i ro"
//Helena
Kvar på sjukan
Pratar just nu med pappa i telefonen och han låter riktigt pigg!!
Ronden har passerat och han ska få plats i en dubbelsal under dagen. Sänkan är nere till 155, vilket i och för sig är högt, men läkaren säger att det kan höra samman med cancersjukdomen. Ska fortsätta med antibiotika tills vidare via dropp och då hoppas vi att infektionen ger med sig. Läkaren var tveksam till om det är lunginflammation, kan vara en luftvägsinfektion. Nya prover och nya odlingar har tagits och de är under bearbetning, så vi får kanske svar under veckan.
Morgontempen var endast 37,1, vilket är positivt.
Pappa hälsar till alla från sjukrummet. Han hade hellre suttit på Soluddens riviera istället och sett frugan såpskura trasmattor i Dellen och barnbarnen och hundarna Happy och Diva leka och springa runt på tomten.
//Leif . Vid datorn Helena
Ronden har passerat och han ska få plats i en dubbelsal under dagen. Sänkan är nere till 155, vilket i och för sig är högt, men läkaren säger att det kan höra samman med cancersjukdomen. Ska fortsätta med antibiotika tills vidare via dropp och då hoppas vi att infektionen ger med sig. Läkaren var tveksam till om det är lunginflammation, kan vara en luftvägsinfektion. Nya prover och nya odlingar har tagits och de är under bearbetning, så vi får kanske svar under veckan.
Morgontempen var endast 37,1, vilket är positivt.
Pappa hälsar till alla från sjukrummet. Han hade hellre suttit på Soluddens riviera istället och sett frugan såpskura trasmattor i Dellen och barnbarnen och hundarna Happy och Diva leka och springa runt på tomten.
//Leif . Vid datorn Helena
Leif på sjukhuset....igen
Goder afton!
Vi har just kommit tillbaka till Stormnäs efter en dag hemma i Hudik. Peter har lagat vår släpvagn som ska besiktas på torsdag medan jag plockade körsbär och vinbär. Träden och buskarna ger mycket gott som vi idag inte hann plocka av. Vi fick vara kvar längre hemma än vi hade planerat, eftersom mamma ville åka tillbaka till Stormnäs med oss.
Hon och pappa åkte taxi till sjukhuset idag på em. Sänkan visade sig vara dryga 230, vilket tyder på en kraftig infektion. Läkaren ringde och bad pappa komma in direkt så att de kunde få sätta in antibiotika så fort som möjligt. De tog blodprover och gjorde en lungröntgen, och det lutar åt lunginflammation denna gång. Nu ligger han kvar på avdelning 8 åter igen, där han är väl bekant med lokaler och personal, vilket känns tryggt.
Det konstiga var, tyckte pappa, att han inte kände sig dålig. Hade han inte fått feber skulle han inte tänkt sig åka iväg för undersökningar. Nu inatt ska han sova inne på läkarexpeditionen och imorgon kanske han få korridorplats, då det är överbeläggningar på sjukhuset. Han kommer i alla fall bli kvar några dagar där, för läkarna vill gå till grunden med detta, så att han är fri från infektioner inför kommande cytostatikabehandlinghar och strålningar.
Något positivt just nu är att vi fått besked från ortopeden i Gävle, att pappas ben verkar vara så pass starka att han inte behöver "spikas", dvs att höftleden inte behöver stärkas upp med inopererade spikar.
Dellen ligger blank som en spegel när vi alla nu ska koja. Ida sover med mormor så att hon inte behöver känna sig så ensam i sovrummet. Mysigt värre!
Tack för fortsatt stöd och att ni bär oss i förbön! Det är ovärdeligt!
// Helena
Vi har just kommit tillbaka till Stormnäs efter en dag hemma i Hudik. Peter har lagat vår släpvagn som ska besiktas på torsdag medan jag plockade körsbär och vinbär. Träden och buskarna ger mycket gott som vi idag inte hann plocka av. Vi fick vara kvar längre hemma än vi hade planerat, eftersom mamma ville åka tillbaka till Stormnäs med oss.
Hon och pappa åkte taxi till sjukhuset idag på em. Sänkan visade sig vara dryga 230, vilket tyder på en kraftig infektion. Läkaren ringde och bad pappa komma in direkt så att de kunde få sätta in antibiotika så fort som möjligt. De tog blodprover och gjorde en lungröntgen, och det lutar åt lunginflammation denna gång. Nu ligger han kvar på avdelning 8 åter igen, där han är väl bekant med lokaler och personal, vilket känns tryggt.
Det konstiga var, tyckte pappa, att han inte kände sig dålig. Hade han inte fått feber skulle han inte tänkt sig åka iväg för undersökningar. Nu inatt ska han sova inne på läkarexpeditionen och imorgon kanske han få korridorplats, då det är överbeläggningar på sjukhuset. Han kommer i alla fall bli kvar några dagar där, för läkarna vill gå till grunden med detta, så att han är fri från infektioner inför kommande cytostatikabehandlinghar och strålningar.
Något positivt just nu är att vi fått besked från ortopeden i Gävle, att pappas ben verkar vara så pass starka att han inte behöver "spikas", dvs att höftleden inte behöver stärkas upp med inopererade spikar.
Dellen ligger blank som en spegel när vi alla nu ska koja. Ida sover med mormor så att hon inte behöver känna sig så ensam i sovrummet. Mysigt värre!
Tack för fortsatt stöd och att ni bär oss i förbön! Det är ovärdeligt!
// Helena
29 juli
Hej igen! Det har varit många fina soliga dagar här på Soludden, men med vissa regnskurar och åska.
Söndagen blev en vilodag för de flesta av oss, och speciellt för de som badat dagen innan som nu kämpade mot kliande bett från cekarier. För Leif blev det också en vilodag för att han var så trött. På kvällssidan åkte Helena och Kristina till Hudiksvall för att leda lovsången i Pingstkyrkans gudstjänst, och Britta åkte på en gudstjänst i Svenska Kyrkans regi här i Delsbo.
På måndagen var det jobbardag igen. Peter snickrade och grejade altaner, Helena och Britta skurade mattor och Kristina satt och jobbade vid datorn med sitt Colombiaarbete. Anders jobbar på Ericsson i Hudiksvall hela den här veckan. Ida och Emma åkte till kompisar för att bo kvar över natten. Leif var lite piggare igår och fick till två promenader under dagen. Dessutom blev det en del pappersjobb gjort. Mot kvällen kände han sig lite frusen och fick feber.
Idag tisdag morgon hade han fortfarande feber och sköterskan och läkaren i det palliativa teamet kom hit på besök. De tog bl.a CRP ( sänkan) och vi får svar senare i eftermiddag. I nuläget verkar det som om att ortopeden inte behöver göra något åt höftleden för att det är ganska stabilt ändå. Nu är det viktigt att Leif får bukt med infektionen i kroppen för att kunna gå vidare med cellgifter och strålning.
Vi ber om hjälp i fortsatt bön, för ibland är det tufft för oss.
Söndagen blev en vilodag för de flesta av oss, och speciellt för de som badat dagen innan som nu kämpade mot kliande bett från cekarier. För Leif blev det också en vilodag för att han var så trött. På kvällssidan åkte Helena och Kristina till Hudiksvall för att leda lovsången i Pingstkyrkans gudstjänst, och Britta åkte på en gudstjänst i Svenska Kyrkans regi här i Delsbo.
På måndagen var det jobbardag igen. Peter snickrade och grejade altaner, Helena och Britta skurade mattor och Kristina satt och jobbade vid datorn med sitt Colombiaarbete. Anders jobbar på Ericsson i Hudiksvall hela den här veckan. Ida och Emma åkte till kompisar för att bo kvar över natten. Leif var lite piggare igår och fick till två promenader under dagen. Dessutom blev det en del pappersjobb gjort. Mot kvällen kände han sig lite frusen och fick feber.
Idag tisdag morgon hade han fortfarande feber och sköterskan och läkaren i det palliativa teamet kom hit på besök. De tog bl.a CRP ( sänkan) och vi får svar senare i eftermiddag. I nuläget verkar det som om att ortopeden inte behöver göra något åt höftleden för att det är ganska stabilt ändå. Nu är det viktigt att Leif får bukt med infektionen i kroppen för att kunna gå vidare med cellgifter och strålning.
Vi ber om hjälp i fortsatt bön, för ibland är det tufft för oss.
28 juli- Dagens bibelord
Själv ska jag gå framför dig, backarna ska jag jämna ut, kopparportarna ska jag krossa, och järnbommarna ska jag bryta sönder. Och jag ska ge dig dolda skatter och bortglömda rikedomar, för att du må veta att jag, Herren, är den som har kallat dig vid ditt namn.. ( Jes.45:2,3)
Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva kommer från ovan, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. ( Jakob 1:17)
...Den som dricker av det vattnet jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv. ( Joh.4:14)
Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva kommer från ovan, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. ( Jakob 1:17)
...Den som dricker av det vattnet jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv. ( Joh.4:14)
En solig lördag
Den varmaste dagen på hela sommaren här. Britta tog tillfället i akt och åkte på en "kvinno-frukost", som hölls på en sommargård i kyrkans regi. God frukost, trevliga mänskor att dela några morgontimmar med och intressant föredrag, som den kvinnliga prästen höll, om kvinnor som betytt mycket i hennes liv och val av livsväg. Gott att få åka iväg och få lite nya intryck.
Leif tog en lång sovmorgon, men sen har han varit ute en hel del och suttit med och njutit av att se barnbarnen i aktivitet. Promenerat en del och vi såg nu ikväll, att han hade lite mera ork, vilket gläder oss verkligen. Han var ute och gick med Kristina och glömde helt bort att han var sjuk, då de gick längre än vanligt. Det får vi hoppas fortsätter. Båttrafiken har varit livlig på Dellen , så vi har haft mycket att fästa blicken på.
Ett tag så kom vemodet över Leif, då han tänker på allvaret i sjukdomen och känner att han vill få vara med många år än. Det är bra att släppa fram känslorna och det gäller oss alla, för det är värre att stänga dem inne. Gott att få ha delar av familjen hemma och känna att vi får samtala och bearbeta tankar tillsammans. Vi känner verkligen rikedomen av att ha en stor härlig familj, som nu får dela tid med varandra.
William har varit "lill-husse" idag, då han fick gå på promenad med hundarna, tillsammans med morbror Anders. Det uppskattades mycket.
Idag har några i familjen badat, men tyvärr blev en del angripna av cekarier som lever i vattnet under "rötmånaden". Det orsakade en hel del utslag och klåda. Trist, när vädret är så inbjudande.
Nu ser vi fram mot en härlig söndag imorgon, med mera framsteg för Leif.
Solig sommarhälsning från Soludden
Leif tog en lång sovmorgon, men sen har han varit ute en hel del och suttit med och njutit av att se barnbarnen i aktivitet. Promenerat en del och vi såg nu ikväll, att han hade lite mera ork, vilket gläder oss verkligen. Han var ute och gick med Kristina och glömde helt bort att han var sjuk, då de gick längre än vanligt. Det får vi hoppas fortsätter. Båttrafiken har varit livlig på Dellen , så vi har haft mycket att fästa blicken på.
Ett tag så kom vemodet över Leif, då han tänker på allvaret i sjukdomen och känner att han vill få vara med många år än. Det är bra att släppa fram känslorna och det gäller oss alla, för det är värre att stänga dem inne. Gott att få ha delar av familjen hemma och känna att vi får samtala och bearbeta tankar tillsammans. Vi känner verkligen rikedomen av att ha en stor härlig familj, som nu får dela tid med varandra.
William har varit "lill-husse" idag, då han fick gå på promenad med hundarna, tillsammans med morbror Anders. Det uppskattades mycket.
Idag har några i familjen badat, men tyvärr blev en del angripna av cekarier som lever i vattnet under "rötmånaden". Det orsakade en hel del utslag och klåda. Trist, när vädret är så inbjudande.
Nu ser vi fram mot en härlig söndag imorgon, med mera framsteg för Leif.
Solig sommarhälsning från Soludden
Leif hemma igen
Ja, efter fyra dygn kom Leif hem till Soludden igen. Det sista dygnet på sjukhuset var lugnt och CRP-sänkan hade gått ner till 100. Nu har han fått penicillintabletter, för att stoppa infektionen. De tror det är någon lugftvägsinfektion, men om den beror på grundsjukdomen eller inte, kan de inte svara på.
Det blev glädje i familjen när taxibilen kom och en glad Leif klev ur. Han tog genast en liten promenad runt tomten och inspekterade det som blivit gjort under hans bortovaro. Roligt att han vill ha överblick över sina domäner. Vädret har varit fantastiskt idag med sol och värme, så Leif kunde njuta av en skön stund tillsammans med familjen och blicka ut över Dellen. Idag var det dessutom många båtar som passerade. Kusinen Björn kom en sväng och tog med barnen Westberg och Anders på en båttur i sin racerbåt. Lille William tyckte det var lite "läskigt" när båten gick fort, men Ida och Emma var förtjusta. En annan dag, när Leif känner sig piggare skall han få en båttur med Björn och få se omgivningarna från sjösidan.
Leif känner sig ganska pigg och hoppas nu att krafterna skall komma för varje dag. Han är glad att få vara i hemmiljö igen och det påverkar också hälsoläget. Han har nu följt sporten på TV och sen blev det en liten kvällspromenad ute med sin syster. Nu är det dags att krypa till sängs och sova. En ny dag med vackert väder väntar vi imorgon, för det utlovades på väderprognosen på TV ikväll.
Stor kram från oss här på Soludden.
Dagens bibelord 25 juli
"Se, Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom, till dem som hoppas på hans nåd." Ps.33:18
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Ps.119:105
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Ps.119:105
Torsdag kväll- Kristina-dagen
Vi är mitt upp i fruntimmersveckan och här är vi flera som har namnsdag. Emma fick vi fira både igår och idag, då hon heter Emma Kristina. Så har vi Eva Kristina Margareta och Britta Kristina, så det har blivit både smörgåstårtor och kladdkaka med jordgubbar och glass. Mums va´gott och vädret har bjudit på sol och värme. Bad för de yngre och även en liten båttur idag. Och flaggan i topp förstås. Nu låter vi den vara uppe till imorgon, då vi hoppas Leif skall få komma hem. Det är något att fira och så kommer ju Anders och de älskliga små hundarna och förgyller tillvaron för oss.
Pappa Leif blev lite besviken, då det inte blev hemgång idag, pga att han mådde illa i morse och inte proverna var klara.
I em var mor Britta en tur in till sjukhuset för att hälsa på. De fick några lugna timmar tillsammans och Leif var ganska pigg och glad.
Han har dessa dagar fått behålla all mat han ätit, även om det inte varit med stor aptit han tagit sig an portionerna. Vi peppar honom att tänka med förståndet och inte med känslan när det gäller matintag. Vätskebalansen är återställd, så nu får han bara penicillindropp tre ggr per dygn. Förhoppningsvis skall de till imorgon fredag veta vilken antibiotika han skall få i tablettform att inta hemma. Läkare är fortfarande oviss om vilken sorts infektion han har. De ser bara att antibiotikan har tagit, då CRP-sänkan stadigt går neråt. Inatt hade han lite för högt blodtryck vid provtagningen.
Han känner sig väl omhändertagen, då personalen är gulliga och tillmötesgående. Men hans önskan är ju att få komma hem och njuta med familjen och få vistas ute i naturen.
En solig varm helg väntar. Ta vara på dagarna och varandra. Njut av den härliga svenska sommaren och fyll tillvaron med det som gläder dig och strunta i alla måsten, som inte är livsnödvändiga. Tids nog hinner du dem också eller så blir det som för oss. Vänner och släkt kommer och lyfter av en del av det jobb, som ett tag känts tungt.
Vi har verkligen haft "änglar" på besök, som vi är tacksamma för. Nu väntar vi bara på det STORA UNDRET att vår "älskade Leif" skall återfå hälsan och bli frisk igen.
Tack att du/ni är med i den processen och ber och hoppas.
Solig sommarhälsning från Soludden
Pappa Leif blev lite besviken, då det inte blev hemgång idag, pga att han mådde illa i morse och inte proverna var klara.
I em var mor Britta en tur in till sjukhuset för att hälsa på. De fick några lugna timmar tillsammans och Leif var ganska pigg och glad.
Han har dessa dagar fått behålla all mat han ätit, även om det inte varit med stor aptit han tagit sig an portionerna. Vi peppar honom att tänka med förståndet och inte med känslan när det gäller matintag. Vätskebalansen är återställd, så nu får han bara penicillindropp tre ggr per dygn. Förhoppningsvis skall de till imorgon fredag veta vilken antibiotika han skall få i tablettform att inta hemma. Läkare är fortfarande oviss om vilken sorts infektion han har. De ser bara att antibiotikan har tagit, då CRP-sänkan stadigt går neråt. Inatt hade han lite för högt blodtryck vid provtagningen.
Han känner sig väl omhändertagen, då personalen är gulliga och tillmötesgående. Men hans önskan är ju att få komma hem och njuta med familjen och få vistas ute i naturen.
En solig varm helg väntar. Ta vara på dagarna och varandra. Njut av den härliga svenska sommaren och fyll tillvaron med det som gläder dig och strunta i alla måsten, som inte är livsnödvändiga. Tids nog hinner du dem också eller så blir det som för oss. Vänner och släkt kommer och lyfter av en del av det jobb, som ett tag känts tungt.
Vi har verkligen haft "änglar" på besök, som vi är tacksamma för. Nu väntar vi bara på det STORA UNDRET att vår "älskade Leif" skall återfå hälsan och bli frisk igen.
Tack att du/ni är med i den processen och ber och hoppas.
Solig sommarhälsning från Soludden
"Som din dag, så skall din kraft ock vara..."
En liten hälsning och uppmuntran när det kan kännas jobbigt...
Häromdagen när pappa hade åkt in på sjukhuset pratade jag (Elisabeth) i telefon med mamma och Kristina. Vi kände oro för pappa och jag tyckte själv att det kändes tungt att veta att pappa inte fått behålla maten och tappat orken de senaste dagarna, så tårarna trängde fram bakom ögonen på mig. När jag strax därefter satt i bilen (tillsammans med mina svärföräldrar i Mora) strömmade en välkänd sång fram från bilens cd-spelare. Och trots att jag kan den utan och innan fick jag på nytt ta till mig av den, tröstas och bli stärkt av varje ord i sången.
Vill dela den med er.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre, kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna Faders hand,
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
- Lina Sandell-Berg
Jag vill även passa på att skicka med ett bibelord till pappa, men även till alla er som på nåt sätt är med oss i den här situationen. Det talar om en livsvilja och ett hopp, både för dagen idag och hoppet för framtiden.
2 Kor 4:16
Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.
Vi är enormt tacksamma för att ni, våra vänner, finns och visar omsorg. Det är ovärderligt! Tack!
/Elisabeth
22-24 juli
Hej på er alla bloggare!
Det har inte funnits tid att skriva de senaste dagarna, dels har vi lagt mycket tid till att prata med varandra, hälsat på pappa Leif på sjukhuset och sen har vi varit trötta när kvällen kommit och inte orkat skriva. Dessutom har Soludden invaderats av resterande delar av familjen Westberg, så nu är det många munnar att mätta i tid och otid.
Ja, det har faktiskt varit några oroliga dagar när pappa legat inne på sjukan, och han blir kvar där åtminstone tills imorgon. De har undersökt och tagit prover för att komma fram till orsaken till hans försämrade tillstånd.
För att försöka fatta det kort....om det nu går....
Vätskedropp sattes in när pappa kom in akut på kvällen 21/7. Under kvällen togs det prover på blodplättar, vita blodkroppar, sänka(CRP). Sänkan låg på 186 då, inte alls bra. På natten satte de in antibiotika via dropp, man kan säga penicillin, som biter på olika slags infektioner, fram tills man kommit fram till vilken typ av infektion han drabbats av och man kan behandla med penicillintabletter i stället.
Idag 24/7 har man tagit bort vätskedroppet, eftersom han ätit fast föda och fått behålla den. Aptiten har inte infunnit sig än men han äter ändå, för han vet ju att han behöver näring.
Hittills har de inte riktigt slagit fast vad infektionen beror på, man har trott att det varit lunginflammation, men är ännu inte helt säkra på om det är det. Röntgen har gjorts men pga av cancerns påverkan på organet kan man inte helt säga vad som är orsakat av cancer och vad som kan vara lunginflammation. Det man sagt är att han fått bronkiter/luftvägsinfektion, samt att man fortfarande undersöker lungorna eftersom han är rosslig och hostig. Natten till idag har han sovit illa, hostat mycket och sprungit på toaletten då vatskedroppet gjort att "det trycker på".
Nu på fm 24/7 hade sänkan gått ner till 115. Blodtrycket 176/111. Man börjar få bukt med inflammationen. Han låter pigg i telefon, men svagheten ligger i kroppen, han orkar inte vara uppe så mycket än. Han skulle hellre vilja vara hemma och pyssla på Soludden och leka med barnbarnen, istället för att ligga isolerad i en egen sjukhussal.
Han får tiden att gå genom att läsa Dagens bibelord, Göran Skyttes bok som han skrivit ihop med prästen Bo Brander, sova och lyssna på radio. Senare idag ska mamma åka till Hudik och hälsa på. Hon känner sig ganska orolig och känslorna växlar mellan hopp och förtvivlan.
Norgevännerna åkte hem igår morse och lämnade spår efter sig, med nystädat hus och el till fontänen och dammen, samt vägg till vedboden. Peter och KjellArnbjörn arbetade tillsammans med detta och Peter fortsätter med snickrande och skruvande av golv och altan. Vi är så tacksamma för allas hjälp och stöd!!!!
Här skiner solen från näst intill klarblå himmel. Mamma har gått ut till vedboden med en stor hink kuprinol till golvet i vedboden, så den som kommer hit inom den närmaste veckan får kanske bära in en eller annan vedpinne. :)Tina sitter och lär Jonathan pianospelets konst, han lyssnar och lär. man ska ju börja i tid, 11 veckor är lämpligt! Ida och Emma syr, spelar piano och pysslar, men nu har de roligt i Dellen, antagligen i sällskap av beundraren och lillebrodern William.
Anders kommer hem igen imorgon, för att finnas i närheten av pappa och mamma. Han verkar han en bra chef och arbetplats, så han kan sköta sitt jobb från Ericsson i Hudik istället. Maria kan tyvärr inte ta med sig sitt jobb, men snart får vi sträffa henne också när de båda får semester.
Hoppas att ni alla njuter av härliga sommardagar! Ta hand om varandra!
Tack för att ni finns med oss och ber för oss! Det hjälper oss att klara av varje dag!
// Helena
Det har inte funnits tid att skriva de senaste dagarna, dels har vi lagt mycket tid till att prata med varandra, hälsat på pappa Leif på sjukhuset och sen har vi varit trötta när kvällen kommit och inte orkat skriva. Dessutom har Soludden invaderats av resterande delar av familjen Westberg, så nu är det många munnar att mätta i tid och otid.
Ja, det har faktiskt varit några oroliga dagar när pappa legat inne på sjukan, och han blir kvar där åtminstone tills imorgon. De har undersökt och tagit prover för att komma fram till orsaken till hans försämrade tillstånd.
För att försöka fatta det kort....om det nu går....
Vätskedropp sattes in när pappa kom in akut på kvällen 21/7. Under kvällen togs det prover på blodplättar, vita blodkroppar, sänka(CRP). Sänkan låg på 186 då, inte alls bra. På natten satte de in antibiotika via dropp, man kan säga penicillin, som biter på olika slags infektioner, fram tills man kommit fram till vilken typ av infektion han drabbats av och man kan behandla med penicillintabletter i stället.
Idag 24/7 har man tagit bort vätskedroppet, eftersom han ätit fast föda och fått behålla den. Aptiten har inte infunnit sig än men han äter ändå, för han vet ju att han behöver näring.
Hittills har de inte riktigt slagit fast vad infektionen beror på, man har trott att det varit lunginflammation, men är ännu inte helt säkra på om det är det. Röntgen har gjorts men pga av cancerns påverkan på organet kan man inte helt säga vad som är orsakat av cancer och vad som kan vara lunginflammation. Det man sagt är att han fått bronkiter/luftvägsinfektion, samt att man fortfarande undersöker lungorna eftersom han är rosslig och hostig. Natten till idag har han sovit illa, hostat mycket och sprungit på toaletten då vatskedroppet gjort att "det trycker på".
Nu på fm 24/7 hade sänkan gått ner till 115. Blodtrycket 176/111. Man börjar få bukt med inflammationen. Han låter pigg i telefon, men svagheten ligger i kroppen, han orkar inte vara uppe så mycket än. Han skulle hellre vilja vara hemma och pyssla på Soludden och leka med barnbarnen, istället för att ligga isolerad i en egen sjukhussal.
Han får tiden att gå genom att läsa Dagens bibelord, Göran Skyttes bok som han skrivit ihop med prästen Bo Brander, sova och lyssna på radio. Senare idag ska mamma åka till Hudik och hälsa på. Hon känner sig ganska orolig och känslorna växlar mellan hopp och förtvivlan.
Norgevännerna åkte hem igår morse och lämnade spår efter sig, med nystädat hus och el till fontänen och dammen, samt vägg till vedboden. Peter och KjellArnbjörn arbetade tillsammans med detta och Peter fortsätter med snickrande och skruvande av golv och altan. Vi är så tacksamma för allas hjälp och stöd!!!!
Här skiner solen från näst intill klarblå himmel. Mamma har gått ut till vedboden med en stor hink kuprinol till golvet i vedboden, så den som kommer hit inom den närmaste veckan får kanske bära in en eller annan vedpinne. :)Tina sitter och lär Jonathan pianospelets konst, han lyssnar och lär. man ska ju börja i tid, 11 veckor är lämpligt! Ida och Emma syr, spelar piano och pysslar, men nu har de roligt i Dellen, antagligen i sällskap av beundraren och lillebrodern William.
Anders kommer hem igen imorgon, för att finnas i närheten av pappa och mamma. Han verkar han en bra chef och arbetplats, så han kan sköta sitt jobb från Ericsson i Hudik istället. Maria kan tyvärr inte ta med sig sitt jobb, men snart får vi sträffa henne också när de båda får semester.
Hoppas att ni alla njuter av härliga sommardagar! Ta hand om varandra!
Tack för att ni finns med oss och ber för oss! Det hjälper oss att klara av varje dag!
// Helena
20-21 juli
Hej igen alla bloggare. Vilket märkligt väder det har varit idag! Ena stunden sol, andra stunden spöregn och åska.
Men igår hade vi fint väder, vilket var skönt! Kristina åkte iväg på Bjuråkersstämman tillsammans med sin kompis Karin, en härlig Hälsingeupplevelse! Mor Britta och pappa Leif blev kvar hemma eftersom pappa inte känt sig så pigg och för att vädergubbarna utlovat regnigt väder. Faster Ingrid blev också kvar hemma i stugan. Anders, tillsammans med sina hundar åkte hem till Mariefred. Kristina och kompisen Karin kom hem på eftermiddagen på mat, innan de styrde kosan mot Hudiksvall för att vara med på gudstjänsten i Pingstkyrkan. Det blev en heldag hemma för mor och far.
Idag kom Leif ut på en kortare promenad och fick sen en stund ute på altanen i solen.
Vi har också fått besök av kära vänner från Norge idag och det är alltid lika gott att träffa dem. De blev till stort stöd i vår situation. De blir kvar här någon dag och mannen i familjen tog sig genast an vår fontän, som "grott" igen. På kvällen fortsatte han att bygga på vår vedbod tillsammans med Peter, som kom hit med sonen William. Bra att ha praktiska vänner och släktingar som ser det som behövs, när vi inte kan själva. Det är verkligen välsignat!
Leif vilade en del på eftermiddagen, och senare mot kvällen mådde han inte så bra och fick inte i sig mat, något han kämpat med under några dagar. Som en skänk från ovan kom en sommarstugegranne in, som är läkare, och han gav oss rådet att åka in på sjukhuset redan ikväll. Det var också behövligt, för Leif var mycket tagen och trött.
Mor Britta skjutsade in till Hudiksvall och med i sällskap följde den norska väninnan. Underbart att ha stöd när det är tuffa situationer. Leif blev fint mottagen och fick snabbt en skön säng att vila i. Dropp sattes in omedelbart innan prover togs och genast blev Leif lite piggare på ögonen. Han kände väl att nu kommer krafterna tillbaka, när vätska kommer in i kroppen och det gjorde väl honom mera glad.
Läkaren undersökte noga och gav verkligen tid och sen fick Leif komma upp på en avdelning. Nu är det semestertider och en del avdelningar stängda, så Leif hamnade på läkarexp inatt. Vi skämtade om att han steg i graderna och där fanns två datorer och telefon att tillgå, så det är frågan om han kommer att sova inatt eller vara ute på nätet!!!!!!
Proverna var inte så positiva. Han hade en CRP(sänka)på 186 och det är inte bra. När han fick besked om cancern i mars hade han en sänka på 134. Han hade lite feber också, så i morgon skall de göra en lungröntgen för att kolla om det är lunginflammation han har, så de vet vilken antibiotika de skall sätta in.
Leif kände sig nöjd med att få vara på sjukhuset i denna situation och kände sig genast hemma med personal han blivit ompysslad av förut. Nu får vi hoppas och be att det ger bra resultat med några dagars sjukhusvistelse.
Nu är det över midnatt och det märks att dagarna vänt, då det är mörkt ute denna tid på dygnet. Så dags för John Blund, så får vi möta en ny dag i morgon med nya möjligheter att fylla dagen på ett bra sätt.
Tack att Ni är med oss alla kära bloggare. Det betyder mycket!!!!
Kram från Soludden.
Men igår hade vi fint väder, vilket var skönt! Kristina åkte iväg på Bjuråkersstämman tillsammans med sin kompis Karin, en härlig Hälsingeupplevelse! Mor Britta och pappa Leif blev kvar hemma eftersom pappa inte känt sig så pigg och för att vädergubbarna utlovat regnigt väder. Faster Ingrid blev också kvar hemma i stugan. Anders, tillsammans med sina hundar åkte hem till Mariefred. Kristina och kompisen Karin kom hem på eftermiddagen på mat, innan de styrde kosan mot Hudiksvall för att vara med på gudstjänsten i Pingstkyrkan. Det blev en heldag hemma för mor och far.
Idag kom Leif ut på en kortare promenad och fick sen en stund ute på altanen i solen.
Vi har också fått besök av kära vänner från Norge idag och det är alltid lika gott att träffa dem. De blev till stort stöd i vår situation. De blir kvar här någon dag och mannen i familjen tog sig genast an vår fontän, som "grott" igen. På kvällen fortsatte han att bygga på vår vedbod tillsammans med Peter, som kom hit med sonen William. Bra att ha praktiska vänner och släktingar som ser det som behövs, när vi inte kan själva. Det är verkligen välsignat!
Leif vilade en del på eftermiddagen, och senare mot kvällen mådde han inte så bra och fick inte i sig mat, något han kämpat med under några dagar. Som en skänk från ovan kom en sommarstugegranne in, som är läkare, och han gav oss rådet att åka in på sjukhuset redan ikväll. Det var också behövligt, för Leif var mycket tagen och trött.
Mor Britta skjutsade in till Hudiksvall och med i sällskap följde den norska väninnan. Underbart att ha stöd när det är tuffa situationer. Leif blev fint mottagen och fick snabbt en skön säng att vila i. Dropp sattes in omedelbart innan prover togs och genast blev Leif lite piggare på ögonen. Han kände väl att nu kommer krafterna tillbaka, när vätska kommer in i kroppen och det gjorde väl honom mera glad.
Läkaren undersökte noga och gav verkligen tid och sen fick Leif komma upp på en avdelning. Nu är det semestertider och en del avdelningar stängda, så Leif hamnade på läkarexp inatt. Vi skämtade om att han steg i graderna och där fanns två datorer och telefon att tillgå, så det är frågan om han kommer att sova inatt eller vara ute på nätet!!!!!!
Proverna var inte så positiva. Han hade en CRP(sänka)på 186 och det är inte bra. När han fick besked om cancern i mars hade han en sänka på 134. Han hade lite feber också, så i morgon skall de göra en lungröntgen för att kolla om det är lunginflammation han har, så de vet vilken antibiotika de skall sätta in.
Leif kände sig nöjd med att få vara på sjukhuset i denna situation och kände sig genast hemma med personal han blivit ompysslad av förut. Nu får vi hoppas och be att det ger bra resultat med några dagars sjukhusvistelse.
Nu är det över midnatt och det märks att dagarna vänt, då det är mörkt ute denna tid på dygnet. Så dags för John Blund, så får vi möta en ny dag i morgon med nya möjligheter att fylla dagen på ett bra sätt.
Tack att Ni är med oss alla kära bloggare. Det betyder mycket!!!!
Kram från Soludden.
19 juli
Nu är vi redan inne på fruntimmersveckan, och i vår familj är vi ett antal som får fira namnsdagar den här veckan!
Igår fredag åkte alltså Elisabeth till Gävle och Mora för att tillsammans med sin Daniel besöka hans familj under ett antal veckor.
Under dagen kom några goda vänner från Hudiksvall som överraskade oss med att plantera ett helt gäng blommor ute i trädgår´n. Det var väldigt snällt och det blev så fint ute!
Pappa Leif låg mest hela dagen eftersom han var hängig och trött. Han kräktes också ett antal gånger. Det tar ju ett tag att vänja sig vid den nya cellgiftsbehandlingen.
Men mot kvällskvisten blev det mera fart på honom, då han och sonen Anders tillsammans med Ingrid, Leifs syster, satt uppe och såg fotbollsmatcher från 1958 och friidrott. Då satt han uppe i flera timmar!
Jag (Kristina) och mor Britta åkte till Hudiksvall för att gå och se filmen "Mamma mia"- en film värd att se!
Idag lördag har Leif också legat en del och även kräkts. Tråkigt verkligen. Men han kom upp en stund på dagen och var ute och gick med rullator runt gården för att se när Anders och Kristina rensade ogräs och grävde bort stenar på baksidan i trädgården. Det blir ordning där nu och vi har äntligen kunnat börja så gräs. Skönt!!
Mamma Britta och Kristina åkte sedan till Delsbo kyrka för att se ett vackert brudpar säga sitt "Ja" till varandra vid altaret. De är goda vänner till familjen, så det kändes roligt att få åka dit och se.
Samtidigt fick pappa besök av sommarstuge-grannar från Stockholm, så det blev en pratstund med dem.
Sen fick Leif gå och lägga sig igen för att vila och ta igen sig. Han blir lätt trött.
Imorgon åker Anders hem till Mariefred med sina hundar Happy och Diva. Jag är verkligen tacksam för de dagar mina syskon har kunnat vara här. De har varit till ett stort stöd!
Vi planerar att kunna åka på Bjuråkers-stämman i morgon, och vi hoppas på sol och värme!
Ha en skön söndag!
/ Kristina
Igår fredag åkte alltså Elisabeth till Gävle och Mora för att tillsammans med sin Daniel besöka hans familj under ett antal veckor.
Under dagen kom några goda vänner från Hudiksvall som överraskade oss med att plantera ett helt gäng blommor ute i trädgår´n. Det var väldigt snällt och det blev så fint ute!
Pappa Leif låg mest hela dagen eftersom han var hängig och trött. Han kräktes också ett antal gånger. Det tar ju ett tag att vänja sig vid den nya cellgiftsbehandlingen.
Men mot kvällskvisten blev det mera fart på honom, då han och sonen Anders tillsammans med Ingrid, Leifs syster, satt uppe och såg fotbollsmatcher från 1958 och friidrott. Då satt han uppe i flera timmar!
Jag (Kristina) och mor Britta åkte till Hudiksvall för att gå och se filmen "Mamma mia"- en film värd att se!
Idag lördag har Leif också legat en del och även kräkts. Tråkigt verkligen. Men han kom upp en stund på dagen och var ute och gick med rullator runt gården för att se när Anders och Kristina rensade ogräs och grävde bort stenar på baksidan i trädgården. Det blir ordning där nu och vi har äntligen kunnat börja så gräs. Skönt!!
Mamma Britta och Kristina åkte sedan till Delsbo kyrka för att se ett vackert brudpar säga sitt "Ja" till varandra vid altaret. De är goda vänner till familjen, så det kändes roligt att få åka dit och se.
Samtidigt fick pappa besök av sommarstuge-grannar från Stockholm, så det blev en pratstund med dem.
Sen fick Leif gå och lägga sig igen för att vila och ta igen sig. Han blir lätt trött.
Imorgon åker Anders hem till Mariefred med sina hundar Happy och Diva. Jag är verkligen tacksam för de dagar mina syskon har kunnat vara här. De har varit till ett stort stöd!
Vi planerar att kunna åka på Bjuråkers-stämman i morgon, och vi hoppas på sol och värme!
Ha en skön söndag!
/ Kristina
Dagens bibelord 17 juli
"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger.
Känn ingen oro och tappa inte modet." Joh 14:27
"Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet för dem som håller hans bud." Ps.25:10
Känn ingen oro och tappa inte modet." Joh 14:27
"Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet för dem som håller hans bud." Ps.25:10
Behandlingsdag 17 juli
I morse var det dags att göra sig redo för en tur till sjukhuset. Vår son Anders följde med Leif denna gång. Det var skönt för mor Britta att få stanna hemma, då dessa turer tar på krafterna inte bara för Leif, utan även för den som följer med.
Leif var trött, men glad att veta att han skulle få blodtillförsel också. Behandlingen gick bra och nu har de satt in ett nytt medel av cytostatika, som vi hoppas skall ge resultat denna gång. Illamående och lite kräkningar har det blivit, men än så länge inte så farligt.
Det blev ca 5 tim på sjukhuset, så Leif var trött när han kom hem och har nu vilat hela kvällen. Efter medicin och lite kvällsmat får han nu en pratstund med sin kära syster, som är här.
Kristina har idag varit på turne och sett många fina hälsingegårdar tillsammans med sin ungdomskamrat från Siljansnäs. Det är gott att vi har något fint att visa i Hälsingland också, även om Dalarna och särskilt Siljansbygden är speciell.
Elisabeth har varit en tur till Helena med familj och även hälsat på Leifs moster 89 år, som är på servicehus i Rogsta i närheten av Hudiksvall.
Britta tog en stund i bakstugan, så det blev ett gäng "glödhoppor", vilket kan vara bra, då det behövs påfyllning av bröd med flera matgäster. I morgon reduceras skaran, då Kristinas kompis åker tillbaka. Elisabeth åker till Gävle för att möta Daniel och sen åker de vidare till Daniels föräldrar i Mora. Daniel skall ta två veckor av semestern för att gå på bilskola. Det behövs att båda har körkort, då de har långt till resp. föräldrar. Gott att Anders kan stanna några dagar till, så det inte blir för tomt för Kristina, när syskonen far. Vi har haft några fina dagar tillsammans, även om vår käre pappa Leif inte varit på topp hela tiden.
Nu hoppas vi på en lugn natt utan illamående och med skön vila för oss alla och speciellt för Leif.
Tack alla ni som med tel.samtal, mail och brev hör av er och delar vår situation. Det värmer ska ni veta, för våra tankar pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det är som sommarvädret, ena stunden strålande solsken, för att i nästa ögonblick vara hällande regn.
Det är då skönt att veta att ni andra är med och bär oss, när vi inte orkar själva.
Stor kram från oss på Soludden
Leif var trött, men glad att veta att han skulle få blodtillförsel också. Behandlingen gick bra och nu har de satt in ett nytt medel av cytostatika, som vi hoppas skall ge resultat denna gång. Illamående och lite kräkningar har det blivit, men än så länge inte så farligt.
Det blev ca 5 tim på sjukhuset, så Leif var trött när han kom hem och har nu vilat hela kvällen. Efter medicin och lite kvällsmat får han nu en pratstund med sin kära syster, som är här.
Kristina har idag varit på turne och sett många fina hälsingegårdar tillsammans med sin ungdomskamrat från Siljansnäs. Det är gott att vi har något fint att visa i Hälsingland också, även om Dalarna och särskilt Siljansbygden är speciell.
Elisabeth har varit en tur till Helena med familj och även hälsat på Leifs moster 89 år, som är på servicehus i Rogsta i närheten av Hudiksvall.
Britta tog en stund i bakstugan, så det blev ett gäng "glödhoppor", vilket kan vara bra, då det behövs påfyllning av bröd med flera matgäster. I morgon reduceras skaran, då Kristinas kompis åker tillbaka. Elisabeth åker till Gävle för att möta Daniel och sen åker de vidare till Daniels föräldrar i Mora. Daniel skall ta två veckor av semestern för att gå på bilskola. Det behövs att båda har körkort, då de har långt till resp. föräldrar. Gott att Anders kan stanna några dagar till, så det inte blir för tomt för Kristina, när syskonen far. Vi har haft några fina dagar tillsammans, även om vår käre pappa Leif inte varit på topp hela tiden.
Nu hoppas vi på en lugn natt utan illamående och med skön vila för oss alla och speciellt för Leif.
Tack alla ni som med tel.samtal, mail och brev hör av er och delar vår situation. Det värmer ska ni veta, för våra tankar pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det är som sommarvädret, ena stunden strålande solsken, för att i nästa ögonblick vara hällande regn.
Det är då skönt att veta att ni andra är med och bär oss, när vi inte orkar själva.
Stor kram från oss på Soludden
15 & 16 juli
Ja, nu är det någon dag sen vi skrev. Det blev en väldigt givande och rolig dag igår!
Vi fick vara med om att ha barnvälsignelse för lille Eric JONATHAN Westberg 2 månader gammal, här hos oss på Soludden. Vädret visade sig från sin bästa sida så att vi kunde ha samlingen utomhus. Totalt var vi 32 personer med barn och vuxna. Det blev sång av systrarna Bergqvist (mostrar till Jonathan) och välsignelseakten hölls av Gert-Ove Liw, pastor i Pingstförsamlingen i Hudiksvall. Efteråt bjöds det på tunnbrödrullar, tårta, jordgubbar och chokladbollar. Gott gott!
Det togs kort på familjen Bergqvist ( man får ta vara på de sällsynta tillfällen då hela familjen är hemma!) och generationskort.
Senare på eftermiddagen åkte alla 5 syskonen Bergqvist tillsammans med Peter och några av barnen Westberg till Ljusdal på nostalgitripp. Det blev golf i Ljusdals folkpark, där Anders, den ende killen i syskonskaran, tog sig den äran att vinna över oss andra. Helt ok, det var han värd! Det blev även en liten tur upp till "vår" gata Furugatan där vi passade på att ta kort på oss alla framför "vårt" hus. Åh så kul; vi fick en känsla av 80-talet då vi alla bodde där!
Samtidigt som vi "barn" var i Ljusdal fick mor och far besök av två goda vänner från Dalarna, vilket var mycket uppskattat!
Senare på kvällen kom även Ingrid, pappas syster från Öland hit. Hon kommer att bli kvar här ett tag framöver för att dela tid med sin bror. Efter att hela familjen intagit kvällsfika åkte AnnaMaria tillsammans med familjen Westberg till Hudiksvall. AnnaMaria åkte sen vidare tidigt imorse med tåget till Jönköping.
Som ni ser blev det en innehållsrik men intensiv dag igår för oss alla och speciellt för pappa Leif. Detta hade till följd att pappa idag ( den 16:e) mest låg och vilade. Han har också förberett sig inför morgondagen då han ska börja på en ny kur av cellgiftsbehandlingar. Vi är glada över att han ska få blodtransfusion, något som hjälper honom att motverka illamående.
Det har varit ganska fullt upp på gården idag ändå. Anders och Ingrid har varit nere på stranden och fixat båten och städat bort nerfällda träd och skräp på stranden. Bettan har varit kock idag (igen!) och redigerat filmer från de senaste åren på Stormnäs och mamma har bakat bröd. Kristina har fått besök av kompisen Anna från Siljansnäs, som blir här i några dagar. Roligt!
Kusin Björn kom hit på kvällskvisten för att sjölägga sin motorbåt så vi hade fullt hus här när vi intog goda jordgubbar och glass.
Hundarna Diva och Happy förgyller tillvaron för oss alla här på Stormnäs!
Ha nu en skön torsdag och glöm inte att ta vara på varandra och livet!
/ Kristina
Vi fick vara med om att ha barnvälsignelse för lille Eric JONATHAN Westberg 2 månader gammal, här hos oss på Soludden. Vädret visade sig från sin bästa sida så att vi kunde ha samlingen utomhus. Totalt var vi 32 personer med barn och vuxna. Det blev sång av systrarna Bergqvist (mostrar till Jonathan) och välsignelseakten hölls av Gert-Ove Liw, pastor i Pingstförsamlingen i Hudiksvall. Efteråt bjöds det på tunnbrödrullar, tårta, jordgubbar och chokladbollar. Gott gott!
Det togs kort på familjen Bergqvist ( man får ta vara på de sällsynta tillfällen då hela familjen är hemma!) och generationskort.
Senare på eftermiddagen åkte alla 5 syskonen Bergqvist tillsammans med Peter och några av barnen Westberg till Ljusdal på nostalgitripp. Det blev golf i Ljusdals folkpark, där Anders, den ende killen i syskonskaran, tog sig den äran att vinna över oss andra. Helt ok, det var han värd! Det blev även en liten tur upp till "vår" gata Furugatan där vi passade på att ta kort på oss alla framför "vårt" hus. Åh så kul; vi fick en känsla av 80-talet då vi alla bodde där!
Samtidigt som vi "barn" var i Ljusdal fick mor och far besök av två goda vänner från Dalarna, vilket var mycket uppskattat!
Senare på kvällen kom även Ingrid, pappas syster från Öland hit. Hon kommer att bli kvar här ett tag framöver för att dela tid med sin bror. Efter att hela familjen intagit kvällsfika åkte AnnaMaria tillsammans med familjen Westberg till Hudiksvall. AnnaMaria åkte sen vidare tidigt imorse med tåget till Jönköping.
Som ni ser blev det en innehållsrik men intensiv dag igår för oss alla och speciellt för pappa Leif. Detta hade till följd att pappa idag ( den 16:e) mest låg och vilade. Han har också förberett sig inför morgondagen då han ska börja på en ny kur av cellgiftsbehandlingar. Vi är glada över att han ska få blodtransfusion, något som hjälper honom att motverka illamående.
Det har varit ganska fullt upp på gården idag ändå. Anders och Ingrid har varit nere på stranden och fixat båten och städat bort nerfällda träd och skräp på stranden. Bettan har varit kock idag (igen!) och redigerat filmer från de senaste åren på Stormnäs och mamma har bakat bröd. Kristina har fått besök av kompisen Anna från Siljansnäs, som blir här i några dagar. Roligt!
Kusin Björn kom hit på kvällskvisten för att sjölägga sin motorbåt så vi hade fullt hus här när vi intog goda jordgubbar och glass.
Hundarna Diva och Happy förgyller tillvaron för oss alla här på Stormnäs!
Ha nu en skön torsdag och glöm inte att ta vara på varandra och livet!
/ Kristina
14 juli - en dag med vila och jobb!
Kära vänner, det är dags att på bloggen summera ännu en dag.
På Soludden vid Dellens strand har vi haft en fin dag. Pappa Leif har fått en riktig vilodag, då han varit hemma hela dagen. De senaste dagarna har varit intensiva för pappa Leffen och därför var det "dagen efter" idag då han verkligen fick koppla av. Han har varvat mellan att vila i sängen, promenera runt i huset och "på ägorna", jobba med bokföring och vila i soffan.
Vovvarna Happy och Diva har även de haft en vilodag ute och inne. De saknade nog Husse Anders som var iväg på förmiddagen och arbetade i Hudiksvall, men desto gladare blev de när han kom hem. :-)
Anders var alltså iväg på förmiddagen och jobbade. När han kom hem blev det mer arbete, men i mer praktisk form. Han klippte häcken vid stranden, som var ganska vildväxt.
AnnaMaria och Kristina var också ute och arbetade i trädgården. AnnaMaria rensade ogräs för kung och fosterland, efter att hon hade tagit ett morgondopp i sjön. Hon hann dessutom med att diska och vara behjälplig i köket. Kristina kämpade också en kamp mot ogräset, men hon har också skött vissa hushållsnära tjänster som att storstäda huset och steka pannkakor till hela familjen.
Mamma Britta och Elisabeth storstädade kylskåpet och organiserade om där. Sedan arbetade Britta ute med planteringar av trädgårdsblomster medan Elisabeth såg till att laga mat för att mätta våra hungriga magar, handla och baka inför morgondagen.
Kvällen avslutades med att fira Kronprinsessan Victorias 31-årsdag via TV:n.
Nu ser vi fram emot morgondagen, då vi ska få vara med om lille Jonathans barnvälsignelse här ute på Udden med släkt och vänner.
Kram och god natt!
/Elisabeth
På Soludden vid Dellens strand har vi haft en fin dag. Pappa Leif har fått en riktig vilodag, då han varit hemma hela dagen. De senaste dagarna har varit intensiva för pappa Leffen och därför var det "dagen efter" idag då han verkligen fick koppla av. Han har varvat mellan att vila i sängen, promenera runt i huset och "på ägorna", jobba med bokföring och vila i soffan.
Vovvarna Happy och Diva har även de haft en vilodag ute och inne. De saknade nog Husse Anders som var iväg på förmiddagen och arbetade i Hudiksvall, men desto gladare blev de när han kom hem. :-)
Anders var alltså iväg på förmiddagen och jobbade. När han kom hem blev det mer arbete, men i mer praktisk form. Han klippte häcken vid stranden, som var ganska vildväxt.
AnnaMaria och Kristina var också ute och arbetade i trädgården. AnnaMaria rensade ogräs för kung och fosterland, efter att hon hade tagit ett morgondopp i sjön. Hon hann dessutom med att diska och vara behjälplig i köket. Kristina kämpade också en kamp mot ogräset, men hon har också skött vissa hushållsnära tjänster som att storstäda huset och steka pannkakor till hela familjen.
Mamma Britta och Elisabeth storstädade kylskåpet och organiserade om där. Sedan arbetade Britta ute med planteringar av trädgårdsblomster medan Elisabeth såg till att laga mat för att mätta våra hungriga magar, handla och baka inför morgondagen.
Kvällen avslutades med att fira Kronprinsessan Victorias 31-årsdag via TV:n.
Nu ser vi fram emot morgondagen, då vi ska få vara med om lille Jonathans barnvälsignelse här ute på Udden med släkt och vänner.
Kram och god natt!
/Elisabeth
Dagens bibelord 14 juli
"HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd? ... Ty Han håller mig gömd i Sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i Sin boning ... Jag vill offra jublets offer i Hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova Honom." Ps 27:1,5-6
"Jag skall leda dem, där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej ska stappla." Jer 31:9
"Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud." Luk 18:27
"Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga,
han säger: 'HERREN är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på'." Ps 91:1-2
"Jag skall leda dem, där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej ska stappla." Jer 31:9
"Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud." Luk 18:27
"Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga,
han säger: 'HERREN är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på'." Ps 91:1-2
"HERREN är min styrka och min sköld, på Honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig. Jag vill tacka Honom med min sång." Ps 28:7
13 juli - 50-årigt konfirmationsjubileum!!!
Hej kära bloggare!
Dagen började med att pappa Leif fick klä på sig sin fina Delsbodräkt, som (hör och häpna!!) hade blivit lite trång över magen sedan den senast användes för 1 vecka sen på Delsbostämman. Så det verkar som om han har ökat i vikt och det är ju bara positivt eftersom han under våren har tappat en del kilon...
Delsbodräkten skulle på, dagen till ära, eftersom han idag skulle på 50-årigt konfirmandjubileum. Firandet började med Gudstjänst i Delsbo kyrka. Sedan åkte "konfirmanderna" till Delsbo Gästgiferi, för att äta god mat och umgås. Firandet avslutades med kaffe och tårta hos Olers, det vill säga hemma hos en konfirmandkompis till pappa som har en stor fin Hälsingegård i trakten.
Pappa hade jättetrevligt på jubileet. Han tyckte att det var roligt att få träffa gamla vänner och prata minnen samt träffa nya bekantskaper. Mamma Britta var dagens följeslagare och njöt även hon av dagen eftersom hon kände många av "konfirmanderna".
Han satt uppe i 7 timmar i sträck, vilket gjorde honom ganska trött. Så när han kom hem vid 17-tiden var det dags för att vila. Efter en stunds vila kände han smärta i höfterna, trots att han låg ett tag. Det blev nog en för stor påfrestning för både rygg och höfter att sitta så länge utan vila. Resten av kvällen tillbringade han därför i vågrätt tillstånd i sängen och fick ta lite smärtstillande medicin för att lindra värken.
Under kvällen kom sonen Anders hem med två av sina tre ögonstenar, nämligen hundarna Happy och Diva. Hans fru Maria (den tredje ögonstenen) är hemma i Mariefred och jobbar.
Dagen avslutades med smörgåstårta som kvällsmat och jordgubbar med glass till efterrätt. Pappa Leif nöjde sig dock med fruktsoppa och grönt te till kvällen, då dagen innehållit så mycket annan god mat.
Sov gott!
/Elisabeth
Dagen började med att pappa Leif fick klä på sig sin fina Delsbodräkt, som (hör och häpna!!) hade blivit lite trång över magen sedan den senast användes för 1 vecka sen på Delsbostämman. Så det verkar som om han har ökat i vikt och det är ju bara positivt eftersom han under våren har tappat en del kilon...
Delsbodräkten skulle på, dagen till ära, eftersom han idag skulle på 50-årigt konfirmandjubileum. Firandet började med Gudstjänst i Delsbo kyrka. Sedan åkte "konfirmanderna" till Delsbo Gästgiferi, för att äta god mat och umgås. Firandet avslutades med kaffe och tårta hos Olers, det vill säga hemma hos en konfirmandkompis till pappa som har en stor fin Hälsingegård i trakten.
Pappa hade jättetrevligt på jubileet. Han tyckte att det var roligt att få träffa gamla vänner och prata minnen samt träffa nya bekantskaper. Mamma Britta var dagens följeslagare och njöt även hon av dagen eftersom hon kände många av "konfirmanderna".
Han satt uppe i 7 timmar i sträck, vilket gjorde honom ganska trött. Så när han kom hem vid 17-tiden var det dags för att vila. Efter en stunds vila kände han smärta i höfterna, trots att han låg ett tag. Det blev nog en för stor påfrestning för både rygg och höfter att sitta så länge utan vila. Resten av kvällen tillbringade han därför i vågrätt tillstånd i sängen och fick ta lite smärtstillande medicin för att lindra värken.
Under kvällen kom sonen Anders hem med två av sina tre ögonstenar, nämligen hundarna Happy och Diva. Hans fru Maria (den tredje ögonstenen) är hemma i Mariefred och jobbar.
Dagen avslutades med smörgåstårta som kvällsmat och jordgubbar med glass till efterrätt. Pappa Leif nöjde sig dock med fruktsoppa och grönt te till kvällen, då dagen innehållit så mycket annan god mat.
Sov gott!
/Elisabeth
12 juli
Det har varit en relativt lugn dag idag. För pappa Leif och döttrarna Kristina och Elisabeths del har det blivit vila, mejlande, bokföring och en liten promenad bakom huset. Mor Britta åkte in till Delsbo för att ta del av Delsbo-stintans dag.
Nytt för idag är att mor och far har bytt sängplatser i sovrummet. Anledningen är att det ska bli lättare för Leif att komma upp ur sängen och använda den nya innerullatorn som han fått. På grund av att han nu är svagare i benen och bör vara försiktig så att han inte ramlar, är det bättre att han använder sig av en rullator.
På eftermiddagen fick vi en god middag (gjord av kockan Elisabeth) som vi fick avnjuta i trädgården strax innan regn-vädret och åskan satte igång. Då drogs telefoner, modem och TV-sladdar ur.
Leif blev klippt i skägget av Kristina inför det 50-åriga konfirmationsjubileet imorgon. Då blir det gudstjänst i Delsbo kyrka och fotografering och sen lunch tillsammans med gruppen.
Eftersom det blev så dåligt väder blev det en lugn kväll inomhus med vila och läsning för oss 4.
Ett tag iallafall....
Helt plötsligt dyker en vit buss upp utanför huset. Det var Helena med familj + svärmor Marianne som kom. I följet var också AnnaMaria! Hon kom som en stor överraskning direkt från Jönköping! Igår natt satt Helena och Peter vid nätet och letade upp billiga tågbiljetter till henne, så att hon skulle kunna komma upp några dagar och kunna närvara vid lille Jonathans barnvälsignelse på tisdag!
Imorgon kommer också Anders hit och ska vara här i en vecka, så för första gången sen i julas får hela barnaskaran träffas med mor och far. Det känns väldigt roligt!!
Nu ska vi nattugglor gå och lägga oss, eftersom klockan är över midnatt. Ha en skön söndag!
/ Kristina
Dagens bibelord 11 juli
" Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom, han skall göra det." Ps. 37:5
" Herren din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna eller överge dig." 5 Mos.31:6
" Herren din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna eller överge dig." 5 Mos.31:6
Fredag 11 juli
Leif vaknade pigg och utvilad efter en lugn natt, trots gårdagens besked och uppesittande stor del av dagen. Han fick ju ta både morfin och sömnpiller, innan han gick till nattens vila. Antagligen var det tabletterna som gjorde att han inte behövde upp på natten. Han kan annars vara upp flera ggr per natt och ha svårt att sova.
På morgonen kom arbetsterapeuten hit för att prata om bygge av ramp vid ingången, samt kolla om Leif behöver en bättre säng. Vi har bra stöd av sjukvårdspersonal och känner att vi kan fråga det vi behöver.
Idag har han vilat mest hela dagen, då han varit lite trött. Promenader ute var inte att tänka på, då läkaren vlll att ortopeden skall ge råd först. Leif får inte anstränga sig eller utsätta sig för risken att ramla, då fara föreligger att det kan bli en fraktur. Han har svårare att gå nu, då metastasernas tillväxt påverkar.
I afton for våra två hemmavarande döttrar till Järvsö, för att gå på Rhapsody in Rock med Robert Wells bl.a. Gott för dem att få koppla av med ngt trevligt, även om de blivit blöta av kvällens stora regnväder.
Leif var piggare på kvällen, så vi kunde be några vänner komma på besök några timmar. Ibland får vi ju säga nej, när Leif inte orkar, sen får vi passa på när tillfälle ges och han känner krafterna rinner till.
Imorgon väntar vi Helena med barnen på besök. Det blir gott för oss att se dem här. Det piggar upp med barn och viktigt för dem också att få träffa morfar, som de älskar och önskar tillfrisknande.
Ha en skön helg och njut av varann och livet! Kram Leif och Britta
På morgonen kom arbetsterapeuten hit för att prata om bygge av ramp vid ingången, samt kolla om Leif behöver en bättre säng. Vi har bra stöd av sjukvårdspersonal och känner att vi kan fråga det vi behöver.
Idag har han vilat mest hela dagen, då han varit lite trött. Promenader ute var inte att tänka på, då läkaren vlll att ortopeden skall ge råd först. Leif får inte anstränga sig eller utsätta sig för risken att ramla, då fara föreligger att det kan bli en fraktur. Han har svårare att gå nu, då metastasernas tillväxt påverkar.
I afton for våra två hemmavarande döttrar till Järvsö, för att gå på Rhapsody in Rock med Robert Wells bl.a. Gott för dem att få koppla av med ngt trevligt, även om de blivit blöta av kvällens stora regnväder.
Leif var piggare på kvällen, så vi kunde be några vänner komma på besök några timmar. Ibland får vi ju säga nej, när Leif inte orkar, sen får vi passa på när tillfälle ges och han känner krafterna rinner till.
Imorgon väntar vi Helena med barnen på besök. Det blir gott för oss att se dem här. Det piggar upp med barn och viktigt för dem också att få träffa morfar, som de älskar och önskar tillfrisknande.
Ha en skön helg och njut av varann och livet! Kram Leif och Britta
10 juli - tuffa besked...
Ja, nu har vi alltså avverkat vårt besök på sjukhuset i Gävle. Det var med blandade känslor som vi åkte söderut. Man önskar veta vad som verkligen försiggår i pappas kropp och få det "svart på vitt", istället för att gå och grubbla på olika idéer. Samtidigt som oron fanns inom oss så fanns också lugnet och friden som vi vet Gud gav oss inför besöket. Vi har verkligen känt att Han är vår styrka.
Vi som var med på besöket hos överläkaren var mamma, pappa, och döttrarna Helena, Kristina och Elisabeth. Under tiden tog Helenas man Peter med sig deras söner William och Jonathan ut på en liten utflykt i stan.
Vi fick tillfälle att samtala med överläkaren i 1,5 timme . Det var något vi var oerhört tacksamma över; att han tog den tiden med oss och vi fick ställa våra frågor. Pappa fick beskriva hur han mår och hur han mått under behandlingsperioden. Den senaste veckan har han ju börjat känna smärta i ländrygg och ljumsken, och vi fick samtala kring detta.
Överläkaren var mycket tillmötesgående och pedagogisk i sitt sätt att beskriva resultaten kring hur cancern i pappas kropp har svarat på behandlingen. Han uttryckte först och främst att deras mål är tvådelat: 1) att pappa ska få leva så länge som möjligt och 2) att de ska ge den mängd behandlingar som främjar största möjliga livskvalitet för pappa.
Det kändes mycket positivt och good-will från deras sida, att de gör allt som står i deras makt för att se till att pappa får leva länge med så hög livskvalitet som möjligt.
Vi hade hoppats på att lungröntgen och magnetröntgen skulle visa att pappa hade blivit bättre och att cancern hade minskat och tappat i funktion, men så var inte fallet.
TYVÄRR fick vi tunga besked, nämligen att cellgiftsbehandlingen som pappa genomgått i vår inte lyckats på det sätt som de hade hoppats på, samt att dottertumörerna (metastaserna) har förökat sig och spritt sig mer i hans kropp, bl.a. på lungan, bäcken, ländryggen och längs hela ryggraden (förutom det område som strålades i mars, bl.a. vid kotorna vid bröstkorgen och översta kotorna i ländryggen). Huvudtumören finns alltså i lungan och sedan har cancern spritt sig via blodet, ut till olika delar av kroppen, och bildat flera dottertumörer (dvs metastaser).
Något positivt som vi fick besked om var dock att huvudtumören i lungan inte verkar ha växt, vilket är bättre än att den skulle ha växt, men sämre än att den skulle ha minskat i storlek. I dags dato är den ca 5 cm i diameter i höger lunga. Dessutom hade ju metastaserna inte växt till på området som tidigare strålats.
Överläkaren ska prata med ortopederna om pappa, eftersom det troligtvis finns dottertumörer på höftkulan, vilket ökar risken för benbrott. Ortopederna kommer att ta beslut om åtgärder (kan t.ex. vara strålning eller spika fast höftkulorna för att förebygga benbrott) vilket vi kommer att få besked om framöver.
Eftersom den här typen av cellgifter inte hade gett tillräckligt bra effekt på tumörerna så samtalade vi om vidare behandling. På pappas beskrivning av sitt allmäntillstånd, på röntgenbilderna och de regelbundet tagna värdena ansåg överläkaren att pappa skulle klara av en ny typ av cellgiftsbehandling, för att försöka motverka tumörernas framfart. Pappa fick själv bedöma om han ansåg sig orka med detta, och beslutet togs i samråd med läkaren. JA, vi kommer att fortsätta behandlingen, som kommer att innebära cellgiftsbehandling var tredje vecka och det ska ske vid fyra tillfällen, med start nästa torsdag den 17/7. Dessutom kommer han inom snar framtid att få strålning på de delar av kroppen där han har ont, vilket troligtvis blir ländryggen, höfter och bäcken. Strålningen tar inte bort tumörerna utan dess funktion är att vara smärtlindrande, vilket de anser vara viktigt för livskvaliteten.
Cellgifterna kommer han att få i Hudiksvall medan strålningen sker i Gävle.
Det är inte lätt att få ett sånt här besked. Känslorna pendlar mycket. Pappa mottog beskedet med allvar men ändå med ett lugn. Han vill verkligen kämpa vidare och leva länge, och den inställningen tror vi är avgörande för att överhuvudtaget kämpa mot en sån här hemsk sjukdom. Hans livsgnista ger oss andra en styrka att fortsätta tro på en förändrad situation. Läkaren sa att allt som går att bevisa att det hjälper i såna här situationer, vare sig det är handpåläggning, medicin eller alternativmedicin, välkomnas av dem. Och vi tror att vår Himmelske pappa kan hela vår pappa, och så länge det finns liv finns det hopp.
Just nu känner vi oss enormt svaga och orkeslösa. Med lite hopp och mycket motstånd är vi oerhört tacksamma för att ni vänner och släktingar finns kring oss, tänker på oss och ber för oss. Vi är beroende av er omtanke och förbön.
Vi säger: TACK! och samtidigt FORTSÄTT TRO när vi inte orkar själva!
Trots att det är svårt att inse denna situation, när vi kastas mellan hopp och förtvivlan, så vet vi att Gud bär oss, är med oss och vi har vår trygghet i tron på Jesus.
Pappas ord i bilen på hemväg får avsluta dagens blogg: Nu får vi vila och låta våra vänner vara våra bärarlag i bön och vi ska se bara ett par fotspår i sanden. ( se berättelsen om Fotspår i sanden).
/Elisabeth och Kristina
Vi som var med på besöket hos överläkaren var mamma, pappa, och döttrarna Helena, Kristina och Elisabeth. Under tiden tog Helenas man Peter med sig deras söner William och Jonathan ut på en liten utflykt i stan.
Vi fick tillfälle att samtala med överläkaren i 1,5 timme . Det var något vi var oerhört tacksamma över; att han tog den tiden med oss och vi fick ställa våra frågor. Pappa fick beskriva hur han mår och hur han mått under behandlingsperioden. Den senaste veckan har han ju börjat känna smärta i ländrygg och ljumsken, och vi fick samtala kring detta.
Överläkaren var mycket tillmötesgående och pedagogisk i sitt sätt att beskriva resultaten kring hur cancern i pappas kropp har svarat på behandlingen. Han uttryckte först och främst att deras mål är tvådelat: 1) att pappa ska få leva så länge som möjligt och 2) att de ska ge den mängd behandlingar som främjar största möjliga livskvalitet för pappa.
Det kändes mycket positivt och good-will från deras sida, att de gör allt som står i deras makt för att se till att pappa får leva länge med så hög livskvalitet som möjligt.
Vi hade hoppats på att lungröntgen och magnetröntgen skulle visa att pappa hade blivit bättre och att cancern hade minskat och tappat i funktion, men så var inte fallet.
TYVÄRR fick vi tunga besked, nämligen att cellgiftsbehandlingen som pappa genomgått i vår inte lyckats på det sätt som de hade hoppats på, samt att dottertumörerna (metastaserna) har förökat sig och spritt sig mer i hans kropp, bl.a. på lungan, bäcken, ländryggen och längs hela ryggraden (förutom det område som strålades i mars, bl.a. vid kotorna vid bröstkorgen och översta kotorna i ländryggen). Huvudtumören finns alltså i lungan och sedan har cancern spritt sig via blodet, ut till olika delar av kroppen, och bildat flera dottertumörer (dvs metastaser).
Något positivt som vi fick besked om var dock att huvudtumören i lungan inte verkar ha växt, vilket är bättre än att den skulle ha växt, men sämre än att den skulle ha minskat i storlek. I dags dato är den ca 5 cm i diameter i höger lunga. Dessutom hade ju metastaserna inte växt till på området som tidigare strålats.
Överläkaren ska prata med ortopederna om pappa, eftersom det troligtvis finns dottertumörer på höftkulan, vilket ökar risken för benbrott. Ortopederna kommer att ta beslut om åtgärder (kan t.ex. vara strålning eller spika fast höftkulorna för att förebygga benbrott) vilket vi kommer att få besked om framöver.
Eftersom den här typen av cellgifter inte hade gett tillräckligt bra effekt på tumörerna så samtalade vi om vidare behandling. På pappas beskrivning av sitt allmäntillstånd, på röntgenbilderna och de regelbundet tagna värdena ansåg överläkaren att pappa skulle klara av en ny typ av cellgiftsbehandling, för att försöka motverka tumörernas framfart. Pappa fick själv bedöma om han ansåg sig orka med detta, och beslutet togs i samråd med läkaren. JA, vi kommer att fortsätta behandlingen, som kommer att innebära cellgiftsbehandling var tredje vecka och det ska ske vid fyra tillfällen, med start nästa torsdag den 17/7. Dessutom kommer han inom snar framtid att få strålning på de delar av kroppen där han har ont, vilket troligtvis blir ländryggen, höfter och bäcken. Strålningen tar inte bort tumörerna utan dess funktion är att vara smärtlindrande, vilket de anser vara viktigt för livskvaliteten.
Cellgifterna kommer han att få i Hudiksvall medan strålningen sker i Gävle.
Det är inte lätt att få ett sånt här besked. Känslorna pendlar mycket. Pappa mottog beskedet med allvar men ändå med ett lugn. Han vill verkligen kämpa vidare och leva länge, och den inställningen tror vi är avgörande för att överhuvudtaget kämpa mot en sån här hemsk sjukdom. Hans livsgnista ger oss andra en styrka att fortsätta tro på en förändrad situation. Läkaren sa att allt som går att bevisa att det hjälper i såna här situationer, vare sig det är handpåläggning, medicin eller alternativmedicin, välkomnas av dem. Och vi tror att vår Himmelske pappa kan hela vår pappa, och så länge det finns liv finns det hopp.
Just nu känner vi oss enormt svaga och orkeslösa. Med lite hopp och mycket motstånd är vi oerhört tacksamma för att ni vänner och släktingar finns kring oss, tänker på oss och ber för oss. Vi är beroende av er omtanke och förbön.
Vi säger: TACK! och samtidigt FORTSÄTT TRO när vi inte orkar själva!
Trots att det är svårt att inse denna situation, när vi kastas mellan hopp och förtvivlan, så vet vi att Gud bär oss, är med oss och vi har vår trygghet i tron på Jesus.
Pappas ord i bilen på hemväg får avsluta dagens blogg: Nu får vi vila och låta våra vänner vara våra bärarlag i bön och vi ska se bara ett par fotspår i sanden. ( se berättelsen om Fotspår i sanden).
/Elisabeth och Kristina
Fotspår i sanden...
Fotspår i sanden En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig. Författaren okänd | |||||
Dagens bibelord 9 juli
" Jesus svarade: Jag är vägen. sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" Joh. 14:6
" Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull" Ps. 23:3
" Förtrösta på Herren, och gör vad gott är, förbli i landet och bemöda dig om redbarhet och ha din lust i Herren; då ska han ge dig vad ditt hjärta begär" Ps. 37:3-4
"Se jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara så underbart att jag inte förmådde det?" Jer. 32:27
" Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull" Ps. 23:3
" Förtrösta på Herren, och gör vad gott är, förbli i landet och bemöda dig om redbarhet och ha din lust i Herren; då ska han ge dig vad ditt hjärta begär" Ps. 37:3-4
"Se jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara så underbart att jag inte förmådde det?" Jer. 32:27
9 juli
I aftonsolens sken får vi summera denna dag. Just nu gled en kyrkbåt förbi på Dellen. En vacker bild!
Det är stilla och lugnt, endast en svag bris från sjön känns. Precis som en sommarkväll förväntas vara, för att ge läkedom och vila för oss människor.
Vi har haft en fin eftermiddag med vänner från Leksand som gästat oss och delat tid och tankar. Vi har inte setts på några år då de annars arbetar i Afrika, men vänskapstråden kopplade direkt. Deras sonhustru(ungdomsvän till våra döttrar) var med och gladde oss med sitt besök. Hon har under Leifs sjukdomstid fått betyda mycket då hon skickat uppmuntrande mail och är med och ber mycket för honom.
Leif har varit lite trött idag då han avverkat 2 röntgendagar i Hudik denna vecka. Men besöket var uppiggande och han följde en liten bit på vår skogspromenad också. Innan uppbrottet fick vi en härlig stund med förbön. Det känns rikt och värdefullt med tanke på morgondagen och läkarutlåtande. Tre av våra barn följer med till Gävle och det känns gott att vi kan stötta varandra om beskedet är jobbigt.
Vi upplever att Ni är många som är med oss i tankar och böner och Ni ska veta att det bär oss otroligt mitt i våra svårigheter. Tack alla vänner! Ni är guld värda!
/ Britta
Det är stilla och lugnt, endast en svag bris från sjön känns. Precis som en sommarkväll förväntas vara, för att ge läkedom och vila för oss människor.
Vi har haft en fin eftermiddag med vänner från Leksand som gästat oss och delat tid och tankar. Vi har inte setts på några år då de annars arbetar i Afrika, men vänskapstråden kopplade direkt. Deras sonhustru(ungdomsvän till våra döttrar) var med och gladde oss med sitt besök. Hon har under Leifs sjukdomstid fått betyda mycket då hon skickat uppmuntrande mail och är med och ber mycket för honom.
Leif har varit lite trött idag då han avverkat 2 röntgendagar i Hudik denna vecka. Men besöket var uppiggande och han följde en liten bit på vår skogspromenad också. Innan uppbrottet fick vi en härlig stund med förbön. Det känns rikt och värdefullt med tanke på morgondagen och läkarutlåtande. Tre av våra barn följer med till Gävle och det känns gott att vi kan stötta varandra om beskedet är jobbigt.
Vi upplever att Ni är många som är med oss i tankar och böner och Ni ska veta att det bär oss otroligt mitt i våra svårigheter. Tack alla vänner! Ni är guld värda!
/ Britta
8 juli- magnetröntgen
Godkväll kära bloggare! Vi har haft en vacker och varm dag på Soludden idag!
Efter lunch var det dags för Leffe att åka till Hudiksvall igen, denna gång för att göra magnetröntgen på rygg, höfter och bäcken. Elisabeth följde med honom dit eftersom mamma Britta var på behandlingar för sina egna krämpor på hälsocentralen i Delsbo.
Trots att Leif fick ligga på en hård brits i 45 minuter så gick det över förväntan. Vi hoppas att det blev fina bilder. Man brukar ju alltid säga att det är insidan som räknas (citat Bettan), så vi hoppas att pappas goa, kärleksfulla insida syns på bilderna.
På torsdag får vi alltså resultaten på både lung- och magnetröntgen nere i Gävle. Vi kommer att träffa läkare och får då tillfälle att ställa frågor angående Leifs sjukdom och eventuell fortsatt behandling.
Väl hemma tog Elisabeth rollen som sjukvårdare och kock medan Kristina kämpade ute i trädgården under hela eftermiddagen. Tanken är att det ska läggas gräsmatta på baksidan av huset. Det var ett tufft jobb att rensa ogräs och massa sten, så hon har skrivit en ny parafras till barnabönen Gud som haver: "Vart jag mig i trädgår´n vänder, står ogräs och sten upp till mina tänder." Mamma kom ut och kämpade ute ett antal timmar också. Det kommer nog att bli fint till slut, även om det tar tid och krafter.
Pappa Leif har mått relativt bra under dagen, med lite ont i ryggen. Han har dock ätit bra och fick sig en tupplur efter besöket i Hudiksvall. Till skillnad från andra sena nätter blir detta en tidigare kväll för familjen.
Kvällen avslutades med Allsång på Skansen och till mammas glädje var Brolle med och sjöng Amazing Grace. Det var också en rörande upplevelse för pappa att få se sina gamla stjärnor från 60-talet Rock-Ragge och Rock-Olga, Burken och Little Gerhard.
Ha det gott!
/Kristina och Elisabeth
Efter lunch var det dags för Leffe att åka till Hudiksvall igen, denna gång för att göra magnetröntgen på rygg, höfter och bäcken. Elisabeth följde med honom dit eftersom mamma Britta var på behandlingar för sina egna krämpor på hälsocentralen i Delsbo.
Trots att Leif fick ligga på en hård brits i 45 minuter så gick det över förväntan. Vi hoppas att det blev fina bilder. Man brukar ju alltid säga att det är insidan som räknas (citat Bettan), så vi hoppas att pappas goa, kärleksfulla insida syns på bilderna.
På torsdag får vi alltså resultaten på både lung- och magnetröntgen nere i Gävle. Vi kommer att träffa läkare och får då tillfälle att ställa frågor angående Leifs sjukdom och eventuell fortsatt behandling.
Väl hemma tog Elisabeth rollen som sjukvårdare och kock medan Kristina kämpade ute i trädgården under hela eftermiddagen. Tanken är att det ska läggas gräsmatta på baksidan av huset. Det var ett tufft jobb att rensa ogräs och massa sten, så hon har skrivit en ny parafras till barnabönen Gud som haver: "Vart jag mig i trädgår´n vänder, står ogräs och sten upp till mina tänder." Mamma kom ut och kämpade ute ett antal timmar också. Det kommer nog att bli fint till slut, även om det tar tid och krafter.
Pappa Leif har mått relativt bra under dagen, med lite ont i ryggen. Han har dock ätit bra och fick sig en tupplur efter besöket i Hudiksvall. Till skillnad från andra sena nätter blir detta en tidigare kväll för familjen.
Kvällen avslutades med Allsång på Skansen och till mammas glädje var Brolle med och sjöng Amazing Grace. Det var också en rörande upplevelse för pappa att få se sina gamla stjärnor från 60-talet Rock-Ragge och Rock-Olga, Burken och Little Gerhard.
Ha det gott!
/Kristina och Elisabeth
Dagens bibelord 8 juli
"Och må de som känner ditt namn förtrösta på dig, ty du överger inte dem som söker dig, Herre." Ps.9:11
"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga." Matt.6:34
"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga." Matt.6:34
Delsbo-stämma och röntgen
Nu blir det sammandrag för de två sista dagarna, då vi inte haft tid att slå oss ner vid datorn tidigare.
Söndag-morron blev det att klä sig i våra fina delsbo-dräkter och åka till kyrkan, vilken denna dag var fullsatt av människor från många delar av världen och med olika folkdräkter. Trevligt att visa upp för vår engelske gäst.
Det var en känsla av både glädje och vemod för Leif. Han har inte varit till kyrkan på över fem månader, så det kändes lite konstigt. Ifjol fick han den äran att vara en av fanbärarna i uppmarschen till forngården, där den stora delsbo-stämman går av stapeln. Nu fick han vara med och komma i rullstol. Det gäller att vara stark, för att klara en sån sak!
Det var iallafall gott för honom att möta vänner och se deras glädje över att han kunde delta. I förbönen i gudstjänsten, så bad de för Leif och hela hans familj, vilket de gjort i alla gudstjänster sen vi fick sjukdomsbeskedet. Det känns verkligen stort och rikt.
Regnet gjorde att Leif bara fick se det stora tåget av fanbärare, allmogebrudpar ridande till häst, biskop-präster med familjer och landshövding(högtidstalare vid stämman), som kom åkande med häst och vagn. Och förstås alla dessa spelemän som förgyllde med fin musik (Kristina deltog med sin fiol också) för den stor publiken.
Helena med familj fanns där, så de åkte hem till värmen på soludden med Leif. Kristina och Britta deltog några timmar i festen, men det var lite avslaget, då regnet förtog en del av det goda som bjöds. Det var gott att sen komma hem och maten stod dukad på bordet och vi fick dela den gemenskapen.
När hudik-borna for hem drogs telefonerna ur och vi fick några timmars vila på kvälls-sidan. Det var bra för senare på kvällen väntade vi besök av vänner, som var på genomresa och sov över. Gamla goda vänner, som bor i Piteå, men som vi lärde känna under vår Ljusdals-tid. Då barnen var mindre träffades vi med jämna mellanrum och vi har följt varandras familjer under årens lopp. De senaste åren har vi inte setts så ofta, men de gånger när vi möts känns det som om det var igår .Det är väl så med nära vänner, som man delat både glädje och sorg med. En gåva att vara tacksam för! Denna gång kändes det väldigt betydelsefullt att mötas, då de arbetar med mänskor i svåra situationer och har erfarenhet av hur man skall fokusera i tänkesättet. Tillsammans med dem fick vi även dela en förbönsstund, så helgen har verkligen gett oss styrka inför denna vecka med läkarbesök och information om tillståndet för Leifs sjukdom.
Idag, måndag kom sköterskan på besök och tog blodprover, som skall visa på 10 olika resultat. Sen åkte vi till Hudiksvall för lungröntgen och imorgon blir det en tur dit igen, då det blir magnetröntgen på bäcken, höfter och kotpelare. Det fanns inte möjlighet att få tid idag. Elisabeth mötte upp vid sjukhuset, så nu blir hon hemma med oss i två veckor, vilket känns bra.
I eftermiddags gjorde vi likadant som igår, d.v.s. drog ur telefoner och sov några timmar. Vi har blivit riktigt duktiga i att lyssna på kroppens signaler för vila. Det gör så gott! Tänker ni friska på det i dessa semestertider också? Det är viktigt!!!
Kram i sen kväll, när det är som mörkast under sommarnattens timmar.
Nattugglorna, som vänder på dygnet.
Söndag-morron blev det att klä sig i våra fina delsbo-dräkter och åka till kyrkan, vilken denna dag var fullsatt av människor från många delar av världen och med olika folkdräkter. Trevligt att visa upp för vår engelske gäst.
Det var en känsla av både glädje och vemod för Leif. Han har inte varit till kyrkan på över fem månader, så det kändes lite konstigt. Ifjol fick han den äran att vara en av fanbärarna i uppmarschen till forngården, där den stora delsbo-stämman går av stapeln. Nu fick han vara med och komma i rullstol. Det gäller att vara stark, för att klara en sån sak!
Det var iallafall gott för honom att möta vänner och se deras glädje över att han kunde delta. I förbönen i gudstjänsten, så bad de för Leif och hela hans familj, vilket de gjort i alla gudstjänster sen vi fick sjukdomsbeskedet. Det känns verkligen stort och rikt.
Regnet gjorde att Leif bara fick se det stora tåget av fanbärare, allmogebrudpar ridande till häst, biskop-präster med familjer och landshövding(högtidstalare vid stämman), som kom åkande med häst och vagn. Och förstås alla dessa spelemän som förgyllde med fin musik (Kristina deltog med sin fiol också) för den stor publiken.
Helena med familj fanns där, så de åkte hem till värmen på soludden med Leif. Kristina och Britta deltog några timmar i festen, men det var lite avslaget, då regnet förtog en del av det goda som bjöds. Det var gott att sen komma hem och maten stod dukad på bordet och vi fick dela den gemenskapen.
När hudik-borna for hem drogs telefonerna ur och vi fick några timmars vila på kvälls-sidan. Det var bra för senare på kvällen väntade vi besök av vänner, som var på genomresa och sov över. Gamla goda vänner, som bor i Piteå, men som vi lärde känna under vår Ljusdals-tid. Då barnen var mindre träffades vi med jämna mellanrum och vi har följt varandras familjer under årens lopp. De senaste åren har vi inte setts så ofta, men de gånger när vi möts känns det som om det var igår .Det är väl så med nära vänner, som man delat både glädje och sorg med. En gåva att vara tacksam för! Denna gång kändes det väldigt betydelsefullt att mötas, då de arbetar med mänskor i svåra situationer och har erfarenhet av hur man skall fokusera i tänkesättet. Tillsammans med dem fick vi även dela en förbönsstund, så helgen har verkligen gett oss styrka inför denna vecka med läkarbesök och information om tillståndet för Leifs sjukdom.
Idag, måndag kom sköterskan på besök och tog blodprover, som skall visa på 10 olika resultat. Sen åkte vi till Hudiksvall för lungröntgen och imorgon blir det en tur dit igen, då det blir magnetröntgen på bäcken, höfter och kotpelare. Det fanns inte möjlighet att få tid idag. Elisabeth mötte upp vid sjukhuset, så nu blir hon hemma med oss i två veckor, vilket känns bra.
I eftermiddags gjorde vi likadant som igår, d.v.s. drog ur telefoner och sov några timmar. Vi har blivit riktigt duktiga i att lyssna på kroppens signaler för vila. Det gör så gott! Tänker ni friska på det i dessa semestertider också? Det är viktigt!!!
Kram i sen kväll, när det är som mörkast under sommarnattens timmar.
Nattugglorna, som vänder på dygnet.
Leif och Britta!
Våra kära föräldrar firade 38-årig bröllopsdag den 20 juni! Visst är de fina?!
Dagens bibelord 6 juli
"Herren skall på sjukbädden stå honom bi, vid hans lidande förvandlar du alldeles hans sjukläger." Ps.41:4
"Är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det." 1.Mos.18:14
"Är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det." 1.Mos.18:14
Lugn dag för Leif
Idag var det meningen Leif skulle följa till kyrkan på ett allmogebröllop, men magen krånglade, så han fick vila hemma. Han fick några lugna timmar för sig själv, då Britta och Kristina for iväg. Leif fick vila, läsa och prata i tel med några äldre släktingar, så vi behövde ej vara oroliga.
I em fick vi besök av gode vännen Owen, från England. Det har varit gott för oss och speciellt Leif att få dela tankar med honom.
Nu ikväll fick Leif återigen några timmar själv. Vi andra var i kyrkan på en stor jubileumskonsert, som spelmansförbundet hade. En konsert som skulle ta 1½ tim, men pågick nästan 3½ tim. Så det blev sent, eftersom den började kl 21.00. Ungdomarna avgick i pausen. De fick nog av spelmansmusiken, men Britta stannade kvar till slutet och njöt. Bra för att glömma den situation vi lever i för en stund. Hon fick ett givande samtal med vår kvinnlige präst, som förresten är helt underbar. Skönt att få lätta på bördan och dela den med någon som kan lyssna och ge tröst, när det ärr jobbigt.
Nu är det tidig söndagmorron redan och ljuset börjar komma över soludden. Vackert! Tillsammans med Owen fick vi ha en fin bönestund med Leif och det styrker verkligen.
Leif är fortfarande vaken och mår ganska bra. Vi damer sitter vid datorerna. Kristina har ju jobb i Colombia att sköta om. Nu har det blivit krångel för tillresande lärare till skolan och hon måste greja utvägar. Tur att det går göra på så långt avstånd. Internet kan vara bra om det brukas rätt.
Dags att gå till ro. Vi är laddade för Delsbostämma imorron. Först gudstjänst i kyrkan med mycket musik och sång, sen uppmarsch till forngården där ett digert program går av stapeln. Vi får ta det i den takt Leif orkar, men det betyder mycket för honom att få komma hemifrån och möta lite gamla vänner och se festligheterna.
God natt eller god morgon. " Soluddenborna"
I em fick vi besök av gode vännen Owen, från England. Det har varit gott för oss och speciellt Leif att få dela tankar med honom.
Nu ikväll fick Leif återigen några timmar själv. Vi andra var i kyrkan på en stor jubileumskonsert, som spelmansförbundet hade. En konsert som skulle ta 1½ tim, men pågick nästan 3½ tim. Så det blev sent, eftersom den började kl 21.00. Ungdomarna avgick i pausen. De fick nog av spelmansmusiken, men Britta stannade kvar till slutet och njöt. Bra för att glömma den situation vi lever i för en stund. Hon fick ett givande samtal med vår kvinnlige präst, som förresten är helt underbar. Skönt att få lätta på bördan och dela den med någon som kan lyssna och ge tröst, när det ärr jobbigt.
Nu är det tidig söndagmorron redan och ljuset börjar komma över soludden. Vackert! Tillsammans med Owen fick vi ha en fin bönestund med Leif och det styrker verkligen.
Leif är fortfarande vaken och mår ganska bra. Vi damer sitter vid datorerna. Kristina har ju jobb i Colombia att sköta om. Nu har det blivit krångel för tillresande lärare till skolan och hon måste greja utvägar. Tur att det går göra på så långt avstånd. Internet kan vara bra om det brukas rätt.
Dags att gå till ro. Vi är laddade för Delsbostämma imorron. Först gudstjänst i kyrkan med mycket musik och sång, sen uppmarsch till forngården där ett digert program går av stapeln. Vi får ta det i den takt Leif orkar, men det betyder mycket för honom att få komma hemifrån och möta lite gamla vänner och se festligheterna.
God natt eller god morgon. " Soluddenborna"
Dagens bibelord 4 juli
" Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv" (Joh. 3:16)
" Ja om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så ska min nåd inte vika ifrån dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare" (Jesaja 54:10)
" Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning" (Psalm 68:20)
" Ja om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så ska min nåd inte vika ifrån dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare" (Jesaja 54:10)
" Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning" (Psalm 68:20)
Dag med guldkant
Natten var lite jobbig, Leif behövde extra värktabletter, då det onda i ryggen gjorde sig påmint. Sen beställde han in buljong och smörgås, så vi hade en extra fikastund mitt i sommarnatten.
På morron var han trött, men var vaken, så han kunde säga hej till AnnaMaria. Hon for till Jönköping för att sommarjobba några veckor, men återkommer i aug.
Distr.sköterskan kom för att se till att Leif skulle få fart på magen. Han har haft problem senaste veckan. Han har inte rört på sig så mycket, då han haft ont, vilket bidragit till problemen. Det är inte bara en grej, utan mycket läggs till. Men det är väl så med denna sjukdom.
Så fick vi besök av anticimex, som kom och tog bort ett stort getingbo i ett förråd. Förra veckan var de här och sprutade mot myror. Bor man nära skogen, så får man kanske lära sig tåla lite inkräktare.
Efter lite vila för Leif och lunch, så for vi ut på en liten biltur. Det är mycket på gång i dellenbygden nu i stämmotider, så det var roligt att få åka en runda och se på livet utanför soludden också. Det blev en tur runt på små byvägar och vi for förbi huset och byn där veckans tv-kändis bor. Ett orginal vid namn klint-olle. Det var kanske några av er som såg det programmet också. Sådana original finns i Delsbo!!!!
Glasspaus blev det på Avholmsberget. En plats vi gärna besöker och visar, när vi har vänner som gästar oss. Britta fick sitt lystmäte av hantverk. då vi hann med ett sådant besök på hemvägen. Leif fick då tillfälle att träffa en ungdomskamrat, vilket gjorde honom pigg.
En lugn kväll på tu man hand, då vi fick vila efter utflykten. Det suger på krafterna, när något extra görs, så det blev lite sömn också.
Kristina gick en kvällsvandring i härlig hälsingenatur tillsammans med Peter, Ida, Emma och en god vän till familjen från England, som gästar dem denna helg. Vi skall få besök av honom imorron, då han tidigare gästat oss i Leksand flera ggr. Nu vill han gärna möta Leif och dela tid med honom. Vi får väl drömma på engelska inatt, så vi har något mera än "dellboska" i ordförrådet.
Allmogebröllop i Delsbo kyrka imorron, vilket vi hoppas kunna bevittna. Det gäller att göra något positivt tillsammans, när ögonblicken tillåter, även om vi trivs bäst hemma, så kan det vara välgörande för oss att vidga vyerna litet.
Ha en fin helg. Tack att du/ni är med oss och delar vår tillvaro.Kram Britta
3 juli - läkarbesök på Soludden
I skrivandets stund sitter jag i mammas o pappas säng bredvid en snarkande pappa Leif. Sömnen är välbehövlig efter en tröttsam dag. På morgonen kände han sig, som han själv uttryckte det " skaplig och utvilad", men senare under dagen har det varit lite kämpigare. Det är väl mest smärta i ljumske och ben som gör det svårare nu. Han har lite svårt att gå och det tar ju naturligvis på krafterna. Illamåendet kommer tillbaka ibland också.
Hostan har dock avtagit litegrann sedan igår, men den finns fortfarande kvar till viss del.
Idag har läkare och sjuksköterska från pallitativa teamet varit här och pratat och undersökt pappa. Skönt att få träffa dem, även fast det gör att man blir mer medveten om allvaret i sjukdomen. De gav även pappa lite mer mediciner efter hans behov och det är inte alls populärt hos Herr Bergqvist. Han vill ju bli av med tabletter, nu får han bara fler. Men det är ju för hans eget bästa.
I helgen är det Delsbostämma här och då hoppas vi att pappa ska vara så pass pigg att han orkar vara med en liten stund iallafall. Vi får se hur det blir!
Kära bloggare, tack att du är med o stöttar! Det behöver vi!
/Familjen Bergqvist genom annamaria
Hostan har dock avtagit litegrann sedan igår, men den finns fortfarande kvar till viss del.
Idag har läkare och sjuksköterska från pallitativa teamet varit här och pratat och undersökt pappa. Skönt att få träffa dem, även fast det gör att man blir mer medveten om allvaret i sjukdomen. De gav även pappa lite mer mediciner efter hans behov och det är inte alls populärt hos Herr Bergqvist. Han vill ju bli av med tabletter, nu får han bara fler. Men det är ju för hans eget bästa.
I helgen är det Delsbostämma här och då hoppas vi att pappa ska vara så pass pigg att han orkar vara med en liten stund iallafall. Vi får se hur det blir!
Kära bloggare, tack att du är med o stöttar! Det behöver vi!
/Familjen Bergqvist genom annamaria
2 juli - "tummen ner"- dag.
Ja, ni vänner, idag har det varit en liten tung dag. Pappa Leif har bara hostat och hostat och benen värker så att han fått svårare att gå. Mamma har varit inne i Ede ( Delsbo centrum) och hämtat ut Antibiotika till honom, så vi hoppas det ska lindra hostan. Han är väldigt, väldigt trött också och dessutom har han haft lite feber.
Det blev en liten promenad på kvällssidan, denna gång med rullator.
Imorgon torsdag kommer en sköterska och en läkare från palliativa teamet från Hudiksvall på besök för att undersöka Leif. Det känns tryggt.
Tjejerna (mostrarna Anna och Tina med systerdöttrarna Ida och Emma) hade en väldigt fin dag på Furuvik igår. Det var mycket att uppleva av flodfärder, cirkus-show, tivoli, bad och så en massa djur att se på. Så det var uppskattat!
Ida och Emma sov över i Stormnäs och fick en skön dag här.
Nu så här på kvällen ligger Dellen så lugn och det är ett rosa skimmer över himlen. Vackert!
/ familjen Bergqvist genom Kristina och AnnaMaria
Det blev en liten promenad på kvällssidan, denna gång med rullator.
Imorgon torsdag kommer en sköterska och en läkare från palliativa teamet från Hudiksvall på besök för att undersöka Leif. Det känns tryggt.
Tjejerna (mostrarna Anna och Tina med systerdöttrarna Ida och Emma) hade en väldigt fin dag på Furuvik igår. Det var mycket att uppleva av flodfärder, cirkus-show, tivoli, bad och så en massa djur att se på. Så det var uppskattat!
Ida och Emma sov över i Stormnäs och fick en skön dag här.
Nu så här på kvällen ligger Dellen så lugn och det är ett rosa skimmer över himlen. Vackert!
/ familjen Bergqvist genom Kristina och AnnaMaria
Dagens bibelord 2 juli
"Ty han skall ge sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar." Ps. 91:11
"En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar." 5 Mos.33:27
"En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar." 5 Mos.33:27
Lugn dag både med glädje och oro.
I morse for AnnaMaria och Kristina till Hudiksvall, för att hämta Ida och Emma och ta dem på en hemlig dagstur. Leif och jag har tidigare två somrar farit ut med dem några dagar, vilket uppskattats mycket. Nu tog de gärna över den resan, då vi inte kunde åka, så vi ser fram mot att höra hur dagen varit. Målet för resan var Furuvik.
Efter två dagar med mest sällskap av John Blund, så har jag varit i farten hela dagen.Det var väl oro för Leifs hälsa, som blev mig övermäktig, därav tröttheten och sömnbehovet.
I tidig morron ringde läkaren från Gävle och ville höra om vårt önskemål med magnetröntgen. Han ansåg det inte nödvändigt , utan kunde tänka sig strålning på Leifs onda rygg och ljumske ändå. Det hör inte till rutinerna med ytterligare kontroll.
Men TACK OCH LOV, så gav han med sig efter mina påtryckningar och när han hörde om familjens oro. Nu väntar besked på röntgentid med magnetkamera. ETT VERKLIGT BÖNESVAR!!!!
Läkarens samtal gav dessvärre mera utrymme för oro. Leifs onda ländrygg och besvär med ena ljumsken ville han hänföra till metastaser som oroar. Det låter inte hoppfullt rent mänskligt sett.
Leif fick i mars bara strålning på bröstryggen mot värken, för de kan inte stråla på alla ställen. Det är då risk att man bränner sönder delar i kroppen, vilket har hänt för en del. Läkaren talade om att metastaser oftast finns kvar efter behandlingar. Detta helt i motsats till vad sköterskan i Gävle sagt tidigare. Man vet inte vad man skall tro, när det ges olika besked.
Leif hade feber idag och har sovit hela em och kvällen. Han behövde det, då vi var vakna större delen inatt och vi båda hostade och fick dricka honungsvatten, äta vitlök och ta hostmedicin. Nu har han nyss vaknat, ätit sen middag och kollar sporten ett tag.
Imorgon väntar en ny dag och lite tid med döttrar och Ida och Emma, som är på ingående.
Tack för att ni är med oss i tankar och förbön. Vår innerliga bön är att Leifs hälsotillstånd skall vända snart och vi får se honom pigg och glad igen. Kram Britta
Efter två dagar med mest sällskap av John Blund, så har jag varit i farten hela dagen.Det var väl oro för Leifs hälsa, som blev mig övermäktig, därav tröttheten och sömnbehovet.
I tidig morron ringde läkaren från Gävle och ville höra om vårt önskemål med magnetröntgen. Han ansåg det inte nödvändigt , utan kunde tänka sig strålning på Leifs onda rygg och ljumske ändå. Det hör inte till rutinerna med ytterligare kontroll.
Men TACK OCH LOV, så gav han med sig efter mina påtryckningar och när han hörde om familjens oro. Nu väntar besked på röntgentid med magnetkamera. ETT VERKLIGT BÖNESVAR!!!!
Läkarens samtal gav dessvärre mera utrymme för oro. Leifs onda ländrygg och besvär med ena ljumsken ville han hänföra till metastaser som oroar. Det låter inte hoppfullt rent mänskligt sett.
Leif fick i mars bara strålning på bröstryggen mot värken, för de kan inte stråla på alla ställen. Det är då risk att man bränner sönder delar i kroppen, vilket har hänt för en del. Läkaren talade om att metastaser oftast finns kvar efter behandlingar. Detta helt i motsats till vad sköterskan i Gävle sagt tidigare. Man vet inte vad man skall tro, när det ges olika besked.
Leif hade feber idag och har sovit hela em och kvällen. Han behövde det, då vi var vakna större delen inatt och vi båda hostade och fick dricka honungsvatten, äta vitlök och ta hostmedicin. Nu har han nyss vaknat, ätit sen middag och kollar sporten ett tag.
Imorgon väntar en ny dag och lite tid med döttrar och Ida och Emma, som är på ingående.
Tack för att ni är med oss i tankar och förbön. Vår innerliga bön är att Leifs hälsotillstånd skall vända snart och vi får se honom pigg och glad igen. Kram Britta
