En vecka har gått
Nu är det en vecka sedan begravningen ägde rum och drygt två veckor sedan pappa somnade in. För några dagar sedan åkte våra sista gäster hem, och mamma och jag blev ensamma på Soludden. Då när vi slappnade av efter allt som varit, fick mamma plötsligt väldigt ont i bröstet och hjärtat och vi fick åka in akut in till Hudiksvalls sjukhus. Där togs prover och EKG. Rädslan var ju att det kunde vara en hjärtinfarkt och det hade varit fruktansvärt om det hade varit så och blivit värre! Tack och lov så visade proverna och EKG;et att allt var ok och troligtvis är detta en reaktion av den svåra situation som vi levt i i nästan 8 månader nu. Plötsligt slappnar mamma av och då reagerar kroppen på detta sätt. Tacksam för förbön om beskydd för henne!
Nu får vi ta en dag i taget och inte pressa oss för mycket med arbete. Till helgen ska vi åka ner till Mariefred för att hälsa på Anders och Maria. Det blir skönt att få komma bort lite, och speciellt när det är farsdag på söndag...Första farsdagen utan pappa är lite känsligt.
Jag har i dagarna fått känna mig riktigt stolt över min pappa (det har jag ju alltid varit förstås). Vänner har de sagt att Leif varit en riktig pappa-förebild för dem, en lek-pappa som verkligen ser människor. Det finns inte många såna pappor sa de. Jag känner mig så tacksam för en sån fin pappa som jag och mina syskon har haft och fortfarande har, (det är bara det att han inte är här med oss, men han lever i himlen), och att han har fått betyda mycket för många andra också!
Vi är tacksamma till alla er vänner och släktingar för ert enorma stöd i vår svåra tid.
Vill också passa på att tacka för gåvorna som kommit in till arbetet bland Colombias gatubarn. Det kom in hela 31000 kronor!! Helt otroligt! Jag kommer att skicka iväg detta snart och vi vet att dessa pengar kommer att bli till stor välsignelse i arbetet där. TACK!!!
Elisabeth och Daniel är nu på plats i Cartagena, Colombia. Vi hoppas att de får en skön tid både där och i Argentina.
Vill bara påminna om att vi kommer att fortsätta att skriva lite nu och då på bloggen även i fortsättningen. Vi kommer att skicka julhälsning på bloggen i år istället för julbrev, så vi hoppas att ni följer oss några månader till...
Varma hälsningar, Kristina
Nu får vi ta en dag i taget och inte pressa oss för mycket med arbete. Till helgen ska vi åka ner till Mariefred för att hälsa på Anders och Maria. Det blir skönt att få komma bort lite, och speciellt när det är farsdag på söndag...Första farsdagen utan pappa är lite känsligt.
Jag har i dagarna fått känna mig riktigt stolt över min pappa (det har jag ju alltid varit förstås). Vänner har de sagt att Leif varit en riktig pappa-förebild för dem, en lek-pappa som verkligen ser människor. Det finns inte många såna pappor sa de. Jag känner mig så tacksam för en sån fin pappa som jag och mina syskon har haft och fortfarande har, (det är bara det att han inte är här med oss, men han lever i himlen), och att han har fått betyda mycket för många andra också!
Vi är tacksamma till alla er vänner och släktingar för ert enorma stöd i vår svåra tid.
Vill också passa på att tacka för gåvorna som kommit in till arbetet bland Colombias gatubarn. Det kom in hela 31000 kronor!! Helt otroligt! Jag kommer att skicka iväg detta snart och vi vet att dessa pengar kommer att bli till stor välsignelse i arbetet där. TACK!!!
Elisabeth och Daniel är nu på plats i Cartagena, Colombia. Vi hoppas att de får en skön tid både där och i Argentina.
Vill bara påminna om att vi kommer att fortsätta att skriva lite nu och då på bloggen även i fortsättningen. Vi kommer att skicka julhälsning på bloggen i år istället för julbrev, så vi hoppas att ni följer oss några månader till...
Varma hälsningar, Kristina
Kommentarer
Postat av: christine staffan
Britta var rädd om dig! Ni har haft så mycket folk hela tiden hos er och det kräver bla att man ska vara något så när i form.Nu när vardagen kommer finns det plötsligt tid för er själva och era känslor.Jag förstår att din kropp reagerar så här efter allt som varit.Ni behöver stanna av och sörja i er egen takt.Låt andra ordna för dig istället Britta.Du behöver inte vara den som fixar allt.Det låter kanske hårt men jag har sett mycket och ser att din reaktion är helt förståelig.Gud ska bära dig Britta-inte tvärtom.Massor av kramar Kicki
Postat av: kerstin bergström
Instämmer helt med ovanstående inlägg, var rädd om dig Britta, sänder en stor varm kram till dig.
Trackback
