Sången till Pappa!
Ja, dagarna går och 1:a advent närmar sig. Jönköping har bjudit på snöväder de senaste dagarna, men nu är det regn o slask igen.
Livet går på här och det är fullt upp för det mesta. Idag kom sydamerika-fararna hem efter tre goa veckor i Colombia och Argentina. De får väl avlägga en rapport framöver...
Högtiderna i december närmar sig och man funderar hur det ska kännas detta året då det är en som fattas.
Vill med detta lilla inlägg dela med mig av det jag kände dagarna efter att Pappa hade fått sluta sina dagar här. Han hade bråttom i slutet och jag hann inte hem till det ögonblick då han tog sitt sista andetag. Detta grämde jag mig över någon dag tills jag bara insåg att pappa verkligen kämpade för mig och för de andra i familjen in i det sista. Efter lång kamp ville jag unna honom vila och då kom den här sången:
Min älskade, du min älskade pappa.
Efter månader av kamp somnade du in.
Du lämnade mig i sorg och i smärta,
men med en tro att vi en gång ses igen
Så jag unnar dig din vila, jag unnar dig din ro
Att du i Jesu armar förevigt nu får bo
Men jag saknar dig härnere,livet blev så tyst och tomt
och du kommer alltid att bo inom mig
Jag står här idag, älskade Pappa
med många frågor som är utan svar.
Men det som tröstar mig är att du inte lider mer
och att vi en gång kommer ses igen
Livet är starkare än döden, i det har jag mitt hopp
Livet är starkare än döden, pappa, nu är det din verklighet!
Stor kram till er alla och ha en fin första advent! /annamaria
