Hälsningar från Colombia...till minne av pappa
Ikväll kom jag och Daniel hem från en 3-veckors lång resa i Sydamerika. Vi åkte först till Cartagena, Colombia och sedan till Salta och Buenos Aires i Argentina.
När vi hälsade på pappa på sjukhuset i Hudiksvall i början av oktober (då han var mitt i sitt allvarliga sjukdomstillstånd), tänkte han hela tiden osjälviskt och generöst på oss runt omkring honom. Lika kärleksfullt och med omsorg för familj och vänner, precis som han brukar göra...
Vi hade då en underbar möjlighet att i lugn och ro sitta och prata med honom och då frågade han Daniel och mig hur vi kände inför Sydamerika-resan (som vi planerat inför i över ett år). Han visste själv hur mycket hans och mammas resa till Colombia hade betytt för dem och hur människorna de mötte där för några år sedan hade berört deras hjärtan så enormt. Därför sa han till oss: Självklart ska ni åka. Det kommer att bli en härlig resa. Ni ska veta att ni har min välsignelse att åka dit...
Vi frågade om han ville följa med och han uttryckte att han ville åka tillbaka till Colombia, men att hans hälsotillstånd inte tillät det i nuläget...men han ville gärna åka. Det märktes att resan till Colombia hade påverkat honom enormt positivt och att en del av hans hjärta fanns kvar där bland de människor han mött.
Det kändes oerhört gott att få pappas välsignelse att åka eftersom vi sett fram emot resan länge men situationen med pappas sjukdom gjorde en mycket orolig. Inte visste vi att han skulle hinna flytta hem till Jesus innan vi skulle åka till Sydamerika...
Det har redan gått 1 månad sedan pappa gick bort och han har lämnat en stor STOR SAKNAD och ett enormt tomrum efter sig, inte bara hos oss som familj och vänner i Sverige, men ända borta i Colombia... Vi har mött så många vänner som står med oss i sorgen och saknaden efter pappa Leif. Vi har fått många kramar av vänner som med tårar i ögonen pratar om Leif, att han var en speciell man som hade ett stort hjärta och kunde SE människor. Det märktes så väl under tiden i Colombia att pappa lämnar spår efter sig, människor som är tacksamma för att de fått lära känna honom och mött honom. Han är älskad och saknad även där...
Vi hade möjligheten att överlämna ett gåvo-kort (gåvorna till barnen i colombia i samband med pappas bortgång) till huvudansvariga för arbetet med gatubarnen och arbetet med barnen på grundskolan i Cartagena. Ni var många som skickade pengar till detta ändamål till minne av Leif.
De som arbetar med dessa barn blev MYCKET RÖRDA och TACKSAMMA över den generositet och kärlek som de upplevt från pappa Leif och att de får en så stor gåva från ER kära vänner!! Pengarna kommer i goda händer och kommer att användas för barnens bästa. Hälften (dvs. ca 17.000 kr) går till arbetet med gatubarnen och hälften till grundskolan. Båda parter behöver bygga ut för att få rum för alla barn som de betjänar. Barnen är många men utrymmena är för små. Därför kommer pengarna som en stor välsignelse för båda verksamheterna!
Därför...ETT ENORMT TACK från vännerna i Colombia till alla som skickat in pengar till Colombias barn i samband med pappas bortgång!!!
Stor kram
Elisabeth
Kära Vänner!
1:a advent har redan passerat och påminnt oss om att Bereda vägen för Herren, Att öppna ditt hjärta i bön och bot. Ja det är den ena uppmaningen efter den andra till oss var och en. Psalmen 108 v 5 får ni kära vänner ta till er också, den att Jesus kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, tills Gud uti alla blir allt.
Vad det var gott att få dela gemenskapen med er, Britta och Kristina.TACK! Vi fortsätter att "bära"
er i tankar och böner.
Kram Berit och Åke
Nu var det ett tag sedan jag skrev några rader i er blogg.Blev rörd när jag läste om pengarna som kommit in till Colombia barnen. Vi ger en smula av vårt överflöd men jag vet att detta arbete lågt varmt i Leifs hjärta.
Tiden går och jag förstår att er saknad kommer att bli stor nu när vi närmar oss jul.En tid som är extra känslig för alla och speciellt om man mist någon man älskar.Vi är hos Johanna i Falun i helgen.Vår Linn fyller 6 år.Tänk att denna lilla ett kilos gumma blivit så stor.Julen firar vi alla hemma i Umeå.Det blir stugan full men vi längtar efter att få vara tillsammans. Johanna fyller 30 år så det blir mycket kalas.Önskar er en fin advent.Läser alltid er blogg.Kram Christine
Livet måste gå vidare och den känsla man har är att ni har byggt ihop en gemenskap i er familj som är fantastisk vilet gör det möjligt.
Leif är stolt och glad att se er sammanhållning och er goda lnställning till livet och era medmänniskor runt om i världen.
Pappa gick bort för snart 12 år sedan och det känns som igår... men det måste gå.
Rasmus är snart 8 år och läser och skriver.. Casper han är som mig mer vild än tamm.... känner ni igen det?? men de är väldigt vänliga och duktiga dock:-)
Nu väntar vi in tomten, och varje morgon går Casper upp för å tända ljus stakarna i fönstret.. Så tomten hittar oss:-)
Många kramar från oss.
Bengt, Casper, Rasmus, Ramona.
