leifbergqvist

Britta
Jag vill nu tillsammans med mina barn och deras respektive skicka årets julbrev via vår blogg och passa på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Ett litet fotocollage kommer i nästa inlägg.

Det är med blandade känslor jag sätter mig ned för att summera året 2008. Ett år som blev så helt annorlunda än jag nånsin kunnat drömma om. Inte ens i mardrömmarnas värld.
Läser de senaste årens julbrev och påminns om hur vi skämtade med hantverkare under byggtiden. Vi skulle planera långsiktigt och bygga rullatorvänligt och Leif planerade att utöka vår lilla redovisningsfirma detta år. Vi såg fram emot nya händelser för våra barn med examina, tillökning på barnfronten och hus.

Hur året blev har Ni fått följa på bloggen. Den har tjänat som verktyg i bearbetningen av den svåra situation vi ställdes inför. Vi är tacksamma att Ni gått med oss hela tiden och även nu efteråt. Det har betytt mycket för oss.

Vi kunde väl inte ana att Leifs ryggont skulle vara så allvarligt, när prover och röntgen visade okey. Och inte att det handikappvänliga huset så snabbt skulle fylla sina behov.
Värktabletter höll Leif i farten, så vi fick fira Elisabeths lärarexamen i mitten på januari nere i Jönköping, vilket var jättetrevligt. I början av februari deltog vi i en konferens i Stockholm och det var Leif som bar de tunga väskorna, då jag inte klarar det så bra!!! Sen åkte Leif ner till Leksand ensam, för att jobba med lite revisioner. Han fick några fina dagar med vänner, som också tog honom med på spa med efterföljande 3-rätters middag. Det blev verkligen en höjdpunkt för dem alla och vi kunde väl inte tro att detta var sista Leksandsturen för honom. Efteråt känns det som en avskedstur han gjorde för att möta gamla goda vänner.

Ja, sen gick det bara någon vecka, så fick vi detta otroligt hemska besked, som var början på en berg och dalbana i våra liv. Men Leifs första ord, när han fick veta om sjukdomen: "Det här skall vi klara av älskling," vittnar ju om vilken positiv människa han alltid var. Han försökte se en utväg i allt, trots att det såg mörkt ut.

Det har varit en vår, sommar och höst fyllda av behandlingar, vård på sjukhus och en pendling mellan hopp och förtvivlan. Vissa tider var Leif riktigt pigg och under några härliga försommardagar kunde vi besöka Anders och Maria i deras nya hus i Mariefred. Det var härligt för oss alla att Leif fick möjlighet att se hur fint son och sonhustru fått det.
I maj fick vi ett barnbarn till. Leif var den förste i familjen som fick reda på att lille Jonathan sett dagens ljus. Det hände under en av Leifs sjukhusvistelser, så i tidig otta stegade en stolt pappa Peter in på avdelningen för att träffa en nybliven fyrabarnsmorfar. Det var lyckat!

Då Annamaria tog sin pastorsexamen var Leif trött och dålig, så vi fick stanna hemma. Det var en liten besvikelse, då Annamaria alltid varit "pappas lillflicka." I september då jag fyllde pensionär var han ganska alert, så han överraskade med hemlig utflykt med god lunch i Järvsö. Dagar omkring hade vi också trevliga besök av goda vänner. Vi fick lite guldkantade dagar, som vi är glada för.

Leif fick sluta sina dagar hemma på sitt älskade Soludden, vilket vi är tacksamma för. Nu får vi bära minnet av honom i våra hjärtan och vi får fortsätta leva och ta vara på varandra den tid vi har tillsammans.
Jag är glad att Kristina blir hemma några månader till. Det gör det lättare så här i början och vintern blir lite mer överkomlig. Min tanke och förhoppning är att jag skall kunna bo kvar här och klara av allt praktiskt och även ensamheten. Så jag hoppas Ni alla känner er välkomna att gästa här och ge av er tid till Soludden-tanten.

Denna jul blir olik alla andra jular. Leif fattas oss! I fjol var vi lyckligtvis hela familjen samlad, samt min syster och svåger. Vi trodde väl inte att det var sista julen som hel familj och det kanske är bra att man inte vet så mycket om framtiden, för då skulle man bara oroa sig. I år firar Elisabeth och Anders med sina respektive och svärföräldrar med familjer, så vi blir en mindre skara. Tur att vi har två fartglada killar, William 2,5 år och Jonathan 7 månader, som sätter färg på  vår gemenskap, tillsammans med deras storasystrar Ida och Emma. Julen är barnens högtid, så det lättar upp våra dagar när vi får ha dem här.

Vi delar upp våra hälsningar i år, så barnen fyller på med egna julhälsningar till er. Det blev bäst så och att ge det via bloggen här. Det kändes bäst så i år. Inspiration och ork har lyst lite med sin frånvaro.

Önskar er alla kära vänner en God och Välsignad Jul. Tack för all omtanke och förbön under detta år. Vi får fortsätta ha tid för varann.
Stor julkram Britta

tel 0653-120 90
mobil 070-682 46 52


Rapporter från barnen med respektive:

Familjen Westberg i Skogsta har detta år utökats med ytterligare en, nej två familjemedlemmar. Den ene är sonen Jonathan och den andra är kattungen Pucka. Jonathan föddes natten mot 6:e maj och han hade bråttom ut, så barnmorskan hann inte vara med. Den första som fick se honom utöver oss var morfar Leif som då låg inne på sjukhuset i Hudiksvall för behandling.

När det gäller renoveringen så har tjejerna nu fått egna rum, men vägen dit går genom en kall vind. Bygglov kom på besök i april och förhoppningen var att få hjälp av dem, men det blev tyvärr inte så den här gången.

William, vår tvååring älskar film, han tittar mest på "Cars" och "High School musical". Det händer mycket i två års åldern. Man utvecklas både i tal, motorik och intellekt. Så från att vid förra årsskiftet då han bara kunde uttrycka mamma och pappa, pratar han nu ofta och gärna och berättar om allt möjligt och tillrättavisar både föräldrar och syskon. Han älskar att sjunga och bygga pussel och är en riktigt bra storebror till lille...

Jonathan - familjens "brunöga". Han är mycket aktiv och nyfiken och vill gärna va med och få uppmärksamhet. En bastant kille som sen sin födsel varit mycket "matglad":) Han blir gärna omhändertagen av storasyster...

Ida som nu hunnit bli 11 år. Hon är mycket aktiv och spelar både flöjt och badminton. Är även dansledare för en grupp i kyrkan. Ida älskar att ta hand om små barn och är duktig på att organisera. Var duktig festfixare på lillasyster Emmas 10 årskalas nyligen.

Ja, Emma har alltså nyss fyllt 10 och nu fått sin första mobiltelefon. (Dagens barn:))Den här tösen har fullt med spring i benen. Hon spelar fotboll, dansar så ofta hon kan, och spelar flöjt. Dessutom

läser hon mycket och har utvecklats sitt tecknande av Mangafigurer.

Pappa Peter blev klar med sin utbildning i mars och arbetar nu som lärling på Hudiksvalls rör. Där har han fått vara med vid ett nybyggnadsprojekt av industrifastighet. Spännande att se något nytt och inte bara rensa avlopp.

Mamma Helena arbetade som lärare fram till påsk, sen blev hon mammaledig. Hemma pysslar och plockar hon, sköter disk, tvätt och barn. Man tycker att man är en ständig tjatande mamma, säger hon. Nuförtiden går hon inte med barnen på alla möjliga aktiviteter utan nöjer sig med att gå med småpojkarna på "sjung-gung" på Högliden. Dessutom jobbar hon en kväll i veckan med MK players, det är en grupp för funktionshindrade som spelar popmusik.

I år firar vi jul hos mormor ute på Soludden och Ida har hunnit fundera på vem som ska läsa julevangeliet i år då morfar inte längre är med. Tomheten är stor, men vi hoppas på en fin jul tillsammans och vill önska er alla detsamma.

För familjen Gyris har året 2008 inneburit en mängd förändringar, både positiva och negativa. Det största och självfallet jobbigaste är att pappa/svärfar Leif har lämnat oss... Att förlora sin pappa är en oerhört jobbig händelse som sätter sina spår och saknaden är enorm.

Mitt i all sorg så finns det ändå några guldkorn att glädjas åt. I slutet av 2007 hittade vi vårt drömhus i Mariefred och flyttlasset gick i mars 2008. Huset är jättefint och någon omfattande renovering har inte varit nödvändigt, utan vi har bara målat om i några rum. Vi har sedan länge kommit i ordning och ser fram emot att få fira vår första jul där tillsammans med Marias föräldrar och farmor! Besöken under året har varit många och välkomna då huset är stort så det finns gott om plats för gäster.

Anders arbetar kvar på Ericsson och trivs bra där. Han har nu fått möjlighet att arbeta hemifrån några gånger per månad, vilket fungerar jättebra. Maria har bytt arbete och har övergett Stockholms äldre till förmån för Södertäljes äldre. Arbetsdagarna blir långa för oss bägge så det är tur att vi har grannen Karin som går ut med hundarna då vi är på jobbet.

Efter nyår kommer mamma/svärmor Britta ner på besök, vilket vi ser fram emot. Hon vill gärna låna med sig hundarna upp till Soludden vilket både vi och hundarna uppskattar enormt.

Vi ser nu fram emot ett nytt år, med vad vi hoppas bara glada nyheter och händelser.

Med en önskan om en God Jul och ett Gott Nytt År

Anders, Maria, Diva och Happy

AnnaMaria

Mitt 33:e år har varit ett mycket speciellt år. Det har framförallt präglats av att min älskade pappa fick ett allvarligt cancerbesked i mars och att han, 7 månader senare, den 21 oktober somnade in hemma på Soludden. Livet blir sig inte likt och man omvärderar det verkligen. Det man förut tyckte var SÅ otroligt viktigt blir inte lika viktigt.

Jag tänkte ändå försöka skriva ner några saker om vad jag har gjort under det senaste året.

Efter hösten 2007 som pastor i Forserum, beslutade jag mig för att inför våren säga upp mig. Då hade jag jobbat där i tre månader. Jag tyckte om församlingen, men det kändes ändå inte rätt att vara där. Det återstod dock en termin på min pastorsutbildning och jag behövde ha en ny praktikplats. Jag tog kontakt med min egen församling, Pingstkyrkan i Jönköping, för att se om jag fick vara där under våren och det fick jag. Det blev en vår fylld av utmaningar och många undervisningstillfällen. Jag trivdes väldigt bra och jag lärde mig mycket. I juni i år tog jag min pastorsexamen efter 4 års studier. Det firade jag med en stor fest tillsammans med vänner och delar av familjen.

Sommaren tillbringade jag mestadels hemma med familjen. Ville finnas nära pappa så mycket som möjligt. Han var rätt trött under sommaren, men vi fick en del tid, med små promenader och pratstunder vid sängkanten. Under juli månad arbetade jag som caféansvarig på ett sommarcafé som Korskyrkan i Jönköping bedriver. Det fungerade bra, men när det blev alltför stressigt så sinade krafterna. Jag åkte hem till Stormnäs mitt i arbetsperioden, för att få vara med familjen precis då pappa fått nya besked om cancern, men även för att lille Jonathan skulle barnvälsignas. Betydde mycket att få vara tillsammans de dagarna. Efter att mitt sommarjobb hade avslutats, åkte jag upp till mamma och pappa igen och spenderade några veckor där, innan det var dags för höstens utmaningar. Att jag skulle läsa vidare i Örebro var bestämt långt tidigare, men att jag skulle få ett jobb som bibellärare på Bibelskola "Alterna" på Viebäcks folkhögskola i Nässjö, blev klart i augusti. Ett jobb som kom direkt från ovan. Precis det jag bett och drömt om. Så det har varit en rolig och utmanande höst rent jobbmässigt. Trivs jättebra med att få jobba med undervisning bland underbara elever.

Annars har jag fortsatt att engagera mig i församlingen, bland annat har vi haft fem konserter med "Klingande Julkort" även detta år i början på december. Detta året kom mamma, Kristina, Ida och Emma ner och hälsade på och tittade på konserten.

För övrigt åkte jag och hälsade på en go vän i Paris i april och det var en toppenhelg, där jag verkligen fick se den vackra staden med Eiffeltornet, Champs-élysées och allt annat som Paris har att erbjuda.

Året avslutas med att jag under nyår kommer åka upp till Umeå för att predika på en stor ungdomskonferens. Jag tar med mig min syster Kristina som sällskap, stöd och support. Kommer nog ta vara på hennes missionserfarenheter....

Ja, livet går framåt även fast det har varit ett tufft år. Saknaden efter pappa är stor och det kommer den nog att vara i lång tid framöver. Man inser verkligen att man behöver vara rädd om varandra och ta vara på tiden man har. Var rädd om er i jul och låt gemenskapen och julens mening om att Jesus kom för din skull, vara i fokus framför allt annat! Kram AnnaMaria

Kristina
Året 2008 har naturligtvis varit ett annorlunda år för mig och hela familjen. 

Jag har varit i Sverige i stort sett hela året. Nyåret 07/08 firade jag i Jönköping och sen fick jag vara med på Elisabeths lärarexamen. I slutet av januari åkte jag tillbaka till Colombia för att fortsätta mitt missionsarbete. Tanken var ju att jag skulle vara där hela året, för att sen komma hem till denna jul igen. Men så blev det ju inte. Jag åkte hem redan i mars på grund av pappas sjukdom. Jag har varit hemma på Soludden sedan dess och försökt att vara ett stöd för mamma och pappa. Det har varit tufft att vara mitt upp i denna situation, samtidigt som jag är oerhört tacksam för att jag fått vara så nära pappa under hela denna sista tid av hans liv på jorden. Vi har haft värdefulla stunder tillsammans, något jag kommer att bära med mig under resten av mitt liv. Jag är tacksam för att jag har haft en sån kärleksfull och snäll pappa och för att vi ska ses igen en gång, hemma i himlen.

Under tiden hemma har jag hjälpt till med praktiska saker i hemmet och trädgården; målning, städning, vedbärning, anlagt trädgård etc. Sen har jag varit och predikat i en del församlingar i Hälsingland och även i Leksand. Jag har varit till Norge två gånger på missionärssamtal och bröllop. Det har blivit besök i Jönköping hos systrarna och svåger när AnnaMaria tog pastorsexamen, i Linköping på en nystartad missionsbas och i Mariefred hos Anders och Maria. Jag har haft möjlighet att umgås med mina syskonbarn väldigt mycket också. Lille Jonathan föddes i maj och barnvälsignades här på Soludden i juli. Sen har jag även varit med och firat mammas 65-årsdag!

Jag har haft kontakt med Colombia hela tiden. Det är bra att internet existerar så att man kan arbeta hemifrån. Jag har kontakt med våra missionärer i Östasien och Indien, och i olika delar av Europa. Sen har jag stöttat personalen i arbetet med missionsskolan under sommaren och hösten. 

Nu kommer jag att vara hemma i Sverige några månader till för att återhämta krafterna efter allt som hänt i år. Sen, när jag känner mig redo, åker jag tillbaka till Colombia igen för att fortsätta missionsuppdraget att utrusta och sända ut latinamerikaner till olika länder.   

Julhälsning från paret Tornell

Året inleddes med att jag (Elisabeth) tog lärarexamen och fick jobb också direkt efter. Jag har nu jobbat mitt första år som lärare. Det har varit intensivt och mycket att lära. Jag är spansklärare på Junedalsskolan i Jönköping. I våras jobbade jag även som lärare bland döva/hörselskadade elever på en annan skola i stan, och fick på så sätt använda teckenspråket igen.

Daniel har jobbat som kassa- och administrationschef på Hemköp i Jönköping. Han har genom det fått mycket mer ansvar och får även åka på en hel del kurser, som är givande för honom.

Vi köpte bil i februari, en fin silverfärgad Opel Astra. Modellen kallas Enjoy och det gör vi verkligen. Vi njuter av att kunna ha bil och åka till familj och vänner när vi är lediga. Daniel tog dessutom sitt efterlängtade körkort i somras och gjorde det med bravur, så det är skönt att nu kunna dela på körningen.

Det som präglat året mest är självklart pappas sjukdom och hans bortgång. Han fick flytta hem till himlen, men lämnade oss alldeles för tidigt. Sorgen och saknaden efter honom är enorm. I november åkte vi på en resa till Sydamerika. Den hade varit planerad väldigt länge och vi såg verkligen fram emot den. Vi åkte till Cartagena, Colombia, där Kristina arbetar vanligtvis samt  till Buenos Aires och Salta i Argentina, där Daniels föräldrar har varit på besök många gånger. Det var en mycket spännande resa, som betydde mycket för oss.

Vi önskar er alla en riktigt God Jul! Hälsningar Elisabeth och Daniel Tornell