Leif Bergqvist Stormnäs, min pappa, har fått cancer
Hej alla vänner!
Tack för alla era mejl, att ni bryr er och framför allt för era förböner! De betyder så oerhört mycket!
Nu har jag varit i Sverige i cirka 2 veckor. När jag kom den 15 mars åkte jag till Gävle, där mina föräldrar var på sjukhuset. Pappa var då inne på strålning och det var för att stoppa upp tillväxten av metastaserna i kroppen. Sen skulle han också ta ut några tänder där han hade infektion. Man får inte ha några infektioner i kroppen när man ska sätta igång med cellgiftbehandlingar. Sedan tisdagen den 18 mars har vi varit här i Delsbo vilket är skönt. Under påsken har alla syskon kommit hem i olika omgångar, och även faster och moster med deras män. Skönt att vara samlade och vara till stöd för varandra!
Som jag tidigare berättat har pappa alltså lungcancer, något som för oss är så märkligt eftersom det inte finns några naturliga orsaker till att han har fått detta. Han har aldrig rökt, alltid bott i bra miljöer, och denna typ av cancer ligger inte i släkten. Men nu är det alltså på detta sätt.
Förutom tumören i lungan har han dessutom metastaser på flera av kotorna i ryggen och på andra ställen i kroppen, och det gör situationen farlig, eftersom det är så spritt. Läkarna gjorde skiktröntgen på huvudet också men tack och lov så hade inte metastaserna spridit sig dit.
Det de sagt är att detta är en allvarlig typ av cancer, men inte den mest aggressiva. Man kan inte operera den, men man kan försöka hålla det i chack genom cellgiftbehandlingar. Den är, enligt läkarna, obotlig och vi vet inte hur länge min pappa har kvar i livet. Det är en overklig och jobbig vetskap att leva med.
Den 3 april börjar den första behandlingen, den andra den 10 april och sen ska han göra ytterligare 6 behandlingar under våren, den sista planerad till den 5 juni. Det blir både i Gävle och i Hudiksvall. Under hela tiden får han bo hemma här i Delsbo vilket vi är väldigt glada över, och det blir bara dagsturer till de städer jag nämnt, för behandlingen.
Under de månader som ligger framför måste han ta det lugnt, inte vara i stora folksamlingar och helst inte bli förkyld eller få liknande virus eftersom hans immunförsvar kommer att försämras.
Har vi sett bönesvar? O ja! Strålningen som vanligtvis ger resultat efter 10 till 14 dagar gav resultat på pappa efter bara 3-4 dagar! Han har heller inte ont längre och fungerar som normalt här hemma, även om han kan bli trött ibland och behöver vila mer. Trots att han förlorat cirka 7 kilo så har han ändå bra matlust och går t.o.m. upp mitt i natten och äter sill och potatis. Han är rolig han!
Han har också humöret uppe, är glad och har ett livsmod som är enormt. Han är så trygg i sin tro och det märks att han har kommit närmare Gud tack vare detta.
Vi som står runt omkring har också känt ett enorm lugn, trots att det är oerhört jobbigt att se pappa lida så och oron som finns att man inte är säker på vad som kommer att hända. Men vi känner att vi är burna av Gud. Han ger sån livsglädje och Han blir så verklig för oss. Varje kväll samlas vi och lägger böneduken på pappa Leif och tackar för livet i Jesus, och för att Hans sårmärkta händer gäller nu och kan hela min pappa. Vi vilar tryggt i Gud och vår önskan är att pappa ska bli helt frisk och att detta ska bli ett vittnesbörd för många som inte räknar med Gud!
Vi är också tacksamma för alla böner som beds för honom, i Sverige, Norge, England, Schweiz, Colombia, USA, Turkiet, Indien, Kina, Australien, Nicaragua etc etc.... Ja, utöver hela jorden ber man för honom!! Det är starkt!
I såna här tillfällen kan man verkligen se kraften i bönen, och att det är bara tron på en levande Gud som håller. Det hjälper inte att hålla tummarna, att tro på New Age, stenar eller annat skräp. Det är bara Gud som håller och Honom ska vi fortsätta tillbe och be till!
Så, jag vill tacka er och även uppmuntra er att fortsätta be om ett stort under i pappas liv!
Be även gärna för mamma Britta Bergqvist som står allra närmast, om kraft och styrka, och även oss barn med familjer.
Guds välsignelse,
Kristina Bergqviist
Tack för alla era mejl, att ni bryr er och framför allt för era förböner! De betyder så oerhört mycket!
Nu har jag varit i Sverige i cirka 2 veckor. När jag kom den 15 mars åkte jag till Gävle, där mina föräldrar var på sjukhuset. Pappa var då inne på strålning och det var för att stoppa upp tillväxten av metastaserna i kroppen. Sen skulle han också ta ut några tänder där han hade infektion. Man får inte ha några infektioner i kroppen när man ska sätta igång med cellgiftbehandlingar. Sedan tisdagen den 18 mars har vi varit här i Delsbo vilket är skönt. Under påsken har alla syskon kommit hem i olika omgångar, och även faster och moster med deras män. Skönt att vara samlade och vara till stöd för varandra!
Som jag tidigare berättat har pappa alltså lungcancer, något som för oss är så märkligt eftersom det inte finns några naturliga orsaker till att han har fått detta. Han har aldrig rökt, alltid bott i bra miljöer, och denna typ av cancer ligger inte i släkten. Men nu är det alltså på detta sätt.
Förutom tumören i lungan har han dessutom metastaser på flera av kotorna i ryggen och på andra ställen i kroppen, och det gör situationen farlig, eftersom det är så spritt. Läkarna gjorde skiktröntgen på huvudet också men tack och lov så hade inte metastaserna spridit sig dit.
Det de sagt är att detta är en allvarlig typ av cancer, men inte den mest aggressiva. Man kan inte operera den, men man kan försöka hålla det i chack genom cellgiftbehandlingar. Den är, enligt läkarna, obotlig och vi vet inte hur länge min pappa har kvar i livet. Det är en overklig och jobbig vetskap att leva med.
Den 3 april börjar den första behandlingen, den andra den 10 april och sen ska han göra ytterligare 6 behandlingar under våren, den sista planerad till den 5 juni. Det blir både i Gävle och i Hudiksvall. Under hela tiden får han bo hemma här i Delsbo vilket vi är väldigt glada över, och det blir bara dagsturer till de städer jag nämnt, för behandlingen.
Under de månader som ligger framför måste han ta det lugnt, inte vara i stora folksamlingar och helst inte bli förkyld eller få liknande virus eftersom hans immunförsvar kommer att försämras.
Har vi sett bönesvar? O ja! Strålningen som vanligtvis ger resultat efter 10 till 14 dagar gav resultat på pappa efter bara 3-4 dagar! Han har heller inte ont längre och fungerar som normalt här hemma, även om han kan bli trött ibland och behöver vila mer. Trots att han förlorat cirka 7 kilo så har han ändå bra matlust och går t.o.m. upp mitt i natten och äter sill och potatis. Han är rolig han!
Han har också humöret uppe, är glad och har ett livsmod som är enormt. Han är så trygg i sin tro och det märks att han har kommit närmare Gud tack vare detta.
Vi som står runt omkring har också känt ett enorm lugn, trots att det är oerhört jobbigt att se pappa lida så och oron som finns att man inte är säker på vad som kommer att hända. Men vi känner att vi är burna av Gud. Han ger sån livsglädje och Han blir så verklig för oss. Varje kväll samlas vi och lägger böneduken på pappa Leif och tackar för livet i Jesus, och för att Hans sårmärkta händer gäller nu och kan hela min pappa. Vi vilar tryggt i Gud och vår önskan är att pappa ska bli helt frisk och att detta ska bli ett vittnesbörd för många som inte räknar med Gud!
Vi är också tacksamma för alla böner som beds för honom, i Sverige, Norge, England, Schweiz, Colombia, USA, Turkiet, Indien, Kina, Australien, Nicaragua etc etc.... Ja, utöver hela jorden ber man för honom!! Det är starkt!
I såna här tillfällen kan man verkligen se kraften i bönen, och att det är bara tron på en levande Gud som håller. Det hjälper inte att hålla tummarna, att tro på New Age, stenar eller annat skräp. Det är bara Gud som håller och Honom ska vi fortsätta tillbe och be till!
Så, jag vill tacka er och även uppmuntra er att fortsätta be om ett stort under i pappas liv!
Be även gärna för mamma Britta Bergqvist som står allra närmast, om kraft och styrka, och även oss barn med familjer.
Guds välsignelse,
Kristina Bergqviist
Kommentarer
Trackback
