leifbergqvist

Idag är det den 25 november och mamma Britta har varit i farten och adventsstädat! Nu har vi julgardiner och ljusstakar i fönstren. Vi kommer ju vara i Leksand över 1:a advent så det är bäst att passa på att städa nu.
Jag, Kristina har mest tagit det lugnt idag, för jag känner mig inte helt pigg. Tror att det är nåt förkylningsvirus på gång.
Att förbereda inför jul känns kluvet i och med att pappa inte är med oss. Men det ska nog gå. Det blir gott att större delar av familjen kommer hit och firar den med oss!

Höstcaféet i Färila i söndags gick bra. Det var ganska många som kom och hörde om mitt arbete i Colombia. Gott att träffa gamla vänner från Ljusdalstiden!
På söndag är det predikan i Pingstkyrkan i Leksand som ligger på schemat.
 
Dagarna går upp och ner, och det är svårt att acceptera att pappa Leif inte kommer hem igen. Saker i vardagen gör sig påmind om att han lämnar ett stort tomrum. Praktiska göromål som han annars alltid gjorde som vedbärning, skottning, skrapa bilrutorna när det är kallt ute etc...Det får vi sköta om nu. Eller som idag, fick mamma punktering på ett av däckena på bilen när hon var ute och körde, då visste hon inte helt vad hon skulle göra. Tur var väl att brorssonen Björn fanns nära till hands och kunde vara henne behjälplig i att byta däck.

Något annat som gör att tankarna går är att man möter äldre människor som lever och mår bra. Pappa får aldrig uppleva sin ålderdom här med oss. Jag träffade på en medelålders kvinna idag som var ute och gjorde ärenden med sin äldre mor. Om cirka 20 år skulle jag och pappa kunna vara i samma situation, men tanken på att jag inte kommer att få uppleva att göra det, gör ont i själen. Men jag ser fram emot återseendet i himlen en dag, där ingen sorg kommer att finnas! 
Ja, vi tar en dag i taget och tackar alla goda vänner som ringer emellanåt. Det är gott att känna omsorgen. Ni hjälper oss att bearbeta sorgen.
 
Ha en skön 1:a advent!
/ Kristina