Stilla afton
Då vi hade Ida och Emma med till Jönköping så var det vid ett tillfälle som det blev många tårar för mig. Det var kännbart att gästa därnere utan Leif vid sin sida. Vi brukade ju alltid fara ner och hälsa på döttrar och måg tillsammans. Men Emma gav tröst mitt i tårarna och det får jag ta till mig.
"När man älskat någon mycket länge, så är den personen inte borta utan bor i ditt hjärta och i dina tankar" Det var ord som värmde mitt i saknaden. Att vara nära barnbarnen ger också tröst och piggar upp, så därför vågar jag trots allt se lite fram mot julen, när fam. Westberg skall bo här under julhelgen och min syster och svåger också.
Idag har det varit mycket pappersjobb. En god vän som varit här och hjälpt till att förbereda bouppteckning. Detta med pappersjobb har Leif alltid skött, så det är mycket att sätta sig in i. Men jag tror det skall gå, när jag får hjälp. Det kan vara bra att ha sysselsättning och tankearbete så det blir focus på annat också. Det kanske inte är för sent att "lära gamla hundar sitta."
Nu är jag ensam och skall sova själv första natten efter Leifs död. Lite tomt och tyst, men jag hoppas det skall gå. Jag behöver träna i små portioner, för Kristina blir ju inte hemma för jämnan. Jag är glad så länge hon stannar och hon är inte beredd att åka till varmare breddgrader än. Hon behöver få ta igen sig och hämta nya krafter, för att orka ansvaret och det intensiva arbetet i Colombia.
Till jul kommer en liten julhälsning här på bloggen. Orken och inspirationen räcker inte för att få ihop ett helt julbrev att sända ut. Efter helgerna sen kommer vi att stänga av denna sida. Vi skall då ta fasta på en god väns råd att redigera alla hälsningar och dagboksanteckningar och göra en bok av det. Elisabeth har kontakter, så vi kan få den möjligheten. Det kan vara bra som hjälp i vår bearbetning att i små doser läsa igenom det som hänt oss under senaste året.Så får vi hoppas att vi kan gå vidare, för det tror vi överenstämmer med Leifs önskan. Han vilja är nog att vi skall få vara glada och njuta av livet tillsammans både här på Soludden och när vi träffas på andra platser. Det blir ofta så att vi tänker på hur Leif skulle vilja att vi har det och då är det gott att komma ihåg hans positiva synsätt och livsglädje. Vi önskar att det skall bära oss dagar framåt.
Belysningen ute lyser så vackert på den vita snön, så jag kan njuta av det nu innan det blir tidig kväll. Oj, nu hör jag motorljud, men det är bara plogbilen som kommer. Skönt, för oväntat besök den här tiden på kvällen känns inte så bra. Hjärtat kan hoppa för mindre,men annars är det gott att vänner tittar in. Det är välkommet, men ring i förväg så vi vet.
Stor kram Britta
Kära Britta och din fina familj. Jag tänker ofta på er och förstår att det måste vara mycket svårt för er. Förstår att saknaden efter Leif är oerhörd.
Hoppas ändå att du kan få en hoppfull jul med dina barn och barnbarn och din syster och hennes man.
Hälsningar Barbro Larsson
Kära Britta med familj. Jag är så tacksam att jag fått lära känna er alla och fått följa med er en bit på vandringen,en vandring som för Leif är vila nu men för er en fortsatt vandring som kommer innehålla både möda och glädje.Jag är så glad att ni fortsatt att skrivs lite här på bloggen så vi som är lite längre bort ändå kan se lite hur det har gått efteråtoch vi glömmer ej er i förböner. Det är märkligt när man följt med så lång tid så har ni kommit ens hjärta så nära och bönerna blir mer självklara. Här är vandringen för andreas våryngsta just nu tung hanhar 40 graders feber trots alvedon o gräslig huvudvärk. För en stund hörde jag honom innifrån rummet prata och gick dit o frågade vad han ville ,nej han hade inte ropat , yrade han , nej han hade pratat med JESUS OM ATT HAN VAR SÅ SJUK. Tänk vad underbart att våra små vet var de ska vända sig. Nu hoppas vi bara att Jesus svarar snabbt för jag märker hur oändligt slut jag blir när barnen är sjuka det tar det där lilla jag har i kraft. Så nu vilar jag o tänker på er. Allt gott Kram Kristina
